Ett utfodringsförbud skulle innebära ett fullständigt paradigmskifte inom svensk viltförvaltning, som sedan lång tid bygger på principen att viltstammarna ska vårdas och regleras genom jakt. Istället vill man nu svälta ned stammarna. Detta skulle innebära att många individer skulle lida och duka under vintertid, samtidigt som vi alls inte skulle kunna utnyttja viltet som resurs på samma sätt som idag.

Vidare är det mycket möjligt, eller kanske till och med troligt att skadorna på grödor skulle öka om utfodring förbjöds. Erfarenheterna som fördes fram vid FACE-mötet från bland annat Frankrike, Rumänien och Tjeckien var helt samstämmiga: avledande utfodring av vildsvin i skogsmark är helt nödvändig för att minska skadorna i mognande grödor. Enbart utfodring räcker inte för att begränsa skadorna, men är en helt nödvändig del i förvaltningen.

Även i Sverige så visar praktiska erfarenheter hur utfodring fungerar för att avleda vilt från grödor, samtidigt som man kan få en mer effektiv jakt genom att samla viltet. Detta gäller under alla delar av året. Viltskadecenter har visat hur man sommartid helt kan hålla tranor inom avsatta områden genom att utfodra dem med spannmål och skrämma bort dem från andra områden. Under sensommar och höst visar praktiska erfarenheter att det går att styra klövviltet från mognande grödor, och även förenkla jakten. Under vinterhalvåret är det större brist på föda, vilket gör att avledande utfodring fungerar ännu bättre. Framför allt ges då skydd åt betes- och slåttervallar, som oftast skadas vid den tiden på året. Under våren är det istället främst nysådda fält som skyddas.

Svenska Jägareförbundet står tydligt för den traditionella svenska synen på viltförvaltning: viltet ska vårdas och viltstammarna ska regleras genom jakt. På så sätt kan man effektivt nyttja ekosystemtjänsterna viltkött, jakt för rekreation och bevarande av traditionella jaktmetoder. Samtidigt balanseras dessa värden mot andra tjänster som exempelvis livsmedel från odlade växter, genom att viltstammarna regleras. Utfodring är en åtgärd som ökar värdena av de olika tjänsterna som är förknippade med jakt, samtidigt som de negativa effekterna som viltet kan orsaka på andra tjänster minskas. Utfodring är därmed med absolut självklarhet en mycket viktig förvaltningsåtgärd.

All viltförvaltning ska bedrivas med god etik. Det är ingen tvekan om att det förekommer överdriven utfodring och utfodring med otillåtna produkter. Detta är dock redan reglerat i lag, och utgör därmed inget skäl att förbjuda en åtgärd som mer än hälften av jägarna och mer än hälften av bönderna utför. Och, märk väl, i de allra flesta fall sköter bra.

Ett utfodringsförbud riskerar att öka skadorna, samtidigt som konflikten mellan jägare och brukare hårdnar. Därmed finns det en uppenbar risk att jakttrycket på vilt som orsakar skador minskar. Och det är den faktor som alla vetenskapliga studier lyfter fram som viktigast för att begränsa skadorna.