Förbundsstyrelsens yttrande över motion nr 27 angående Naturvårdsverket.
Motionen har initierats av Marsö-Nävelsö-Långö jaktvårdsområde samt antagits av Västerviks södra jaktvårdskrets och Jägareförbundet Kalmar län.
Motionen
Naturvårdsverket är den myndighet som ansvarar för jaktutövningen i landet. Besluten visar alltför ofta på att vägen mellan dem som berörs och beslutsfattarna är alltför lång och bidrar till att öka klyftan mellan storstad och landsbygd. För att få en ändring till stånd motionerade Marsö-Nävelsö-Långö till Kustrådet för några år sedan att frågor om skyddsjakt på rovdjur skulle decentraliseras till Länsstyrelserna. Motiveringen för detta var att man på länsnivå har information om vilka problem som finns och vilka åtgärder som behöver vidtagas.
För jakt i allmänhet och skyddsjakt i synnerhet tenderar avståndet mellan dem som berörs och besluten på Naturvårdsverket att öka. Säl och skarv är exempel på detta. Trots explosionsartad ökning av bägge arterna är det i stort sett omöjligt att få gehör för att få beslut som minskar skadorna. Kalmar län är undantagen den jakt som får bedrivas från Östergötland till Norrbotten. En handfull sökande i vårt län har fått individuella tillstånd för skyddsjakt. Men i takt med att sälbeståndet ökat har antalet sälar per tillstånd minskat och var 2006 en från tidigare tre.
Även så kallade Kalmarmodellen för älgjakt som antogs 2006 och som i stort sett alla länets jägare ställde sig bakom, ändrade Naturvårdsverket på.
Med den ovan anförda yrka Marsö-Nävelsö-Långö Jvo på att Västerviks Södra Jaktvårdskrets verkar för att Naturvårdsverket delas på tre enheter. En för Götaland, en för Svealand och en för Norrland med placering på landsbygden och kvar i Stockholm den administrativa delen.
Motiveringen är att beslut om jakt skall fattas på lokal nivå och i samråd med dem som berörs, då kommer berörda tjänstemän på Naturvårdsverket närmare verkligheten och bidrar till att klyftorna mellan glesbygd och storstad minskar.
Jägareförbundet Kalmars styrelses yttrande
Motionen är behandlad på kretsårsmötet som med tillstyrkan överlämnar den till länsjaktvårdsföreningens årsstämma.
Motionären konstaterar att Naturvårdsverket är den myndighet som ansvarar för jaktutövningen i landet. Samtidigt påtalas att vägen mellan dem som berörs och beslutsfattarna är alltför lång och bidrar till att öka klyftan mellan storstad och landsbygd. Med den föreslagna förändringen av myndighetsstrukturen skulle berörda tjänstemän komma närmare verkligheten och att beslut fattas på lokal nivå i samråd med dem som berörs.
Styrelsen delar den uppfattningen som redovisas i motionen att det är på mera lokal eller regional nivå som den bästa kunskapen finns om problem och vilka åtgärder som bör vidtas i stora delar av viltförvaltningen. Det är exempelvis olyckligt att reglerna för skyddsjakt på säl har fått en geografisk avgränsning mellan Småland och Östergötland vad gäller personliga tillstånd respektive generellt utformad jaktmöjlighet. I synnerhet eftersom stora delar av vårt område utgör en fortsättning på den obrutna skärgård som finns norr om länsgränsen. För sälens egen del i utbredning och aktiviteter existerar ingen sådan gräns.
För att minska motsättningarna vad gäller rovdjursfrågorna har Jägareförbundet länge hävdat att en mera decentraliserad förvaltning och beslut om åtgärder förs ner på en lägre myndighetsnivå än vad som nu gäller. Detta har bl.a kommit till uttryck i förbundets Rovdjurspolicy. Stora rovdjur rör sig över areellt mycket omfattande områden och i södra Sverige ofta mellan flera län. En samverkan mellan olika län är därför en grundförutsättning för en framgångsrik rovdjurspolitik. Den statliga utredningen med förslag från den s k Ansvarskommittén om eventuell ny regionindelning i ”storlän” kan på sikt få betydelse i detta sammanhang.
För närvarande har styrelsen ingen uppfattning om hur jägareförbundsorganisationen på sina olika nivåer kan skapa ett inflytande på Naturvårdsverkets framtida organisation och frågan bör därför tas upp i annan ordning. Med den inriktning Jägareförbundet målmedvetet arbetar att sakfrågor som aktualiseras i motionen vad avser säl och för övrigt de stora rovdjuren ska avgöras med mera decentraliserade beslut hemställer styrelsen att årsstämman anser motionen besvarad.
Jägareförbundet Kalmar läns beslut
Jägareförbundet Kalmar län har antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.
Förbundsstyrelsens yttrande
Förbundsstyrelsen kan konstatera att motionen spänner över flera jaktliga områden. I sin essens handlar dock motionen om att Naturvårdsverket bör delas på tre geografiska enheter. Allt för att besluten skall komma så nära medborgarna som möjligt och för att kunskapen om regionala och lokala förhållanden skall öka. Styrelsen stannar vid att yttra sig om enbart motionens konkreta yrkande.
Styrelsen vill inledningsvis informera om att Naturvårdsverket nyligen genomgått en större omorganisation. Delar av verksamheten har flyttats till Östersund. Jakt- och viltförvaltningsfrågorna hanteras dock även framöver av den del av Naturvårdsverket som finns i Stockholm.
Liksom styrelsen för Jägareförbundet Kalmar län konstaterat i sitt yttrande till länsårsstämman arbetar Jägareförbundet sedan länge på att - där så är lämpligt - föra ned jakt- och viltförvaltningen på så regional eller lokal nivå som möjligt. Ett exempel på resultat av denna strävan är att länsstyrelsen nu i vissa fall äger rätt att fatta beslut om skyddsjakt efter lo och björn. Styrelsen är dock övertygad om att det behövs en central jakt- och viltförvaltningsmyndighet och denna skall utifrån dagens situation vara Naturvårdsverket. Styrelsen delar inte motionärens uppfattning att lösningen på decentraliseringsproblematik och de övriga problem som anförs i motionen är att dela Naturvårdsverket i tre geografiska delar. Styrelsen anser att Jägareförbundet istället som tidigare skall fortsätta att sträva efter att de beslut som lämpligen bör fattas på regional och lokal nivå förs ned till i första hand länsstyrelsen.
Hemställan
Förbundsstyrelsen hemställer mot bakgrund av ovanstående att årsstämman avslår motionen.