Svenska Jägareförbundet

Meny

Förbundsnyhet

Markoolio blir jägare – senast i april

- Det är tungt nu. Marko ”Markoolio” Lehtosalo pustar ut lite under vårt samtal. Han har precis drillats hårt under en lektion på sin väg mot jägarexamen. Just nu handlar det bland annat om att lära sig skilja på olika svenska andarter.
- Det är en himla massa saker att hålla reda på. Jag är alldeles snurrig, säger han.

2015-02-13

Marko vill komma ut i naturen. Och att kunna laga till det han själv fällt efter en lyckad jakt lockar honom.
- Just själva grejen med att fälla och ta tillvara sitt eget vilt tilltalar och så är det när det gäller fisket också.
- Det handlar också om adrenalinkicken som jakten kan ge. Samma sak som med fisket. Att lyckas få upp något riktigt stort ger en jädra kick.
Ingen i Markos släkt jagar. Men naturintresset finns där. Hans fyraåriga dotter Moa hänger emellanåt med ut och fiskar och tycker att det är roligt. Han berättar också att frun Jessica gillar ekologiskt kött och tycker att det är okej att få en jägare i familjen.

Intresset för jakten kommer ursprungligen från fisket, tror Marko som fiskade mycket som barn.
- När jag närmade mig 15 så dog det liksom ut. Sen kom det så mycket annat i vägen i livet. Men för några år sedan tog jag upp fisket igen och det var hur stort som helst.
När det gäller jakten blev han även inspirerad av radiopratarkollegan Adam Alsing på RixFM som för inte så länge sedan tog jägarexamen och nyligen fällde sitt första vildsvin.
- All typ av jakt lockar. Jag vill prova på så mycket jag kan. Till exempel pyrschjakten efter rådjur. Den verkar rolig.
- Jag har också blivit lovad att få följa med ut på en åteljakt på vildsvin. Det blir ruskigt spännande.
Jägarexamens teoridel är tung, tycker Marko. Han är övertygad om att den praktiska delen blir lättare.

Han har egen ”privatlärare”, det är Jägareförbundets egen Anders Grahn som ser till att böckerna blir lästa och att jakt- och naturkunskaperna sitter som de ska. Anders och Marko känner varandra sedan tidigare, en rätt fantastiskt historia.
- Anders var mitt befäl i det militära i Finland. Jag är nog fortfarande lite rädd för honom, säger Marko och skrattar.
- Jag kommer ihåg när vi var ute i fält i tre dagar långt ute i de finska djupa skogarna. Vi vanliga jägare fick jobba hårt och var trötta och jag råkade glömma mitt vapen vid lägret när vi skulle åka iväg.
- Då beordrade Anders mig att åla iväg och hämta vapnet och sen åla tillbaka igen. Det glömmer jag aldrig. Fördelen med det var kanske att jag aldrig kommer att glömma ett vapen någonstans igen.
Han är inte orolig för det praktiska skyttet inför jägarexamen utan tror att det går bra eftersom han var prickskytt i lumpen.
- Anders säger att det är en annan typ av skytte men jag tror att det kommer funka bra ändå.

Marko är heller inte främmande för att skaffa jakthund framöver. Han svarar lite svävande när jag undrar vilken ras han har tänkt sig. Han pratar om avfångning, stöthundar och toppjakt. Det ser ut att kunna bli en mindre kennel hemma på Värmdö.
- Jag vet inte riktigt än. Huvudsaken är att det är en som funkar hemma med familjen också.
Men det är lite bråttom att få jägarexamen klar. I mitten av april föds Markos och Jessicas tredje barn och då ska Marko vara nyutexaminerad jägare.
Han fixar det, säger han. Och så är det nog.

Madeleine Lewander

Tillbaka till överblick