Kronhjortsskötselområden fanns 2014 i alla län utom Skåne, Halland, Gotland och Norrbotten. Hälften av skötselområdena hade som mål att hålla stammen stabil, 30 % hade som mål att stammen ska öka och 20 % hade som mål att stammen ska minska. Förra året sköts c:a 7000 kronvilt i Sverige, vilket var c:a 23 % mindre än den sammanlagda planerade avskjutningen. Därmed växer stammen troligen även i de skötselområden som hade för avsikt att hålla stammen stabil.

I Skåne sker förvaltningen av den rödlistade nominatrasen istället i kronhjortsområden, med tilldelning från länsstyrelsen.

Färre än tio procent av Sveriges jägare, skogsägare och lantbrukare ville ha färre kronvilt, och det var bara enstaka procent av brukarna som angav att de hade oacceptabla skador som orsakats av kronvilt. Det rådde stor samsyn om skadorna av vilt på skog och grödor mellan grupperna. Även om få angav att kronvilt orsakat problem, så var det 30-50 % av jägarna, skogsägarna och lantbrukarna som angav att den totala mängden skador av vilt på grödor och skog var oacceptabla.

Det är av central betydelse att de kronskötselplaner som upprättas följs, annars faller trovärdigheten för dagens förvaltningssystem. Allmän jakt är dock ett klart sämre alternativ. Med allmän jakt är det en överhängande risk att en stor andel av de kapitala hjortarna skjuts, vilket ger en stam av dålig kvalitet. Detta är ett betydligt större problem för kronvilt än för älg, eftersom hjortarna försvarar harem och tar längre tid på sig att bli kapitala än älgtjurar gör. Dessutom finns det en uppenbar risk att avskjutningen av hondjur minskar utan skötselplaner, vilket ger en större stam. Skadebilden och kronstammens tillväxt föranleder ingen anledning att ändra förvaltningssystemet.

Kronviltets spridning och stammens tillväxt kan dock komma att skynda på övergången till en samförvaltning av alla klövviltarter.

Kontakta föredraghållarna för frågor om innehållet i föredragen:
Göran Bergqvist
goran.bergqvist@jagareforbundet.s

Fredrik Widemo
fredrik.widemo@slu.se