Vi som jägare har full förståelse för att den som får skador på sina grödor blir frustrerad och vill minimera orsaken. Men att på nationell nivå försöka bestämma viltstammars storlek är fel. Detta måste skötas lokalt utifrån de förutsättningar som finns.
Hade man som organisation valt formuleringen ”minimera skadorna” i stället för att man vill ”minimera vildsvinsstammen” hade det inbjudit till diskussion och möjligheter att sätta gemensamma mål.
Att i en policy slå fast att vildsvin inte är en resurs är för mig obegripligt. Vi jägare ser allt vilt som förnyelsebara resurser som ska förvaltas uthålligt och förnuftigt.
Vi jobbar aktivt för att tillåta småskalig försäljning av vildsvinskött. Att då framhålla att vildsvinen inte är en resurs kan försvåra arbetet med försäljning av vildsvinskött.
Vi jägare måste få bättre förutsättningar för försäljning av vildsvin, vilket kommer att bidra till ett ökat jakttryck. Att vildsvin inte skulle vara en resurs är det många markägare som inte håller med om. Förnuftigt förvaltade höjer vildsvinen det jaktliga värdet på fastigheten.
Samverkan mellan ägare, jägare och lantbrukare (vilka ofta återfinns i de bägge första kategorierna) är den givna vägen till framgång i viltförvaltningsfrågor.