En internationell vetenskaplig älgkonferens – the 9th International Moose Symposium - gick av stapeln i Östersund 23-27 juni. Konferensen arrangerades av SLU, Skogsstyrelsen, Umeå universitet och Naturvårdsverket. Det var andra gången som Sverige stod som värdland för konferensen, första gången var 1984. Sedan 1973 har den internationella älgkonferensen genomförts i snitt vart sjätte år i olika delar av älgens globala utbredningsområde.

Konferensen syftade till att sammanföra forskare och yrkesverksamma inom älgförvaltningen. Deltagarna kunde ta del av nya forskningsrön såväl som övergripande sammanställningar av det vetenskapliga kunskapsläget och förvaltningsutmaningar. Presentationerna rörde älgen i USA, Kanada, Norge, Sverige, Finland, Polen och Lettland. På grund av världsläget var Ryssland inte representerat.

Svenska Jägareförbundet höll i en programpunkt under en halvdagsexkursion. Förbundets jaktvårdskonsulenter berättade för konferensdeltagarna om älgjaktens kulturella betydelse och hur älgjakt – särskilt löshundsjakt - går till.

Konferensdeltagarna hade därutöver möjlighet att åka på en heldagsexkursion i trakterna kring Junsele och Ångermanälven. Temat för den exkursionen var älgens betydelse för människan genom tiderna; från hällristningar och fångstgropar till dagens TV-succé Den stora älgvandringen.

Under de fullspäckade konferensdagarna hölls över 60 forskningspresentationer som belyste älgens populationsutveckling i olika delar av världen och viktiga påverkansfaktorer, däribland klimat, foder, skogsbruk, smittämnen, rovdjur, konkurrerande hjortdjur samt jakten och förvaltningen.

Programmet och sammanfattningar (abstracts) av samtliga forskningspresentationer finns att läsa på konferensens webbsida.

Några nedslag i konferensens digra innehåll följer här.

Älgens populationsutveckling på mycket lång respektive kort sikt 

De senaste 50 000 åren har sommartemperaturen varit en viktig begränsande faktor för älgens utbredning i Eurasien. Utbredningen har varierat över tid och älgen har framför allt funnits i trakter där medeltemperaturen under sommaren varit lägre än 19 grader. De senaste 12 000 åren har älgens utbredning i västra och centrala Europa också minskat på grund av avskogning och överexploatering.

De senaste fem åren uppges älgstammen ha minskat i flera europeiska länder: Sverige, Norge, Finland, Estland, Lettland och Österrike. Däremot har den ökat i Polen och Litauen. I Nordamerika (Kanada och USA) uppges älgstammen ha varit stabil i 18 delstater, medan den minskat i 9 delstater.

Parasiter och smittämnen

I Nordamerika påverkas älgen framför allt av två parasitarter, vinterfästingar och hjärnmask. Ingen av dessa parasiter finns i Europa.

Den nordamerikanska hjärnmaskens (Parelaphostrongylus tenuis) egentliga värddjur är vitsvanshjorten, men masken kan ibland infektera andra arter, däribland älg. Masken kan inte utvecklas normalt om den infekterar en älg, men den orsakar mekaniska skador på älgens centrala nervsystem som gör att älgen får problem att röra sig och i förlängningen dör. Vitsvanshjorten sprider sig norrut, och hjärnmaskens utbredning verkar dessutom öka i västra Nordamerika.

Den nordamerikanska vinterfästningen (Dermacentor albipictus) kan ha en stark påverkan på älgpopulationer. I delstaten Maine i USA har vinterfästingen till exempel orsakat en kraftig minskning av älgstammen de senaste 15 åren. Vissa år har över 50 % av älgkalvarna i Maine dött på grund av fästingangrepp. Vinterfästingen bär inte på någon sjukdom, men kraftiga angrepp orsakar blodbrist och viktnedgång hos älgen framför allt i mars-april. Därefter släpper den vuxna fästingen älgen för att lägga ägg. På hösten kryper fästinglarverna upp i vegetationen för att söka efter en värd. Eftersom klimatet blivit varmare har fästinglarverna fått längre tid på sig att hitta en värd, vilket medfört att älgarna får fler larver som i mars utvecklats till blodsugande fästingar. På våren kan hårt drabbade älgar ha upp till 90 000 fästingar (ja, forskarna har räknat fästingarna). Ungefär 35 000 fästingar är tillräckligt för att orsaka en så stor blodförlust att en 10-månaders älgkalv inte kan kompensera för förlusten, även om fodertillgången är god. De flesta älgarna dör i april och då särskilt kalvar och små älgar. Hos äldre älgar som överlever fästingangreppet kan reproduktionen minska. Eftersom vinterfästingen endast lever på älg kan det enda sättet att minska parasitbelastningen vara att minska älgstammens storlek.

I Europa finns ett antal parasiter och sjukdomar som kan drabba älg, men ingen som enskilt verkar ha en stark effekt.

Minskande kalvvikter i Skandinavien. I både Sverige och Norge har älgens hälsa övervakats under lång tid. På senare tid har både antalet kalvar/ko och kalvvikter minskat. Norska analyser visar att nedgången varit störst i syd, och att minskningen samvarierar med flera olika faktorer vars eventuella effekt hittills inte kunnat särskiljas statistiskt. Under konferensen var en återkommande slutsats att det förmodligen är flera samverkande faktorer som påverkar älgen i Skandinavien, inklusive ett varmare klimat, ändrad födotillgång och/eller födokvalitet, samt smittämnen. Sjuka och döda kalvar är ofta små och utmärglade, de kan bära på olika smittämnen och i syd har de flesta anaplasma (en fästingburen bakterie), men smittämnena behöver alltså inte vara den primära orsaken. Det kan vara så att de andra faktorerna gör älgarna mer mottagliga för smitta. Man framhöll att det framtiden är viktigt med tvärvetenskapliga projekt för att förstå hur habitat, klimat, parasiter och sjukdomar kan samverka.

Föda och habitat, betesskador och skogsbruk, samt klimat

En balanserad diet gynnar älgen. Forskning som bedrivits i Sverige och Norge visar att älgen strävar efter att balansera sin diet så att den får i sig en optimal blandning av protein, kolhydrater respektive fett. När älgen betar varvar den aktivt intaget av olika växter, exempelvis tall och bärris, så att den når balansmålet. Salix (sälg, vide) är en slags superföda, som i sig har en perfekt balans av näringsämnen, vilket gör att älgen kan äta mycket Salix. Om älgen äter rotfrukter, som är mer rika på kolhydrater än vad som är optimalt för en älg, så verkar den behöva kompensera för detta och man ser att älgar som ätit rotfrukter ofta också ätit gran. Ju fler olika växtarter som älgen har tillgång till, desto lättare har den att navigera rätt och balansera dieten. Älgar som har en högre diversitet i dieten, med mer löv, har generellt sett en högre kalvvikt och reproduktion. Älgens vikt och reproduktion gynnas dessutom av en högre tillgång på ungskog och färre konkurrerande hjortdjur.

Skogsbrukets påverkan på älgen. Älgen kan generellt sett gynnas av skogsbruk, men det beror på hur den brukade skogen ser ut. I brukad skog med relativt små hyggen, där det skapas stora kantskogsarealer, kan älgen gynnas eftersom tillgången på både foder och skydd är god. I Kanada har man dock sett en utveckling där hyggena blivit så stora inom det industriella skogsbruket att de missgynnar älgen, vilket resulterat i minskande älgpopulationer. Utöver storleken på hyggena och bekämpning av löv så kan ”barrskogsöknar” bestående av contorta vara negativt för älgen. Ett ”take-home message” från en summering av skogsbrukets effekt på älgen i Nordamerika var att det är viktigt att ”behålla skogen i skogsbruket”.

Betesskador i Fennoskandien. I Sverige och Finland är skogsbruket och skogsindustrin ekonomiskt mycket viktiga näringar, och ett antal presentationer handlade om älgens effekt på skogsbruket genom betesskador. Både älgtäthet och mängden tall påverkar skadenivån, men mer tall i landskapet kan göra att andelen skadad tall minskar. Skadenivån kan dessutom påverkas av fodertillgången på omgivande marker. Skadenivån kan variera kraftigt mellan områden, vilket bland annat märks i den i Sverige sedan 10 år pågående hägnstudien BETT. I vissa områden finns ingen skillnad mellan hägnade och ohägnade försöksytor, medan det i andra områden finns tydliga betesskador och det förekommer allvarliga betesskador. Generellt sett minskar volymproduktionen av tall med mängden bete. Att plantera gran på tallmark behöver dock inte vara en lösning, då gran kan växa dåligt på tallmark vilket kan innebära en ännu större volymförlust. Hittills tyder BETT-studiens resultat på att man inom skogsbruket behöver beakta att älgbete kan påverka både volymproduktion och timmerkvalitet.

Försök att minska betesskador genom att skapa foder. I Finland har man de senaste 20 åren, som i Sverige, minskat älgstammens storlek i syfte att minska betesskadorna. Idag ser man ett missnöje bland de finska älgjägarna och i en del områden har de slutat jaga för att de tycker att älgpopulationen är för liten. Men många skogsägare vill inte öka älgpopulationens storlek. Myndigheterna ser ett behov av att tillämpa de forskningsresultat och den kunskap som finns, och försöka minska betesskadorna genom att öka andelen foder. Man har därför producerat riktlinjer för hur man kan gå tillväga för att öka mängden löv, bärris och tall i landskapet samt hur man kan fördela åtgärderna i landskapet för att uppnå ett jämnare betestryck där man undviker att koncentrera älgpopulationen till vissa områden. På sikt behövs forskning för på landskapsnivå för att undersöka om riktlinjerna, i den mån de tillämpas, också ger önskad effekt.

Älgen i ett varmare klimat. Forskningen visar att ett varmare klimat kan ha både positiva och negativa effekter på hjortdjur. För älgens del skulle det kunna vara positivt med mindre snö på vintern, men detta kommer sannolikt inte uppväga de negativa effekterna av varmare och torrare somrar. Varmare temperaturer kan dessutom ha en ackumulerad effekt som påverkar älgen negativt över flera generationer. Det finns också en risk att varmare temperaturer också indirekt leder till att älgen i högre grad utsätts för parasiter.

Studier på älgens habitatval visar att älgen försöker kompensera för höga temperaturer genom att uppsöka svala miljöer, till exempel platser med hög trädtäckning, eller genom att vara mer aktiv under dygnets svalare timmar.

I en studie i Minnesota, USA, har man undersökt hur sändarförsedda älgar hanterar ”överhettning”, som definerats som att älgen uppnår en kroppstemperatur strax över 39 grader. Ibland överhettas älgen efter att sändardata visat att den haft förhöjd aktivitet, till exempel kanske den flytt undan ett rovdjur. Efter att en älg överhettats uppsöker den i högre grad svalare miljöer, som den normalt inte har samma dragning till. I studien fann man även indikationer på att älgar som överhettats relativt ofta hade en högre dödlighet än andra älgar.

Sammanfattningsvis gynnas älgen av ett varierat landskap. Det finns enligt forskningen flera skäl att eftersträva ett mosaiklandskap. Det ger älgen möjlighet att uppsöka de olika miljöer den behöver under årstidernas gång för att få foder, skydd, svalka på sommaren eller bättre snöförhållanden på vintern. I ett mer varierat landskap kan älgarnas bete dessutom spridas ut istället för att koncentreras till vissa platser, och ett mer utspritt bete kan motverka svåra betesskador lokalt.

Hur älgen påverkas av rovdjur samt av jakt

Älg, varg, björn och jakten i Sverige. I ett par presentationer summerades forskningen om varg och älg sedan vargens återkomst till Sverige i början av 1980-talet, samt hur älgjakten påverkats av varg och björn. I Sverige domineras vargens diet i regel av älg, med en orsak till detta är att vargen huvudsakligen levt i områden det varit ont om annat klövvilt. I områden där rådjurstätheten är tillräckligt hög så skiftar vargen till en diet som mestadels består av rådjur. I ett genomsnittligt vargrevir konsumeras ca 100 älgar per år, men variationen är stor. Vargpredationen uppgår i regel till ungefär hälften av det genomsnittliga jaktuttaget, men i vissa vargrevir tar varg och björn tillsammans mer älg än antalet som fälls under jakten. Generellt sett har vargetablering lett till att jägarna minskat jaktuttaget för att minska den totala älgdödligheten, samt att jägarna sparat mer reproduktiva kor. Jaktuttaget minskar också i områden med högre björntäthet. På senare år har jaktuttaget i många områden emellertid frikopplats från vargrevirtäthet, troligen för att förvaltningsfokus legat på att minska älgstammen för att minska betesskador.

Vargpredation i Ontario. Jämfört med Nordamerika regleras älgstammen i Sverige i högre grad av jakt, och i lägre grad av rovdjurens predation. En studie från Kanada (Ontario) visade att vargens predation hade en stark reglerande effekt på älgpopulationen vid låg älgtäthet, men inte någon effekt vid högre älgtäthet. I just denna delstat hade emellertid både vargpredation och jakt en stark påverkan på älgpopulationen, och det är möjligt att ett hårt jakttryck kan ha skapat en situation där älgtätheten blivit så låg att vargen kan hålla kvar älgpopulationen på en låg nivå.

Älgförvaltning och rovdjur i Finland. I Finland är älgen den viktigaste viltarten. Viktiga förvaltningsmål är att Finland ska ha en livskraftig älgpopulation, med utrymme för rekreation genom en etisk och ansvarsfull älgjakt, samt kontroll på skadenivåer och konflikter. Vargen komplicerar förvaltningen och de senaste två åren har varg och björn inte kunnat förvaltas i Finland på grund av en konflikt med EU. Det har ökat predationstrycket på älg och flerartsförvaltning av älg och stora rovdjur kan inte tillämpas, eftersom endast älgjakten återstår som förvaltningsverktyg. Effekten av varg och betydelsen av skogsbruk skiljer sig mellan olika delar av Finland. I exempelvis norra Karelen är älgtätheten låg och skogen har ett stort värde för skogsbruket. Vargen är en konkurrent till jägarna, samt innebär en risk för jakthundar. I sydvästra Finland är älgtätheten högre och det finns både vitsvanshjort och rådjur. Det gör att konkurrensen mellan varg och jägare är lägre, den högre bytesdjurstätheten minskar risken för vargangrepp på jakthundar, samtidigt som skogen är mindre värd för skogsbruket. I Finland ser man ett problem med att jakten och jaktföreningarnas aktivitet minskar i öst, vilket också påverkar lokalsamhället negativt. En fråga att ställa i det läget är vem som ska förvalta älgen i framtiden. För att älgen ska förvaltas behövs både älg och jägare och älgtätheten kan därför behöva vara hög nog för att tillåta långsiktigt jakt.

Björnpredation kan indirekt leda till färre men större älgkalvar. I Ljusdal pågår ett forskningsprojekt i ett område som fram till för ett par år sedan hade en för Sverige mycket hög björntäthet. Därefter har björntätheten minskats genom jakt. Preliminära resultat tyder på att detta indirekt påverkat älgkornas kondition och reproduktion. När björntäthet var hög var kalvöverlevnaden låg, men de kor som förlorade sin kalv var i mycket god kondition under brunsten. Därför var reproduktionen god med en hög andel tvillingkalvar och relativt höga slaktvikter på kalv. När nu björntätheten minskat ser man en tendens till att kornas kroppsvikt minskar. Det kan vara så att en situation med hög björnpredation kan leda till att det finns relativt få älgkalvar tillgängliga för jakt, men att de älgkalvar som finns är i bättre kondition än i ett område med lägre grad av björnpredation och en högre kalvöverlevnad de första veckorna efter kornas nedkomst.

När kan jakthundar ställa älgen? I en svensk studie har man undersökt hur älgens beteende vid hundjakt påverkas av varg, björn och jakt. Man gjorde detta genom att analysera älgjakttest som genomförts över hela Sverige 2017-2022. Resultatet visade att sannolikheten att en älg låter sig ställas av en hund, istället för att fly, minskar framför allt vid ökande björntäthet, men också i någon mån vid ökande vargtäthet samt vid ökande jakttryck. Resultatet kan tolkas som att älgen generaliserar mellan olika predatorer - björnar, vargar och människor - och reagerar på ett likartat sätt gentemot alla och alltså i högre grad flyr när den möter en ställande jakthund.

Ökad hornstorlek och fler skoveltjurar. I Polen kollapsade älgpopulationen på grund av överexploatering på 1990-talet. Då fanns bara ca 1800 älgar kvar och älgjakt förbjöds därför 2001. Sedan dess har älgpopulationen börjat återhämta sig och idag finns mer än 20 000 älgar. I en polsk studie har man undersökt hur formen och storleken på älgtjurarnas horn förändrats under jaktuppehållet. Resultatet visade att storleken på tjurarnas horn ökat signifikant, förmodligen eftersom genomsnittstjuren är äldre idag. Man ser också att andelen tjurar med stånghorn har minskat, medan andelen tjurar med intermediära och skovelformade horn har ökat.

Programmet och sammanfattningar (abstracts) av samtliga forskningspresentationer finns att läsa på konferensens webbsida.

Alla konferensdeltagarna fick en nyskriven bok om älgens historia, ekologi och förvaltning i Sverige: Moose and people during 8000 years in Sweden. Framemot årsskiftet kommer boken att publiceras i svensk version. Foto: Bodil Elmhagen