Beslut: Årsstämman biföll motionen i så motto att förbundsstyrelsen får i uppdrag att noga bevaka frågeställningar kring behovet av samhälls- och beteendevetenskaplig forskning i anslutning till rovdjursfrågorna.

Motionen har initierats av styrelsen för Äppelbo jaktvårdskrets samt antagits av Äppelbo jaktvårdskrets och Jägareförbundet Dalarna.

Motionen

”En lögn som upprepas tillräckligt ofta tas till slut för en sanning.”

Våra viltforskare, Naturvårdsverkets personal, vargförespråkare och våra egna företrädare inom Svenska Jägareförbundet åberopar ständigt den skandinaviska vargstammen när de talar om de vargar som befinner sig i Sverige. Den korrekta benämningen borde vara den rysk-finska vargstammen eftersom man från forskarna bedyrar att det är invandrade vargar från öst som etablerat sig på vår skandinaviska halvö. Denna vargstam har utökat sitt utbredningsområde.

Om vi ska tro viltforskarna så är risken för att vargen i Sverige ska drabbas av inavelsproblem ett faktum tidigast om ingen ytterligare invandring sker inom de närmaste 50 åren. De vargar vi har i dag påstås komma från tre individer som kommit till Sverige under halva den tidsrymden.

Under 2007 undersöktes över 20 döda vargar av SVA. I de fall som djuren var i tillräckligt bra skick borde upptäckta avvikelser finnas i obduktionsprotokollen. Det vore intressant att se en artikel om konstaterade defekter som kan härledas till inavel.

Vargen behövs som predator på de svenska bytesdjuren. Ska sanningen fram så behöver vi själva allt viltkött som går att få för att klara vårt eget proteinbehov. I dag är vi självförsörjande på nötkött endast till 50 % och det importerade köttet frestar på klimatet genom långa transporter och kommer ofta från betesmarker i skövlad regnskog. Att tillåta den rysk-finska vargstammens utbredning i Sverige är knappast ”klimatsmart”.

Det är fler hundar som blir skjutna eller trafikdödade än de som tas av varg säger rovdjursförespråkarna och hänvisar till statistik. Visst är det så men det är ingen förare som sätter sig bakom ratten och ger sig ut med uppsåtet att använda sin bil för att döda. De hundar som dödas genom vådaskott blir inte avsiktligt skjutna. Det finns däremot många som kan vittna om att vargar söker upp hundar både i skogen och inne på tomten för att döda dem.

Enligt Viltskadecenter så får man räkna det som normalt att två hundar blir angripna i varje vargrevir. Man ska också se två angrepp på hägnad boskap som normal skadefrekvens per revir.

Vilken annan verksamhet som orsakade så omfattande skador skulle få bedrivas av exempelvis ett företag???

När etappmålet med 20 föryngringar är nått så har vi kanske 25-30 vargrevir totalt vilket innebär att vargprojektet varje år kommer att kosta minst 40-60 hundar livet och därtill ett stort antal hägnade tamdjur. Ett angrepp på får i somras resulterade i 10 döda och dödligt skadade får. 10 får gånger 25 vargrevir blir 250 får årligen.

Det är bara då ett vargrevir etableras som det blir problem med vargdödade jakthundar. När reviret har funnits ett tag rapporteras det inte längre några skador av varg. Löshundsjakten upphör givetvis när hundarna tas av varg och hittills har ingen hund blivit vare sig dödad av varg eller påkörd av bil inne i bostadshuset. Den hund som inte kommer till skogen kan inte bli ett offer i skadestatistiken.

Vi kräver att Svenska Jägarförbundet ser till att sanningen kommer fram.

Det är dags att de som företräder den svenska jägarkåren slutar att okritiskt upprepa de uppenbara osanningar som allmänheten får höra från rovdjursfanatiker och oseriösa myndighetsrepresentanter. Använd ett ordförråd som speglar verkligheten.

• Vargen är inte en utrotningshotad djurart
• Vi har ingen unik vargstam i Sverige och Skandinavien, de vargar som finns i Sverige utgör bara en promille av den finsk-ryska rasen.
• Vi har inget problem med inavel – ta fram obduktionsprotokollen
• Vi klarar genom mänsklig predation av att hålla vargens bytesdjur på en lagom nivå och behöver själva ta tillvara viltköttet för att klara klimatkraven
• Vi kan inte jämföra trafikolyckor och vådaskott med vargangrepp
• Vi kan inte tillåta att hundratals tamdjur och hundar ska offras årligen
• Vargar blir inte snälla när reviret funnits en tid. Det är löshundsjakten som har upphört.

Jägareförbundet Dalarnas styrelses yttrande

De vargar som finns på den Skandinaviska halvön har sitt ursprung i den finsk-ryska vargpopulationen. Detta har påvisats genom genetiska studier och därom råder inte något tvivel.

Det kan vidare vara så att inavelseffekter kan påverka vargarna i Skandinavien men detta är enligt styrelsens uppfattning inte något akut problem utan problemen som finns nu och som är akuta är vargstammens påverkan på vilt och tamdjur som bl.a finns beskrivet i motionen.

Den problembeskrivning som finns i motionen är i stora delar relevant och förslag till åtgärder för att lösa dessa finns i det förslag till rovdjurspolicy som stämman 2008 i Dalarna skall ta ställning till.

Svenska Jägareförbundets rovdjurspolicy med tillhörande handlingsplaner är under revidering och dessa kommer tydligare än tidigare att belysa befintliga problem och föreslå åtgärder på problemen.

Vidare kommer Jägareförbundets yttrande till rovdjursutredningen innehålla förslag till åtgärder och ändringar i den Svenska rovdjurspolitiken i föreliggande motions riktning.

Styrelsen anser att arbete i motionens anda pågår föreslår att stämman mot bakgrund av vad som ovan anförts anser motionen besvarad.

Jägareförbundet Dalarnas beslut

Jägareförbundet Dalarna har vid årsstämma 2008-03-29 antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma. 

Förbundsstyrelsens yttrande

Förbundsstyrelsen delar motionärens synpunkt att delar av rovdjursdebatten innehåller både felaktigheter och påståenden som knappast gynnar utvecklingen mot en bättre rovdjurspolitik. Flera av de argument som motionären lyfter fram används av andra intressen än jaktens. Intressen som har helt andra mål för rovdjurstammarna än vad vi företräder. I grunden handlar det ofta om att människor har olika värderingar. Det som är rätt för några, är fel för andra. Förbundets förtroendevalda och tjänstemän måste därför vara väl insatta i frågorna för att i alla sammanhang kunna bemöta felaktiga påståenden. Samtidigt är det lika viktigt att de personer som representerar förbundet kan skilja på fakta och värderingar. Förbundet skall alltid uppfattas som trovärdigt. Därför är det viktigt att vi erkänner att vargstammen lider av inavels effekter, samtidigt som vi både föreslår lösningar och påtalar att problemet inte är akut. Framför allt anser vi att inavelsproblemen inte är viktigare än de problem som vargen orsakar, bl.a för jakten och jägarna.

Förbundet har i sitt utkast till remissvar på rovdjursutredningen ”Rovdjuren och deras förvaltning” som sänts ut till länsföreningarna för synpunkter och i sin rovdjurspolicy med handlingsplaner förslag som verkar i motionens riktning och kommer att i alla sammanhang försvara våra gemensamma intressen.

Förbundsstyrelsen instämmer därför i det förslag styrelsen för Jägareförbundet Dalarnas lämnat till sin stämma, dvs att motionen må anses besvarad.

Hemställan

Förbundsstyrelsen hemställer att stämman, mot bakgrund av vad som ovan anförts, anser motionen besvarad.