För varg hävdade verket att miniminivån för ett län måste motsvaras av ”verkliga” föryngringar, medan man i lodjursförvaltningen inkluderar luftföryngringar.
Det understryker det som Jägareförbundet har framfört hela tiden. Miniminivån för ett län borde vara den av viltförvaltningsdelegationen fastställda nivån som också anger det långsiktiga målet, oavsett det motsvaras av verkliga föryngringar eller inte. Det nationella referensvärdet bör istället upprätthållas genom att länen anger förvaltningsmål som sammanlagt ligger över det nationella referensvärdet.

– Naturvårdsverkets inkonsekvens och ovilja att överlåta det regionala ansvaret fullt ut gör rovdjursförvaltningen otydlig, oförutsägbar och gör att den saknar målstyrning, säger Torbjörn Lövbom, ordförande för Jägareförbundets rovdjursråd.

Naturvårdsverket anger vidare i sitt pressmedelande följande. ”Om vi följer utvecklingen för lodjuren och vidtar åtgärder som att begränsa jakten finns det goda förutsättningar för lodjursstammen att nå gynnsam bevarandestatus igen inom några år”.
– Påståendet kan ifrågasättas på flera olika sätt. För det första finns stora brister i inventeringsunderlaget för vintern 2013/2014.

Lövbom tar också upp innehållet i Viltskadecenters rapport, ”med hänsyn taget till att flera länsstyrelser i mellersta och södra förvaltningsområdet har rapporterat in en låg täckningsgrad kan vi anta att den verkliga populationen sannolikt är större.” Slutsatsen av detta bli att stammen sannolikt kan ligga över referensvärdet redan idag. Därtill tycker han det är en förenkling av verkligheten att säga att jaktstopp per automatik kommer att få lodjursstammen att öka.

– I renskötselområdet är jakten huvudorsaken till nedgången. Men där har också målet varit att sänka lodjurstammen ned mot dagens nivå. För att uppnå riksdagens beslut om maximalt 10 procent skador på det faktiska antalet renar kan inte lodjuren få öka fritt. Länens beslutade mål för lodjuren måste därför beaktas, säger Torbjörn Lövbom.

– I det mellersta förvaltningsområdet saknas i princip förutsättningar att bära dagens lodjurstam eftersom det mesta tyder på att lodjuren är födobegränsade i stora delar av förvaltningsområdet.

Utebliven jakt riskerar alltså att få motsatt effekt än det eftersträvade.
– Lodjuren äter ner sin viktigaste bytesresurs rådjuret ännu mer vilket leder till att lodjuren minskar i antal. Dessutom har vargstammen ökat kraftigt i Mellansverige, vilket gör att de konkurrerar med lodjuren om de få rådjur som finns kvar.

– I det södra förvaltningsområdet ökar inte lodjuren, trots att ingen jakt förekommit. Alltså kan inte jaktstopp per automatik leda till fler lodjur, säger Torbjörn Lövbom.
Den negativa utvecklingen för lodjuren som Naturvårdsverket ser i förhållande till referensvärdet är ett resultat av åratal av bristande samförvaltning av våra viltresurser. Lodjuren har tillåtits öka till mycket höga nivåer utan hänsyn till bytesdjursresurserna och utan beaktande av det samlade rovdjurstrycket.

– Den regionala förvaltningen som beslutats av riksdagen måste därför genomföras fullt ut, vilket inte mist den kritik som kommer från olika länsstyrelser visar. Vidare måste inventeringssystemet ses över och nya metoder för beståndsuppskattning tas fram, främst för områden där snötillgången inte kan garanteras, säger Torbjörn Lövbom.

Torbjörn Lövbom, ordförande för Jägareförbundets rovdjursråd.