I princip alla föredrag om vildsvin började med en bild av en stam stadd i snabb tillväxt, med fokus på ökande problem med skador på grödor och viltolyckor. Detta är ett genomgående mönster i Europa, oavsett om jakten följer markägandet eller om lantbrukare ersätts för skadorna. Inte heller finns det någon skillnad mellan länder där utfodring är förbjudet och länder där utfodring är tillåten. Alla förefaller vara överens om att vi framför allt måste öka avskjutningen, och inte ha områden där man inte jagar.

Förbundets vilt- & naturvårdsstrateg Fredrik Widemo presenterade utvecklingen för den svenska vildsvinsstammen vid kongressen, och en undersökning av svenska jägares och bönders attityder till vildsvin. Tyska och polska vildsvinsforskare var mycket imponerade av att den svenska jägarkåren på många håll lyckats mer än fördubbla avskjutningen på ett år genom samverkan och ökade jaktliga insatser. Lyckas vi i våra fortsatta ambitioner att kontrollera vildsvinsstammen genom samverkan kommer vi kanske snart att kunna exportera vår vildsvinsförvaltning till kontinenten, istället för tvärtom.