Foto: Mostphotos

Myskoxe

Myskoxen lever på den arktiska tundran framför allt i Grönland, Kanada och Alaska. Små flockar har inplanterats i Härjedalen och i den till Sverige angränsande delen av Norge.

2012-09-08

Kännetecken

Kroppsbyggnaden är mycket bastant. Pälsen består av mycket tät underull och långa stickelhår. Myskoxen är helt anpassad för ett liv i arktisk miljö. Den väger 200-400 kg.

Myskoxen är ett slidhornsdjur och har därmed horn som tillväxer kontinuerligt: samma horn behålls hela livet. Hornen består av ett hornämne, till skillnad från hjortdjurens benartade horn. Vanligtvis har även hondjuren horn bland slidhornsdjuren.

Slidhornsdjuren tillhör klövviltet, liksom hjortdjuren och svindjuren.

Förekomst

En liten flock myskoxar finns i Härjedalen, på gränsen mot Norge. Den lever på den sydliga gränsen av myskoxens utbredningsområde. Den lilla gruppen anses lida av inavelsdepression. Insatser för att öka den genetiska variationen har gjorts på 2000-talet.

Foto: Ola Jennersten/N

Föda

Viden, dvärgbjörk, björk och örter om sommaren. Lavar, bärris, gräs och starr vintertid.

Fortplantning

Parningen sker i juli-augusti. Efter 8-9 månader föds en kalv. Myskoxen blir könsmogen vid 2-4 års ålder. Vanligtvis föder kon 1 kalv vartannat år. Handjurens horn är centrala i kampen om tillgång på hondjur att para. De demonstrar tydligt sina horn för varanndra. När de inte räcker för att utröna vem som är starkast tar de rejäl sats och störtar emot varandra för att kollidera med hornen, om och om igen, tills den ena ger upp.