I onsdags höll Handelshögskolan vid Karlstad Universitet ett juridikseminarium med inriktning på alla turer mellan svensk lag och EU-rätten som kommit med anledning av vargjakten. Förbundsjurist Ola Wälimaa deltog och ställde några frågor.
– Det fanns ett antal intressanta saker som kom ut av seminariet, säger Ola Wälimaa.
En av EU-rättens grundprinciper är att direktiv ska arbetas in i nationell lagstiftning för att gälla. Och ifall ett enskilt land inte gör det ska EU-kommissionen driva ärendet till EU-domstolen, som får avgöra om landet gjort fel.
Just denna princip är högaktuell när det kommer till de avgörande som förekommit i förvaltnings-, kammarrätter och Högsta förvaltningsdomstolen i Sverige. De har nämligen avkunnat domar där avgörandet baseras sig direkt på Art- och habitatdirektivet – inte svensk lag som de är skyldiga att döma efter.
Med på seminariet fanns bland annat Stig von Bahr före detta domare i EU-domstolen och Högsta Förvaltningsdomstolen och Marie-Jeanette Axelius Friberg, lagman vid Förvaltningsrätten i Karlstad.
– Stig von Bahr bekräftade att Art- och habitatdirektivet enligt EU-domstolen inte har direkt effekt. Detta innebär att Svenska domstolar gör fel, säger Ola Wälimaa.
Tolkning av direktivet
En annan aspekt kring Art- och habitatdirektivet är hur detta ska tolkas. När frågan nyligen diskuterades, inför en eventuell revidering, påtalade Kommissionen att det finns utrymme i direktivet för att hantera jakt på arter som har uppnått gynnsam bevarandestatus.
– Problemet har varit att domstolarna inte har letat efter dessa möjligheter utan istället letat efter saker som försvårar genomförandet. Direktivet saknar adaptivitet, men innehåller möjligheter till att förvalta skyddade arter som uppnått gynnsam bevarandestatus. Andra länder i EU klarar av att jaga sina rovdjur utan problem med EU-rätten. Varför skulle inte vi kunna det?
En annan komplicerande detalj är att domstolarna har börjat kräva att vargjakten ska ha ett syfte. Bekymret är bara att direktivet eller svensk lag inte kräver något syfte. Detta är något som domstolarna lagt till på eget bevåg.
– Detta är mycket anmärkningsvärt. Domstolarna tar inte bara hänsyn till direktiv, som de inte ska göra, utan lägger också till ytterligare krav som inte finns. Domstolarna ska förhålla sig till svensk lag – inget annat. Min uppfattning är att domstolarna därmed lägger sig i politiken och dessutom tar över den roll som EU-domstolen ska ha. Hårdrar man det kan man till och med hävda att de bryter mot våra grundlagar, säger Ola Wälimaa.
