Schwyzerstövare, även Schwyzer Laufhund, är en variant av schweiziska stövare som har tillskrivits sitt ursprung främst från stövare i kantonen Schwyz, men stövare av denna typ fanns i stora delar av Schweiz, liksom även i Frankrike.
 
Enligt rasstandarden skall en schwyzerstövares päls vara vit med gulröda fläckar eller sadel, ofta med gulröda stänk, dock är gulröd mantel tillåten. Schwyzerstövare skall ha mörkgrå hud under den rödgula pälsen och marmorerad i svart och vitt under den vita pälsen. Det anses som ett rasmässigt fel om en schwyzerstövare har för mycket stänk eller är enfärgad. Liksom även om den uppvisar antydan till ängslighet eller aggressivitet.
 
Schwyzerstövare är närstående till blodhunden, liksom även till de franska raserna porcelaine och français blanc et orange.
 
Schwyzerstövare utgjorde ursprunget till schwyzervarianten av rasen schweiziska små stövare, som avlades fram med hjälp av tyska dachsbracke.

Färgen på en Schwyzerstövare är vit med gulröda fläckar. Jaktligt sett påminner den om Luzernerstövaren. Raserna har ett mycket lugnt och stabilt temperament.

Allmänt om stövarraserna

Schweiziska stövare har fyra varianter vilka främst skiljs åt genom deras pälsfärg: Bernerstövare, Jurastövare, Luzernerstövare och Schwyzerstövare.

Samtliga stövarraser är utpräglade jakthundar. De ska jaga hare och räv. Stövarna får inte jaga rådjur eller hjortdjur. För att kunna bedriva en ändamålsenlig jakt bör man ha ett cirka 200 ha välarronderat skogsområde, något större för rävjakt.

Stövaren jagar med skallgivning efter villebrådet, normalt ligger hunden mellan 1 minut och upp till 10 minuter efter drevdjuret.

Det jägarmässiga består av att försöka räkna ut vart haren/räven har sina övergångar och "komma i pass". Eftersom bägge djurarterna är mycket vaksamma, speciellt räven, gäller det att jägaren iakttar största försiktighet. Minsta rörelse kan spoliera ett skottillfälle.

De flesta stövarraser är markdrivare och har ett spårnoga drevsätt som inte hetsar drevdjuret. Detta har uppnåtts tack vare en målmedveten avel sedan 1950-talet där uppfödarna tillvaratagit denna egenskap.

Mentalitet

Stövarna är i regel lugna och harmoniska hundar och är därmed trevliga familjehundar. Rasen ska för den skull inte införskaffas enbart som sällskapshund. Den är mycket motionskrävande och mår väl av en grunddressyr. Stövaren är tillgiven och trogen sin matte/husse. Enligt försäkringsbolagens statistik tillhör stövarna de friskaste raserna i landet. Den har en bruksålder upp till cirka 12 år, lite varierande mellan de olika raserna.