Motion 12 har initierats av Tord Eriksson samt antagits av Köping-Hallstahammars jaktvårdskrets och Jägareförbundet Västmanland.

Motion 12

Med hänsyn till vad våra varg- och lostammar har åstadkommit på vår fauna angående älg och rådjur så kan vi ej förstå att den naturresurs som vi ödslar med får förekomma utan att någon reagerar eller visar någon hänsyn till den fauna vi byggt upp under gemensamma former lika väl som vi har skog i naturen lika väl skall vi ha vilt som vi kan vara med och vårda genom samarbete på olika nivåer t ex viltvårdsområden. Vi ser nu att allt arbete som har gjorts för de vilda under åren varit helt meningslöst med dessa rovdjur som skördar tillgången av älg och rådjur, vi blir helt överkörda av myndigheterna som Naturvårdsverk och Länsstyrelsen utan att någon hänsyn visas för vad länsviltnämnden enhälligt föreslår som skäligt i länen.

Jakten är idag största rekreations- och naturupplevelser vi har kvar på landsbygden då kan vi inte ha rovdjur som beskattar våra viltstammar så hårt att någon jakt för markägare arrendatorer ej är meningsfull vi kan ej bygga upp några viltstammar när rovdjuren får härja fritt vi vet nu genom Lidbergs forskning att där det finns ett vargrevir finns inget kvar för markägare och jaktarrendatorer att beskatta.

• Att Jägareförbundet arbetar med en kraftfull kursändring i svensk rovdjurspolitik.
• Att Jägareförbundet arbetar för att en beskattning av rovdjuren måste till i vargreviren utan att vi kan påverka detta slöseri med en viktig naturresurs.
• Att Jägareförbundet åter arbetar för jägarna och de vilda så att vi åter gemensamt kan bygga upp viltstammar.
• Att Jägareförbundet arbetar för demokratin i landet fungerar så inte beslut tas om avskjutning på Länsstyrelsen och Naturvårdsverk utan att vi på lokal nivå har någon insyn på besluten. Vi vill inte ha diktatur om avskjutningen.

Jägareförbundet Västmanlands styrelses yttrande

Styrelsen för Jägareförbundet Västmanland instämmer med motionärens synpunkter i sak. På central och regional nivå inom Jägareförbundet arbetas det dagligen hårt och målmedvetet för en kursändring av rovdjurspolitiken. Sedan länge har förbundet arbetat för en ändring av § 28 så att vi får laglig rätt att försvara våra tamdjur och hundar. Förbundet arbetar också bland annat för att förvaltningsjakt på varg kan bli möjlig efter beslut på lokal nivå.

Länsförbundsstyrelsen anser därför motionen besvarad.

Jägareförbundet Västmanlands beslut

Jägareförbundet Västmanland har antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundet. 

Motion 13

Motionen har initierats av styrelsen för Jägareförbundet Gävleborg samt antagits av Jägareförbundet Gävleborg.

Motionen

2002 lanserades Svenska Jägareförbundets Rovdjurspolicy. 2005-10-24 beslutade förbundsstyrelsen att anta en handlingsplan för varg som skall revideras under 2008. Jägareförbundet Gävleborg anser att policyn och handlingsplanen till stor del innehåller de villkor som fordras för en rättvis och fungerande rovdjurspolitik. Vi konstaterar dock att nivåer och koncentrationer av varg nu vida överstiger de maximimål som handlingsplanen anger. Detta har fått till följd att jakten i allt större områden, i några få län, upplevs som i det närmaste spolierad.

Vi konstaterar samtidigt att förbundets dokument är relativt okända bland medlemmar, förtroendevalda och funktionärer och att förbundets verkan utifrån dokumenten är svag. Vi konstaterar också att konkurrerande organisationer på vissa platser tar över våra medlemmar och att nya föreningar och sammanslutningar föds med målsättning att förändra den horribla situation som uppstått.

Mot bakgrund av detta hemställer Jägareförbundet Gävleborg att årsstämman beslutar om:

• Att SJF med kraft snarast skall verka för att rovdjurspolicyn och handlingsplanerna för rovdjuren görs kända i organisationen
• Att SJF med kraft skall vidta åtgärder för att angripa problemet med den stora skillnaden mellan måltalen för varg i handlingsplanen och de koncentrationer och anta föryngringar av varg som finns idag.
• Att SJF i övrigt, med handlingsplanen som grund, ger vargfrågan hög prioritet i förbundets arbete.

Jägareförbundet Gävleborgs beslut

Jägareförbundet Gävleborg har antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Motion 14

Motionen har initierats av Äppelbo jaktvårdskrets samt antagits av Jägareförbundet Dalarna.

Motionen

Våra köttätande rovdjur lodjuren behöver en bred bas i sina näringspyramider för att må bra. Det vill säga slippa svälta. Grunden i viltvården är att bereda de vilda djuren goda möjligheter att finna skydd för bo och ungar samt att finna tillräckligt med föda. I takt med att vi omvandlar allt mer av Sveriges landareal till byggnader och asfalterade ytor minskar de vilda djurens utrymme.

Lodjurets bytesdjur rådjuret har uppvisat en stark tillbakagång och är i många områden inte längre ett jaktbart villebråd eftersom vi jägare utnyttjar överskottet i naturen och instinktivt undviker att tära på kapitalet.

Lodjursforskare Olof Liberg på Grimsö forskningsstation har för flera år sedan sagt att det nationella målet för lodjursstammen kom att medföra brist på bytesdjur och därmed svält. Den tilldelade skyddsjaktskvoten räcker inte för att rädda rådjurspopulationen och förhindra att svält blir en vanlig dödsorsak för lo.

Det är inte första gången som myndigheterna vägrar lyssna på jägarkårens varningar. Under så kallade älgexplosionen svalt många djur ihjäl i Furudalsområdet. Måste samma scenario drabba ytterligare djurarter med onödigt lidande för både offer och åskådare.

Tamdjursägare som anskaffar fler djur än födotillgången klarar hamnar i domstol och fängelse för djurplågeri. Samma sak borde kanske drabba beslutsfattare som orsakar liknande tragedier för det vilda genom förhastade beslut utan genomarbetade beslutsunderlag.

Äppelbo jaktvårdskrets vill att Jägareförbundet lyfter fram problematiken med det för högt satt nationella målet för lo och tar fram ett förslag som ger oss en lodjursstam som lever i balans med näringstillgången.

Jägareförbundet Dalarnas styrelses yttrande

I Dalarna med angränsande län har rådjursstammen minskat dramatiskt de senaste 10-12 åren. En starkt bidragande orsak till detta är den stora lodjursstammen. Som motionären påtalar är Riksdagens beslutade miniminivå på 300 familjegrupper av lodjur i landet knappast förenligt med bytesunderlaget. Jägareförbundet motsatte sig den högt satta nivån och har i sin handlingsplan avseende lodjur angivit att 200 familjegrupper i landet bör utgöra en maximal nivå. Handlingsplanen i förbundet skall inom kort omarbetas och det arbetet bör gå i linje med motionen.

Styrelsen föreslår att stämman mot bakgrund av vad som ovan anförts tillstyrker motionen och överlämnar den till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Jägareförbundet Dalarnas beslut

Jägareförbundet Dalarna har antagit motionen och som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Motion 15

Motionen har initierats av Rättviks jaktvårdskrets samt antagits av Jägareförbundet Dalarna.

Motionen

Den nu gällande rovdjurspolicyn för Svenska Jägareförbundet togs av förbundets årsstämma i maj 2002, dvs den är snart fem år gammal. I den nu gällande policyn finns en hel del som alltjämt är giltigt men på andra punkter finns det skäl att omarbeta och skärpa policyn.

Den utveckling av rovdjursstammarna för främst björn, lodjur och varg som skett under senare år i främst Mellansverige är av sådant slag att en omarbetning är nödvändig. På många håll är nu rovdjurstrycket så hårt att snara åtgärder måste till.

Betydande värden står på spel inte bara utifrån ett jaktperspektiv. Fäbodbruket är starkt hotat liksom småbruket på många håll. Det rörliga friluftslivet liksom möjligheterna för ortsbor och turister att ostört kunna röra sig i skog och mark påverkas mycket negativt av utvecklingen. Listan kan göras mycket längre.

Myndigheternas sätt att hantera dessa frågor kan enligt vår mening starkt ifrågasättas. Detta gäller såväl vissa länsstyrelser som Naturvårdsverket. Våra erfarenheter efter många möten och diskussioner med berörda är tyvärr mycket negativa. Folks oro och bekymmer tas inte på det allvar som det rimligen ankommer på dessa myndigheter. Det verkar som om de antalsmässiga mål som satts upp för de olika rovdjuren i alla sammanhang, är överordnade alla de incidenter som nära nog dagligen inträffar. Det är
t o m så att – även om av Riksdagen fastlagt mål för exempelvis björn för länge sedan är uppnått – anser Naturvårdsverket att det inte är möjligt att ge licenser så att antalet individer kan reduceras.

På samma sätt måste man förstå de lodjurslicenser som delats ut. Uppenbarligen föredrar ytterst Naturvårdsverket att rådjursstammarna på sina håll nära nog utplånas hellre än att avskjutningen av lodjur ökar. Vid ett möte mellan företrädare för Jägareförbundet Dalarna och Naturvårdsverket kom detta till uttryck på så sätt, att representanterna för Naturvårdsverket klart deklarerade, att verket inte såg det som möjligt att öka avskjutningen på björn och lodjur, trots att det på många håll enligt vår mening är alltför stora stammar av dessa djur. Naturvårdsverkets representant deklarerade att oavsett hur stora stammarna blir, kan verket svårligen se att det blir så stora licenser att stammarna kan minska eller som det uttrycktes: ”Riksdagen har bara angett miniminivåer och inte maxinivåer. Dessutom har det inte angetts delnivåer för delar av landet.” Detta är naturligtvis en byråkratsyn och en inställning som enligt vår mening är helt oacceptabel.

Vi kan också se att de förvaltningsplaner, som utarbetas till stora kostnader och med betydande arbetsinsatser från vårt håll, nära nog inte alls beaktas liksom de samråd vi deltar i då licenserna för björn och lodjur beslutas. Detta kan enligt vår mening inte få fortgå. Om våra medlemmar ska delta i detta arbete, måste det bli meningsfullt annars ska vi inte delta.

Så möjligen till den kanske största och mest bekymmersamma frågan – utvecklingen av vargstammen. Denna ökar idag med stor hastighet på många platser i Mellansverige. Älgstammen är i dessa områden utsatt för mycket hård press liksom fäbodbruk, småbruk m fl. Kollisionen mellan befolkningen och varg i olika sammanhang är nära nog dagligen. Utvecklingen är ohållbar utan att myndigheterna reagerar. Enligt vår mening är det dags att kräva en allsidig utredning, som belyser de problem som orsakats av att man håller en vargstam i Sverige. Alltsedan vargen nyintroducerades i början på 1980-talet – hur det nu gick till – har myndigheter men även Svenska Jägareförbundet enbart uttalat att det ska finnas varg. På vilka grunder har aldrig utretts. I förbundets handlingspolicy för varg uttrycks det inledningsvis på följande sätt: ”Vargen skall fortsatt vara en del av den svenska faunan i enlighet med Svenska Jägareförbundets rovdjurspolicy”. Vi menar att en sådan beskrivning inte är korrekt utan vilseledande då vargen fram till början av 1980-talet åtminstone i Mellansverige inte funnits sedan 1850-1860-talet. Med hänsyn till det senare anser vi det värdefullt att även klarlägga hur förbundet agerat i vargfrågan från början av 1980-talet och fram till nu.

Slutligen den s k Petterssonska utredningen har som känt är begränsade utredningsdirektiv vad gäller många av de frågor som berörts ovan. Detta trots att utredningsmannen själv som vi förstått på ett positivt sätt försöker vidga direktiven i sin tolkning av dessa. Från vårt håll har vi i olika sammanhang försökt få gehör för en vidgning av direktiven så att även frågor som berörts ovan kommer med i utredningen. En översyn av rovdjurspolicyn under innevarande år för att läggas fram för 2008 års stämma är nödvändig. I tiden skulle detta också passa bra, då den kan komma att sammanfalla med en eventuell remissbehandling av den Petterssonska utredningen. Vi anser att en sådan översyn ska göras av en grupp förtroendevalda. Vi anser vidare att förbundsstyrelsen snarast ska utse en förtroendevald som talesman i rovdjursfrågorna.

Med hänvisning till det ovan sagda hemställer Rättviks jaktvårdskrets att Svenska Jägareförbundets årsstämma beslutar om en skyndsam översyn av förbundets rovdjurspolicy och gällande handlingsplaner för rovdjur.

Styrelsen föreslår årsmötet besluta att anta motionen och överlämna den till Svenska Jägareförbundets länsförbunds årsmöte.

Årsmötet beslutar att anta motionen som sin och överlämna den till Svenska Jägareförbundets länsförbunds årsmöte.

Jägareförbundet Dalarnas styrelses yttrande

Rovdjursstammarnas storlek i Sverige har förändrats dramatiskt under de senaste 20-30 åren. Myndigheter och lagstiftande församling har inte, enligt styrelsens uppfattning, alltid hunnit med i denna utveckling. Styrelsen delar därför vad som framförs i motionen. Det är mycket angeläget att en översyn snarast görs av den nu fem år gamla rovdjurspolicyn. Översynen bör göras i enlighet med vad som framförs i motionen. Det är naturligt att en översyn av handlingsplanerna görs samtidigt. Styrelsen finner härtill att tidpunkten för översynen är väl vald med hänsyn till den
s k Petterssonska utredningen.

I sammanhanget vill styrelsen särskilt lyfta fram ett par frågor som tas upp i motionen. Det är av stor vikt att frågan om förutsättningarna för vargens möjligheter att kunna existera i Mellansverige visavi exempelvis fäbodbruk – småbruk, ett rörligt friluftsliv etc en gång för alla utreds. Här måste olika intressen vägas samman på ett sätt som inte skett tidigare. Vidare vill styrelsen betona att den översyn som här föreslås ska göras av en grupp förtroendevalda.

Styrelsen föreslår att stämman mot bakgrund av vad som ovan anförts tillstyrker motionen och överlämnar den till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Jägareförbundet Dalarnas beslut

Jägareförbundet Dalarna har antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Motion 16

Motionen har initierats av Säffle jaktvårdskrets samt antagits av Jägareförbundet Värmland.

Motionen

Nu gällande rovdjurspolicy för Svenska Jägareförbundet togs av förbundets årsstämma 2002. Utvecklingen av rovdjursstammarna har under de fem år vi haft policyn, nu fått så allvarliga konsekvenser, att en översyn och skärpning av förbundets policy är nödvändig. På flera håll i Mellansverige är rovdjurens påverkan på människors livskvalitet idag helt oacceptabel.

Betydande värden står på spel, inte bara för jakten. Fäbodbruket är starkt hotat i norra delarna av vargens spridningsområde, liksom småbruket på många håll. Myndigheternas och med dem lierade s k experters sätt, att hantera dessa frågor måste ifrågasättas. Redan rädslan för, att råka ut för rovdjursangrepp är en mycket allvarlig olägenhet, vare sig den av s k förståsigpåare anses ha fog för sig eller inte. Att bagatellisera och ibland t o m förlöjliga den oro, som kommer till uttryck är både hänsynslöst, riskabelt och totalt oseriöst.

De antalsmässigt helt otillräckliga tillstånd till lodjursjakt, i vår av uppenbart godtyckliga gränsdragningar negativt påverkade del av landet, som nu delas ut efter påtryckningar från bl.a SJF, leder inte till en nödvändig reducering av den snabbt ökande lodjursstammen. Till och med forskarna på Grimsö delar uppfattningen, att avskjutningen av lodjur måste ökas i vissa områden, för att förhindra att stammen istället reduceras genom svält. Rovdjur utan naturlig tillgång till föda i skogen söker sig närmare bebyggda trakter och utgör en ökad risk och olägenhet för människor och deras husdjur. Dagens byråkratiska låsning till ett politiskt beslutat antal rovdjur, måste vårt förbund arbeta för att få bort.

Den varg vi har i landet idag hotas av inavel och är genetiskt lika med den ryska vargen, någon egen och därmed skyddsvärd svensk eller skandinavisk variant av vargen finns inte. Vargen är idag världens – efter människan – mest spridda rovdjur och är som art inte alls hotad. Vargantalet ökar idag kraftigt i Mellansverige. Älgstammen är i dessa områden utsatt för mycket hård press, liksom möjligheterna att bedriva jakt med drivande/ställande löshund. Kollisionerna mellan människors intressen och varg blir allt oftare förekommande.

Den för utvecklingen av jakten mest brännande frågan är därmed, skall vi alls ha vild varg i våra marker? När frågan ställs möts vi av beskedet, att Sveriges riksdag har beslutat om detta och anslutit sig till EU:s direktiv i frågan. På vilka grunder fattade våra riksdagsmän beslutet att följa direktiven från EU?

Grundförutsättningarna var, att vargen som art påstods vara hotad. Detta är ett felaktigt och helt grundlöst påstående, som tyvärr genom beslutfattarnas bristande kunskaper, bäddat för dagens mycket allvarliga situation. Denna av vargvurmare säkerligen avsiktligt spridda lögn, måste med kraft ifrågasättas av de svenska jägarnas största intresseförening. Vi har rätt att utgå ifrån, att för jakten avgörande beslut både i EU och i vår riksdag, skall fattas och upprätthållas på saklig grund. Så har inte skett i fråga om vargen. Vi ifrågasätter dessutom om riksdagsbeslutet 2001 skulle ha sett ut som det gör, om ledamöterna då hade haft klart för sig, konsekvenserna av sitt till vargens återkomst och bevarande positiva beslut. Vi tror inte det.

Alltsedan vargen nyintroducerades i början på 1980-talet efter 140 års frånvaro i Mellansverige, har riksdagen och vissa myndigheter men även Svenska Jägareförbundet uttalat, att det skall finnas varg i Sverige. På vilka grunder har aldrig utretts närmare. Vad SJF:s egna medlemmar tycker i frågan borde vara centralt för vår intresseorganisation att veta, ingen sådan enkät har hittills genomförts bland förbundets medlemmar. För att få kännedom om medlemmarnas åsikter om vargen, vilket SJF märkligt nog inte har idag, bör frågan snarast ställas till alla, huruvida de är beredda att acceptera en vargetablering på sin jaktmark eller ej.

Först med denna kunskap är det möjligt att utforma en väl förankrad policy och en handlingsplan beträffande vargen. Med denna kunskap kan SJF leva upp till medlemmarnas berättigade förväntningar på sin intresseorganisation, att den utan sidoblickar driver medlemmarnas intressen i vargfrågan gentemot beslutsfattarna i Sverige och i EU. Att av omsorg om det ”Allmänna Uppdraget” fortsatt hävda, att frågan ej bör ställas till medlemmarna då den är ”politiskt omöjlig”, ger bara de kritiker rätt, som hävdar att SJF ”sitter på två stolar” istället för att kraftfullt företräda sina medlemmars åsikter. Vi måste våga vara självständiga i denna för jaktens och SJF:s framtid i Sverige så helt avgörande fråga.

Med denna kunskap bör därefter, inom förbundet utarbetas en reviderad rovdjurspolicy och handlingsplan, som återspeglar medlemmarnas verkliga uppfattning, med behövliga korrigeringar även för de övriga stora rovdjuren. Först då har SJF kunskap och den grund förbundet behöver, för att utan sidoblickar på innehavet av det ”Allmänna Uppdraget” med kraft hävda sina medlemmars åsikter, gentemot beslutsfattarna i Sverige och utomlands.

En översyn av rovdjurspolicyn, resulterande i ett remissbehandlat nytt förslag till 2008 års stämma är vårt mål. Vi anser, att en sådan översyn skall göras av en grupp förtroendevalda. Vi anser vidare, att förbundsstyrelsen snarast skall utse en förtroendevald som talesman i rovdjursfrågorna, detta medialt tunga ansvar skall inte åvila i förbundet anställd personal.

Med hänvisning till vad ovan sagts hemställer Säffle jaktvårdskrets att årsstämman beslutar om:

• Att SJF bland sina medlemmar snarast genomför en enkätundersökning för att utröna deras beredskap att acceptera en vargetablering på sin jaktmark, samt attityden till nuvarande tilldelning av antal och formerna för tillstånd till jakt efter varg, lo och björn.
• Att SJF tillsätter en allsidig utredning inom förbundet för att med kännedom om medlemmarnas åsikter till årsstämman 2008 utarbeta en reviderad rovdjurspolicy, med tillhörande handlingsplan för varg och med nödvändiga korrigeringar även för de övriga stora rovdjuren. Denna utredning bör genomföras av en grupp förtroendevalda.
• Samt att SJF snarast utser en förtroendevald som talesman för förbundets åsikter i rovdjursfrågorna.

Jägareförbundet Värmlands styrelses yttrande

Motionären önskar att Svenska Jägareförbundets medlemmar ges en möjlighet till att i en enkät direkt få framföra sina synpunkter om de stora rovdjuren. Enkätsvaren ska sedan ligga till grund för en modernisering av förbundets rovdjurspolicy. Då samtliga handlingsplaner utom den för varg, enligt tidigare beslut ska revideras under innevarande år, kan det vara lämpligt att också se över policyn i stort. Nuvarande dokument antogs av Svenska Jägareförbundets årsstämma den 2 maj 2002 och är således fem år gammalt. I rovdjurssammanhang är fem år en lång tid och en policy ska vara ständigt färsk.
Styrelsen hemställer att årsstämman bifaller motionen och överlämnar den till Svenska Jägareförbundets årsstämma för beslut.

Jägareförbundet Värmlands beslut

Jägareförbundet Värmland har antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande

Förbundsstyrelsens uppfattning är att innehållet i de ovan nämnda motionerna berör Svenska Jägareförbundets rovdjurspolicy i en eller annan omfattning. Allt från vilket resultat förbundet uppnått genom den policy och de handlingsplaner som är fastlagda till att förbundets rovdjurspolicy ska revideras. Styrelsens uppfattning är att beröringspunkterna mellan de olika motionerna är så starka att årsstämman föreslås behandla dem i ett sammanhang.

Inledningsvis ska erinras om att den pågående statliga rovdjursutredningen ska vara klar med sitt arbete den 30 november. Jägareförbundet följer givetvis detta arbete med största intresse och engagemang. De påverkansmöjligheter som står till buds utnyttjas och Jägareförbundets ståndpunkt i dessa sammanhang utgår från gällande policy och handlingsplaner. Det är en styrka för förbundet att kunna åberopa en fast linje och ett tydligt budskap om lägre nationella rovdjursmål, förstärkt rätt att skydda tamdjur, ökat lokalt och regionalt inflytande, förvaltningsjakt, bättre ersättningsregler m.m. I sammanhanget ska även framhållas att det i mycket hög grad är förbundets arbete som lett fram till regeringens beslut om en översyn av den nationella rovdjurspolitiken. Jägareförbundet har nyligen även vunnit framgång vad gäller ändring i § 28 jaktförordningen. Vidare arbetar förbundet konsekvent med att utveckla jaktmöjligheterna på björn, lodjur och varg. Skyddsjaktstillstånd har givits på varg med attacker på hund som grundläggande motiv. Betydelsen av en tydlig, enhetlig och trovärdig rovdjurspolicy i detta avseende kan inte nog överskattas.

Oaktat det nyss nämnda har förbundsstyrelsen – mot bakgrund av rovdjursstammarnas utveckling och inte minst de konsekvenser de fått samt den känsla av vanmakt som återspeglas i motionerna – en förståelse för att det finns ett behov av en uppdatering av Jägareförbundets rovdjurspolicy. Styrelsen konstaterar samtidigt att det finns inslag i de aktuella motionerna som mer anmärker på effekten av gällande policy än själva innehållet. Med uppdatering menar styrelsen att det finns anledning att göra en översyn av berörda dokument med hänsyn till förändrade förutsättningar gällande effekterna av rovdjuren, myndigheternas agerande samt nyvunnen kunskap på området.

Förbundsstyrelsen vill dock med kraft framhålla att den grundläggande uppfattningen om att stammarna av björn, järv, lo och varg fortsatt ska vara en del av faunan i Sverige måste alltjämt vara fundamentet i Jägareförbundets rovdjurspolicy. Allt annat skulle omedelbart sänka trovärdigheten för Jägareförbundets ambitioner om att upprätthålla en art- och individrik fauna, att vara en organisation som med stort engagemang arbetar för en rik natur. Biologisk mångfald har alltid varit och ska alltid vara ledstjärnan för förbundets viltförvaltningsarbete.

Jägareförbundet kräver att den enskildes påverkan av rovdjuren ska visas största respekt och den nationella rovdjurspolitiken måste ha det lokala perspektivet för ögonen och vara det som politiken och förvaltningen utgår ifrån. Samtidigt måste det lokala intresset balanseras mot en nationell helhetssyn. Den nationella rovdjurspolitiken är per definition en sammanfattning av det demokratiska systemets syn på de stora rovdjuren i den svenska faunan. Styrelsen anser i detta sammanhang att en medlemsenkät får ett begränsat värde då den högst sannolikt enbart fångar upp det enskilda intresset och inte kommer att återspegla den helhetssyn som är nödvändig i rovdjursfrågan.

Svenska Jägareförbundets uppgift och mission är att bevaka att det lokala intresset i allmänhet och jaktintresset i synnerhet respekteras och att rovdjurspolitiken anpassas så att det är möjligt med en samexistens. Lika lite som vi kan kräva att de stora rovdjuren inte ska tillåtas vara en del av den svenska faunan lika lite kan den nationella rovdjurspolitiken bortse från jakten och viltvården som en legitim sysselsättning. Viltet ska vårdas i syfte att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna.

Vad gäller förslaget att utse en särskild talesman i rovdjursfrågan anser styrelsen det fel att personifiera Jägareförbundets rovdjurspolicy. Trovärdigheten är helt beroende av att alla kan förmedla budskapet. Vårt budskap ska vara tydligt, enkelt och trovärdigt och kunna förmedlas av var och en i förbundet. Situationen måste få avgöra på vilken nivå och vem som ska föra Jägareförbundets talan. Varje tillfälle till att framföra förbundets syn i rovdjursfrågan måste tas tillvara. En enskild utsedd talesman riskerar att skapa en passivitet i organisationen och att hänvisa detta viktiga arbete till en person uppfodrar inte till ett brett engagemang. Alla kontakter gentemot förbundet i rovdjursfrågan ska utan omvägar få samma svar; jakten och jaktintresset ska respekteras i rovdjursförvaltningen. Alla inom förbundet måste känna till vår rovdjurspolicy och bidra till dess implementering.

Hemställan

Förbundsstyrelsen hemställer mot bakgrund av det ovan nämnda att årsstämman bifaller motionerna i så motto att förbundsstyrelsen får i uppdrag att göra en uppdatering av Jägareförbundets rovdjurspolicy och berörda handlingsplaner. Arbetet ska bedrivas parallellt med den översyn som görs av den nationella rovdjurspolitiken.

Förbundsstyrelsen hemställer att årsstämman mot bakgrund av vad som ovan anförts i övrigt skall anse motionerna besvarade.