Jakt och förvaltning
År 1991 fridlystes lodjuret i hela landet men sedan 1995 har skyddsjakt förekommit. Under 2000-talet har jakten, som har premiär på senvintern, varit eftertraktad och tilldragit sig stort intresse. Ett åtgärdsprogram för lo har tagits fram av Naturvårdsverket.
För att bli lyckosam inleds ofta jakten på lo med intensivt spårande. När man med ledning av spåren tror sig veta var lodjuren har daglega kan förhållsskyttar ställas ut runt området. Har man tillgång till en rovviltsintresserad jakthund släpps den på färskt spår. Hund av stövartyp ger genom sitt drevskall jägaren information om vart lodjuren rört sig i terrängen. En jaktspets däremot skäller vanligen inte annat än vid direktkontakt med viltet, men har å andra sidan fördelen att lättare upptäcka samt med skall markera ett lodjur som valt att klättra upp i ett träd. En kombination av dessa hundar kan därför vara lämpligt. Ofta kan ett kombinationsvapen vara det bästa valet för att komma till avslut på lojakt.