Viltåkrar är en av de mest givande viltvårdsåtgärderna. En bra viltåker kan producera ett antal ton foder och minskar trycket på produktionsgrödorna. Det finns en uppsjö olika grödor att välja mellan, och grödorna kan blandas, sås i remsor eller i hela fält. Endast fantasin sätter gränser. Samt resurser i form av redskap och tid. Litet erfarenhet är inte heller dumt, annars bör man ta hjälp av någon kunnig eller välja enkla grödor.

Blasten på foderrovan blir smaklig efter frosten, och rovan ger också foder. Foto: Fredrik Widemo.

Fodermärgkål är en av de mer välkända grödorna, men kräver ganska mycket resurser och kunnande. Foderraps är inte riktigt lika krävande. Ett enkelt och billigt alternativ är rödklöver som insådd i havre. Man sår då havre och rödklöver samtidigt, men sår havren litet glesare än vanligt så att klövern får tillräckligt med ljus att etablera sig. Klövern är flerårig, och blir huvudgröda år 2-3. På så vis behöver man bara plöja, harva och så vart tredje år. På sommaren tar man en vallskörd av klövern, som kan säljas eller blir till vinterfoder för viltet. Det tredje eller fjärde året plöjer man ned klövern som är en kvävefixerande växt, så har man gödning till den nya grödan.

Välutnyttjad rödklöver som anlades som insådd i havre året innan och slagits i juli. Foto: Fredrik Widemo.

Det finns goda möjligheter att utnyttja jordbruksersättningarna för att delfinansiera viltåkrar. Jägareförbundets viltvårdsansvariga tjänstemän kan hjälpa till med tips om grödor och vilka stöd som kan utnyttjas. Det är riktigt kul att arbeta med viltåkrar och att det är effektivt syns!

Vinbärsfuks på foderoljerättika, som ska sås i juli för att inte bli osmaklig innan hösten. Foto: Fredrik Widemo.