År 1998 startade ett forskningssamarbete kring varg mellan flera vetenskapliga institutioner i Sverige och Norge och år 2000 bildades formellt ett nätverk av dessa institutioner kallat SKANDULV. Studier av radiomärkta vargar blev därmed en betydelsefull del av arbetet med att öka kunskapen om vargens biologi såsom utvecklingen av stammens storlek och status, reproduktion, dödlighet och dödsorsaker, tillväxt, spridning och etableringsmönster, samt predation och, inverkan på bytesstammar. Under de senaste åren har dessutom genetiska analyser av insamlade prover från vargar i fält kopplats till ekologiska och veterinärmedicinska data och därmed blivit en viktig del av forskningsarbetet över släktskap, genetisk variation och effekter av inavel.

Många arter förvaltas genom jakt eller andra metoder för beskattning. När det gäller de stora rovdjuren i Skandinavien bygger förvaltningen i grunden på politiska beslut om stammarnas storlek (etappmål och miniminivåer). Förvaltning av stora rovdjur ställer höga krav på tjänstemän

Fångst, märkning och provtagning av vilda vargar har genomförts under åren 1998-2006 i SKANDULVs regi och omfattat fångst av totalt 81 olika vargindivider. Av dessa har 76 försetts med sändare av olika typer medan de övriga har utrustade med öronmärken. Tjugo av dessa är återfångade 1 till 3 gånger där sändaren antingen bytts ut till en ny eller avlägsnats från vargen vilket resulterat i totalt 115 sövningar. Några av märkningarna har utförts som sk förvaltningsmärkningar på uppdrag av länsstyrelsen eller som ett samarbete mellan länstyrelsen i det aktuella länet och forskningsprojektet. Fångsten har uteslutande skett med hjälp av helikopter och bedövningsgevär. I samband med fångst och sövning har två vargar dött som en direkt följd av narkosen. Narkosen utfördes i dessa två fall med en ny typ av bedövningsmedel som är reversibel dvs narkosen kan hävas med hjälp av en antidrog vilket eftersträvades för att förkorta tiden för uppvakning. Efter dessa dödsfall har forskningsprojektet återgått till den äldre typen av bedövningspreparat. Några ytterligare dödsfall i samband med sövning har inte inträffat efter detta.

Vargforskningsprojektet finansieras av Naturvårdsverket, Svenska Jägareförbundet och Länsstyrelserna i T, S, W och Z län. Dessutom bidrar bla Världsnaturfonden och Svenska Rovdjursföreningen.

Internationellt är vargen en mycket välstuderad art. En del av informationen man har fått fram går att tillämpa på våra skandinaviska förhållanden. Men den större delen är svår att använda eftersom förutsättningarna varierar så mycket. Vad som gäller för vargarnas diet och beteende i Italien gäller nödvändigtvis inte i Sverige. Därför är de svenska satsningarna viktiga för att de skandinaviska vargarna ska förvaltas bra, och för att konflikter med människor ska kunna undvikas i störst möjliga mån.