Vildsvinet och människan - Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Meny

Vildsvinet och människan

Vildsvinet är ett sävligt och skyggt djur, som undviker kontakt med människor. Vildsvinet återkomst i de svenska skogarna anses både som ett tillskott och som ett hot.

Vildsvinets rykte som ett aggressivt och farligt djur saknar grund. Naturligtvis kan situationer uppstå, vilket gäller för många däggdjur, då vildsvinet försvarar sig. Riskfyllda situationer uppstår främst vid eftersök av djur som skadats vid jakt eller trafikolycka. I första hand är det jakthundarna som kan råka illa ut men exempel finns där även jägaren kommit till skada. För övrigt friluftsliv är riskerna däremot i det närmaste obefintliga.

Ett vildsvin som känner sig hotat kan det försvara sig kraftfullt med snabba utfall. Galten hugger nerifrån och upp med sina skarpslipade betar i underkäken. Suggan biter och tuggar.

Skador från vildsvin

Vildsvinets bökande i jordbruksmark ses som ett hot för jordbrukare. Denna påverkan gäller dock i allmänhet bara en liten del av arealen. Undersökningar i Södermanland visar att andelen uppbökad jordbruksmark per år som mest rör sig om några procent. Genomsnittligt under en procent . Men en enskild markägare kan drabbas av kännbara förluster, särskilt om markerna ligger kringgärdade av skog som gör att vildsvinen tryggt kan beräda jordbruksmarken. Mest skadas sädesslag som havre och höstvete när de nått tillräcklig mognad sent på sommaren. Men också ärter, vall och potatis drabbas.

Skadorna på betesvall och slåttervall sker mest under mars-juni samt augusti-november. Medan tyngdpunkten av skadorna på åkrar med havre och höstvete ligger i juli-september.

Vildsvinsköttet är annars en värdefull resurs i sig. Både i Sverige (Södermanland) och i Polen har beräkningar visat att köttvärdet uppväger skördeförlusterna.

För att förebygga skador av vildsvin rekommenderas anläggning av viltåkrar, utfodring, eller stängsling. Viltåkrarna bör anläggas i anslutning till skogspartier där vildsvinen uppehåller sig. De sås in med hälften havre eller höstvete och hälften korn, vilket ger åkrar som utvecklas i fas med de grödor som ska skyddas. Utfodring sker så att överskottsfrukt, spannmål och liknande läggs i speciellt byggda utfodringsplatser, gärna i anslutning till en viltåker.

Vanliga metoder för att minska vildsvinens skadegörelse på odlade åkrar är att bedriva jakt i sädesfälten och anlägga foderplatser i skogen, långt från attraktiv gröda. Flera publicerade artiklar från forskarvärlden har dock inte kunnat visa på effekter i form av minskade skador. Man antar att det beror på att vid tillfällen när säden är mogen har den sådan attraktion att den föredras av vildsvinen framför utfodringen. Och jakten i sädesfälten har inte varit tillräckligt intensiv för att vildsvinen ska vilja byta födosöksområde.

För att skydda riktigt attraktiva grödor, t ex höstvete eller havre som gått i mjölkmognad, nysådda ärtfält eller potatisåkrar hjälper knappast utfodring. Sådana grödor bör istället skyddas med elstängsel.

Elstängsling kräver att tillverkarens instruktioner följs. Elband bör väljas före trådar, eftersom de syns bättre, och tre band ger ett bättre skydd än två. De bör placeras på 15-20, 35-45, respektive 60-80 cm:s höjd. Banden bör hållas spända genom att avståndet mellan stödpinnarna inte tillåts överstiga 15 meter. Annars uppstår risken för oavsiktlig jordning av slappa band. Jordningsspett måste sättas i mark som inte får torka och eftersom den då förlorar sin ledande förmåga.

Väl uppsatta och underhållna elstängsel har visat sig vara ett effektivt skydd för grödor mot vildsvin i svenska undersökningar. Men försök utförda i Japan har visat att högt motiverade (utsvultna) vildsvin kan hoppa över hinder upp till 120 cm:s höjd utan ansats för att komma åt föda utlagd i en inhägnad.

Trafikolyckor

Frekvensen på vildsvinets korsande av trafikerade vägar har belysts av forskningen när det gäller vuxna hondjur. Dels var detta beroende av säsong. Under månaderna maj-november var detta högre än under resten av året. Dels fanns ett omvänt samband till trafikintensitet. Det vill säga desto mer bilar som passerar på en väg, desto färre vildsvin passerar över denna väg. Habitatet kring en väg visade sig också påverka vildsvinens benägenhet att korsa vägar. En attraktiv odlad gröda intill vägen ökade mängden passager över vägen.

Denna forskning observerade också ett mönster när det gällde förekomst av trafikolyckor med vildsvin. Mest skedde dessa vid medelhårt trafikerade vägar och under vintermånaderna.


  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2012-09-22 2016-04-07 Markus Olsson