Det behövdes inte så mycket övning för artisten Marko Lehtosalo innan han var mogen för uppskjutning.
– Men jag blev nervös vid älgskyttet. Jag missade de två första serierna. Så jag tog en paus och andades en stund. Sedan fick jag ett tips av skytteinstruktören Ted Andersson att jag skulle fortsätta att svinga igenom – inte stanna upp vid skottögonblicket. Och då träffade jag perfekt. Jag sköt guld, säger Marko.
De övriga skyttemomenten gick också bra. Och därmed var jägarexamen bärgad.
Marko Lehtosalo berättar att det finns en likhet mellan artisteriet och skyttet.
– Man går in i en bubbla. Det finns ingenting annat i det ögonblicket än uppgiften. Det är en häftig känsla av total koncentration.
Men hur har det varit att ta jägarexamen?
– Spännande Jag har lärt mig massor. Det var nästan som att vara tillbaka i plugget. Det var inte så lätt som en del har sagt. Man var tvungen att plugga. Men det har varit fascinerande och lärorikt.
Ser du annorlunda på naturen idag?
– Ja, jag bor ju vid vattnet så jag sitter och spanar på dykänderna. Och när vi var på Skansen i helgen gick jag och kollade in älgen. Letade bra skottlägen. Där, men inte där… Men jag sa inget till barnen, säger Marko och skrattar.
– Men visst ser jag lite annorlunda på naturen. Man känner igen fåglarna. Snart klämmer man väl på harspillningen för att se om de är färska.
Marko Lehtosalo är inte den personen som går och gruvar sig länge i eftertänksamhet innan han fattar beslut. Så på hemfärden från uppskjutningen körde han förbi en vapenaffär och köpte en studsare, en kaliber 22 och ett hagelgevär.
– Det första jag gör i morgon är att lämna in licensansökan till polisen. Jag ville ha det finaste. Men jag valde bra jaktvapen, det vill säga finska, säger han och skrattar.