Vi backar tillbaka bandet och konstaterar att Svenska Jägareförbundet bildades eftersom man från statligt håll inte agerade tillräckligt kraftfullt för att rädda de allt magrare klövviltstammarna. Bland annat var de biologiska jakttiderna bristfälliga och tjuvjakten omfattande. Det var bland annat därför som Svenska Jägareförbundet bildades 1830 och vi har sedan dess arbetat för att ”jägaren måste förvandla sig till jagtvårdare” som det stod i programförklaringen av förbundets tidskrift.
Först hundra år senare, när en ny jaktlagstiftning infördes 1938 så fick Svenska Jägareförbundet ett allmänt uppdrag att sköta delar av jakt- och viltvården i Sverige. Någon särskild myndighet behövdes inte när det redan fanns en organisation med trovärdighet, kunskap och kontakt med jägarkåren. Det allmänna uppdraget, som Jägareförbundet fick för att sköta delar av jakten och viltvården i landet, klubbades i riksdagen.
Året därpå, 1939, infördes det statliga jaktkortet vars medel gick in i viltvårdsfonden. Dessa medel skulle användas för främjande av jaktvården inom landet.
Svenska Jägareförbundet byggde upp en fältorganisation med jaktvårdskonsulenter som skulle ge jägare och allmänhet hjälp och råd i praktisk viltvård. Av tidiga anteckningar kan man läsa att konsulenterna bland annat ägnade tid åt att organisera jägarna i jaktlagen, hålla föredrag och att skriva artiklar i lokalpressen om jaktvård.
Viltvårdsfonden består av jaktkortsavgifter som betalas in av alla jägare för rätten att jaga.
Viltvårdsfonden är inte vanliga skattemedel utan pengar inbetalade enbart av jägarna själva.
Det var Näringsdepartementet som gav uppdraget till Svenska Jägareförbundet. Även andra organisationer söker och får medel ur fonden. Regeringen fattar årliga beslut om bidrag ur fonden. Så vi vet endast från år till år, hur stor summa det blir och även hur man vill prioritera verksamheten.
År 2005, preciserades det Jakt- och viltvårdsuppdraget i en utredning av Madeleine Emmervall. Där konstaterar hon att ”Jägareförbundet har på ett förtjänstfullt sätt utfört uppgiften, enligt det allmänna uppdraget, att leda delar av viltvården och jakten i landet".
I preciseringen av Jakt- och viltvårdsuppdraget stod det tydligt vad som ska göras indelat i några huvudgrupper;
- Övergripande information
- Information om praktisk jakt och förvaltning av vilt
- Viltövervakning
- Älgförvaltning
- Vilt och trafik
- Yrkesmässig jägarutbildning
Varje anställd på Jägareförbundet rapporterade varje månad de timmar och övriga kostnader man ägnat åt de olika verksamheterna. Rapporterna sammanställs och redovisas årligen till Näringsdepartementet, tillsammans med en analys av hur vi uppfyllt målen.
Vi redovisade Jakt- och viltvårdsuppdragets ekonomi, särskilt från förbundets övriga ekonomi, och jämför med föregående år.
Vi ägnade mycket tid åt rapportering, utveckla rutiner och analyser samt att styra arbetet inom de olika verksamhetsområdena. Redovisningen granskades av revisorer innan den lämnades till Näringsdepartementet.
Genom det tidigare Jakt- och viltvårdsuppdraget visade regeringen ett stort förtroende för Jägareförbundets kompetens. Vi visar i gengäld respekt för rapporteringen och får genom den ett bra instrument för information och för att kunna styra vår verksamhet åt beställt håll.
