Motionen har intitierats av Christian ”Trappern” Nilsson samt antagits av Vilhelmina jaktvårdskrets och Jägareförbundet Västerbotten.

Motionen

Somliga saker är tillåtna att användas för att underlätta jakt. Till exempel att:

Investera i ett högförstorande prickskyttekikarsikte med ett tjugotal gångers förstoring som väsentligt underlättar att placera ett säkert skott i viltet, indirekt att få hem mera vilt ur skogen enligt en del. Betänk detta mot för att nyttja de äldre öppna riktmedlen, där skarp syn är i det närmaste ett obligatorium. Visst är det ett led i att just förenkla?

Hundpejlen: Vad vore den svenska jakten med hund idag om inte människorna fick dra nytta av denna tingest? Argument som; säkert, om hunden skulle förolycka sig eller ”springa bort sig”, med mera. Ärligt talat, jägare. Ni användare besitter sanningen och jag ska inte svara för någon annan än mig själv. Effektivare blir ju jakten, mycket effektivare. Hur som helst. Visst är det ett led i att just förenkla?

Avståndsmätaren: Elektroniskt driven högst modern sak. En knapptryckning och plötsligt uppträder siffran tvåhundratretton meter i optiken – avståndet till orrhönan. Ett drygt kvarts varv på distanskompensatorn på kikarsiktet och fågeln lämnar björken i en tydligt vertikal rörelse. Visst är det ett led i att just förenkla?

Belyst riktmedel: Här kommer också en batteriförsörjd (i de flesta fall) produkt med i sammanhanget. En liten röd lysande punkt som väldigt framgångsrikt visar vart riktmedlet befinner sig. Även om nu räven i sig är mörkt färgad av det obefintliga dagsljuset, så vet ändå jägaren mera exakt vart den ska skjuta, tack vare detta. Visst är det ett led i att just förenkla?

Vapen med räfflade pipor: En så relativt avlägsen och uråldrig detalj som att få bruka vapen konstruerade på detta förträffliga sätt. Att kunna sätta kula efter kula med sådan upprepad återkommen och bibehållen precision. Istället för att endast måsta nyttja pil och båge eller spjut till exempel. Visst är det ett led i att just förenkla?

Att lagligt få använda ”…ficklampa eller annan liknande lampa där djuret skall avlivas i samband med jakt med ställande hund, för jakt vid gryt eller lya…” (14§ 2001:451) Det här är fullt utnyttjat av jägare Sverige runt och som inte bara effektiviserar jakten, det helt enkel gör en och flera jaktformer genomförbara. Jag skulle vilja se den jägare som kan avliva sin grävling en augustikväll med sin .22 Long Rifle utan tillgång till ett konstgjort sken av ljus. Alltså dessa former av jakt, helt sonika står och faller, i det närmaste på att få använda lampor av skilda slag. Visst är det ett led i att just förenkla?

Nu börjar det närma sig det sakliga ämnet som jag hade tänkt beröra. Det ovan omtalade är alltså lagligt; ett brukande av former av tillgjorda ljus, lampan sitter alltså där för att underlätta jakten. Det tycker ansvariga inte är lämpligt och förenat med jakt. Eller vad de nu hade för argument. Det vet jag inte och ska heller inte yttra mig om. Men hur som helst så får man inte göra det, använda fast belysning vid vakjakt på räv. Visst är det ett led i att just förenkla? Då kommer jag till den svåra biten. Vem som ska fastställa dessa normer och med vilka ögon som man ska titta på frågan? Genom vilket perspektiv och ur vilken synvinkel man ska bedöma det? Båda dessa sista nämnda jaktformer är jakt, som bägge kräver, mer eller mindre olika styrkor av konstlat ljus för att genomföras på ett relativt säkert sätt som därmed kan underlättas och höjas till antalen av att man tillåts använda lampsken eller jägarens samvetes sida. Denne får också större möjlighet att träffa rätt med sin kula till exempel tack vare detta. Det ligger nu också i tiden att vi jägare ska uppträda med största möjliga respekt mot det vilda. Att göra djurens lidande så korta som det bara är möjligt. Eftersom vi är så kallat ”medvetna” om det som inte rovdjuren är och därför kan vi själva ålägga oss detta krav.

Inte heller bara för viltets skull utan och för att visa allmänheten jaktens humana sida. Allt avhängigt på betraktaren. Jägaren med sin ställande hund kan enkelt rikta sitt vapen, precis som vakskytten med exakt kan välja riktpunkt i sitt byte – rödräven. Tack vare ett substitut dagsljus.

Nu är det upp till de utsatta i bedömningen att avgöra samtliga skillnader. Vad som styrker det ena men inte det andra. Hur ska man kunna säga att en jaktform får nyttja det ena men inte det andra? Vad baseras det på? Är det ljusstyrkan? Ficklampan har lägre spänning; endast fyra och en halv volt, därför får den användas. Ställande hunds jaktformen är rörlig därför tillåts ljussken. Vakjakten kan förmodas använda för kraftiga ljusstyrkor, grundade på spänningar i stamnätet, tvåhundratjugo volt. Därför får man inte använda lampa vid vakjakt på räv. Jag vill ha konkreta, tydliga linjer vad saker och ting – beslut grundar sig på. Inte personligt tyckande. Får man bruka ficklampa vid grävlingjakt med ställande hund så kan man lika gärna få montera upp en lampa tio meter ifrån en rävåtel, för att just underlätta jakten. – Nej, säger beslutsfattarna, då kan jägarna skjuta för många rävar till exempel. En lite snabb och ogrundad hypotes från undertecknad är att myndigheterna har ett sorts tjuvjakts tänkande med i bilden. Det har de i de allra flesta fall. Så kanske de resonerar, men kan man göra det?

Rent statistiskt så tror jag ändå personligen att färre rävar kommer att besöka åteln när lampan monterats. Det beror på rävens naturligt nedärvda biologiska instinkter. Normalt så finns det inte någon form av ljussken där räven finner sin föda, mer än månljuset. Därför undviker många individer denna form av mat konsumerande i mänsklig närvaro. Så för effektivt (sett till det nedlagda antalet rävars perspektiv) kan nog inte det här underlättandet bli. Om det är där motsättningarna finns förstås. Men, säkrare däremot och det är dit jag vill komma samt att alla vinterns nätter kan användas för att komma den röde in på livet. Flera skottillfällen. Jag som ämnar skjuta mera räv. Det kan låta lite motsägelsefullt att jag möjligen enligt egen teori skjuter färre rävar genom tillåtelse av belysning, men ändå. Det flera till antalen – vaknätterna – tack vare en vaklampa gör i och för sig att jägare kanske skjuter mera räv… Men då på ett mera etiskt riktigt sätt. Hur som helst så ska jag sluta att krångla till det.

Om jägaren med sin grythund inte riktigt ser sin räv ner i grytet, på grund av att han inte får använda ficklampa vid den jakten, (en tillgjord incident) förmodligen avlossar ett skott i alla fall som kanske inte blir direkt dödande. Räven blev skadeskjuten.

Vakjägaren får till slut se sin räv på åteln, för det är väl räven? Så att det inte är grannens finskspets? Alla vakjägare vet hur det ser ut när räven anländer. Det förefaller som att räven inte hade några ben, den bara svävar fram över snömassorna. Står räven ifrån mig eller emot mig? Hårkorset söker ett läge. Vart går gränsen mellan bröstkorgen och luftrymden? Skuggbildningen under kroppen gör att allt tycks flyta samman. Endast de grova delarna i Duplexen syns och ibland de mycket tunnare korset. (Beroende på ögats fokuseringsförmåga i mörker). Visst är det räven, svansen är då rak i alla fall. Mynningsflamman bländar skytten och när mörkerseendet återkommer så ligger inte räven där. Små tussar av underull finns på snön och inget blod – en ripsnarning i bringan. En kilometer på skidorna bekräftar och spåren vänder åter till byn, som för en lätt skadad räv som i detta fall turligt nog kan fortsätta att leva, den här gången. Ett snitt ur realiteten.

Nu sitter duktiga läsare och tycks ha funnit ett sätta att angripa motionären; -Ha! Det står i lagen att jägaren ska med full säkerhet veta vad den skjuter på! Tack, du observante. Hur många jaktformer är inte vanskliga? Alla skott är mer eller mindre osäkra om att det felfritt kan sättas på ett exakt dödande ställe. Nu åsyftar jag främst skyttens egen förmåga i samband med skott mot vilt i rörelse som ofta är ganska slumpartat, om samtliga är ärliga. Därav jämförelsen med vakjägarens svåra situation med skjutande i mörker. Ett fåtal, där jägaren kanske inte ser viltet så tydligt. En så enkel sak som en sjöfågel i motljus, ett hagelavstånd bort. Vad är det för art som kommer flytande?

Ännu en gång tillåts jägaren med ställande hund att använda ficklampan, för att underlätta jakten på endera planet! Ge även vakskytten laglig rätt att sätta upp en lampa för att underlätta jakten!

-Oj, vad besvärlig han är, nu måste vi börja ta tag i det här om en så pass liten och irrelevant sakfråga, tänker säkert många. Dessutom så kommer säkert alla vildsvinsjägare att också kräva fast belysning vid sina jakter. Då blir det en massa huvudbryderier kring det också. Så går säkert spekulationerna. Det struntar jag fullständigt i. Nu är det min önskan som ni ska behandla. Se det som så, att nu har ni då något att göra. Övriga får stå för sitt. Försök åtminstone att prioritera motionen en aning, även fast det inte har med älgjakten att göra. Jag har nämligen dålig erfarenhet av motionsbehandlingar, framför allt åtgärder av dessa eller åtminstone rapportering av erat utlåtande och slutgiltiga konkreta svar. Oavsett, om motionen omhändertogs med samtycke eller avståndstagande. Det är faktiskt av intresse att veta. Stötta mig om jag har rätt, rätta mig om jag har fel.
/ Christian ”Trappern” Nilsson

Jägareförbundet Västerbottens Styrelses yttrande

Motionären har inkommit med motion om ändring i lagstiftningen så att rätten att använda belysning vid jakt efter räv blir tillåtet.

I dagsläget finns bestämmelser i jaktförordningen (JF) om rätten att använda belysning för att underlätta jakten. Dessa bestämmelser avser endast fast belysning vid väg eller byggnad som satts upp i annat syfte än att underlätta jakten.

Arter som i detta fall är tillåtna är bl.a. rödräv, grävling och vildsvin. Dessa m.fl. arter är också tillåtet att avliva med hjälp av tillfällig belysning i samband vid jakt med ställande hund, jakt vid gryt eller lya eller när ett fångstredskap skall vittjas.

Länsstyrelsen får dessutom i det enskilda fallet besluta om undantag från förbudet att vid jakt använda belysning utöver vad som är tillåtet enligt ovan.

Som motionären påpekar så ska naturligtvis jakten ske så skonsamt som möjligt och att inte utsätta viltet för onödigt lidande. Detta oavsett om det ”bara” skulle råka vara en räv så ska jakten ske under bästa tänkbara förhållanden, inte minst när det gäller jakt under den mörkare delen av dygnet.

Jägareförbundet Västerbotten delar motionärens uppfattning om säkra skott efter mörkrets inbrott och att lagstiftningen i jaktförordningen §14 ändras så att tillfälliga ljusanordningar får användas i syfte att underlätta jakten.

Med ändring i jaktförordningen §14 blir också som följd därav att bilaga 5 i jaktförordningen ändras med tillåtelse till artificiella ljuskällor i enlighet med JF §14.

Styrelsen föreslår därför stämman att tillstyrka motionen och att den skickas vidare till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Jägareförbundet Västerbottens beslut

Jägareförbundet Västerbotten har antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma. 

Förbundsstyrelsens yttrande

Frågan om arrangerad belysning vid vakjakt (åteljakt) har fått ökad aktualitet i samband med vildsvinsstammens utveckling. Som motionären mycket riktigt pekar på handlar det i hög grad om ett jaktetiskt ställningsstagande, men också vilka konsekvenser en ökad användning av belysning skulle få i de aktuella sammanhangen. Förbundsstyrelsen anser att vid en bedömning om belysning ska vara tillåten vid vakjakt på räv ska även frågan om belysning vid vakjakt på vildsvin vägas in. Därmed inte sagt att tillåtenhet för det ena automatiskt ska innebära tillåtenhet för det andra. I och med att frågan är synnerligen jägarnära och innehåller ett jaktetiskt ställningstagande anser styrelsen att frågan bör beredas och förankras i organisationen genom en intern remissrunda.

Hemställan

Förbundsstyrelsen hemställer mot bakgrund av det ovan nämnda att årsstämman bifaller motionen i så motto att styrelsen får i uppdrag att remittera frågeställningen om arrangerad belysning vid vakjakt före ett slutligt ställningstagande.