Beslut: Årsstämman biföll motionen i så motto att förbundsstyrelsen ges i uppdrag att närmare identifiera forskningsbehovet avseende motionens innehåll samt att på lämpligt sätt initiera och stödja forskning angående jaktens samhällsnytta.

Motionen har initierats av Sten Christoffersson, Vellinge samt antagits av Söderslätts jaktvårdskrets och Jägareförbundet Skåne.

Motionen

Sammanfattning
Motionären föreslår att Svenska Jägareförbundet ska initiera ett doktorandarbete vid en lämplig samhällsvetenskaplig institution genom att ge direktiv för forskningsarbetet och ställa ett för dess genomförande rimligt belopp till förfogande. Doktorandens uppgift ska vara att oberoende undersöka om och i så fall hur jägarna skiljer sig från andra jämförbara grupper och fritidssysselsättningar i samhället – bland annat idrottsutövare och idrottsverksamhet – vad avser till exempel livslängd och livskvalitet, sjukskrivning, kriminalitet, vällevnadssjukdomar, jämlikhet och gemenskap över köns- och generationsgränser, aktivt naturintresse och kunskaper om den svenska naturen och hur den fungerar med mera. Dessutom ska bland annat jaktutövningens sociala och ekonomiska betydelse för glesbygder utredas liksom vad jakten kostar samhället i form av anläggningar och bidrag jämfört med andra gruppers hobbyverksamhet.

Bakgrund och motivering

Jakten är lika naturlig som den är självklar för sina utövare. Vi jagar för att vi älskar naturen och tycker om att jaga, för att få upplevelser i markerna och viltkött på bordet och för att våra förfäder alltid gjort det. Vi jagar i förvissning om att laglig jakt absolut inte hotar viltstammarna eller förorsakar något onödigt lidande i naturen. Och vi mår bra av att jaga, vilket sannolikt leder till ökad livskvalitet.

Jaktens positiva betydelse för individ och samhälle kan knappast övervärderas. Jakten är en viktig hobby och ofta ett livsintresse hos hundratusentals svenskar. Den är en ursprunglig sysselsättning på samma sätt som fiske, bär- och svampplockning. Genom att tillfredsställa sådana djupt kända naturliga behov uppnår nutidsmänniskan bäst fullständig och vederkvickande avkoppling från vardagslivets stress och krav, helt utan hjälp av medicinering eller någon av alla de former av artificiell stimulans som vår högteknologiska civilisation svämmar över av.

Stora grupper i dagens samhälle får sin huvudsakliga natursyn och sina kunskaper om djur och natur via tv. Jägarna skaffar sig egna kunskaper, både genom studier och genom förstahandsinformation. I skogen med hund och bössa är han eller hon tillbaka där allting en gång började och känner en inre ro och samhörighet med naturen på ett sätt som det moderna samhället aldrig kan erbjuda. Fysisk ansträngning varvas med kontemplativ ro på passet och sinnets nedstämdhet kan sekundsnabbt bytas mot upprymdhet och förväntan. Avgörande beslut måste fattas utan någon tvekan och den som fattar fel beslut får själv ta konsekvenserna.

Medan de flesta idrottsutövare har en relativt kort aktiv period, är jakten oftast ett livslångt intresse som ger livskvalitet och inte sällan håller jägare fysiskt aktiva så länge de över huvud taget kan hålla sig på benen. Detta sparar sannolikt årligen jättebelopp för sjuk- och åldringsvården. Jägarna finansierar själva denna friskvård utan att kräva samhället på stora summor för arenor och anläggningar eller ens verksamhetsbidrag. I stället betalar de till samhället för att få utöva sin samhällsnyttiga hobby! Jämfört med till exempel idrotten är också skadefrekvensen vid jaktutövning sannolikt mycket låg och tär mindre på samhällets resurser för arbetsfrånvaro, sjukvård och rehabilitering.

Den som efter samhällets noggranna prövning fått tillstånd att inneha vapen kan lätt mista denna rätt om man inte sköter sig. Det finns goda skäl att tro att rädslan för att mista licensen gör att de flesta jägare i mångt och mycket är något mera laglydiga än andra medborgare i samma livssituation för övrigt.

Deltagarna på en jakt kan komma från skilda sociala skikt och vara av högst olika ålder. Men i jaktmarken är jämlikheten fullständig. Där är det jägarskickligheten som avgör, inte inkomst, kön, ålder, makt eller social status. Jaktledare blir man tack vare sina jaktliga kvalifikationer, sin kännedom om marken och viltet och sin förmåga att organisera jakten, inte på grund av sin samhällsställning.

Alla grupper med intresse för naturen är ense om att den i görligaste mån måste skyddas mot exploatering och annan negativ påverkan, både för vår egen och för kommande generationers skull. Men att väga samman jord- och skogsbrukets och trafiksäkerhetens intressen med allmänhetens och naturvårdens krav på en tillgänglig, rik och mångskiftande natur är inte alltid lätt. Det blir naturligtvis oftast fråga om kompromisser. Ekonomiska intressen får då lätt övertaget eftersom det är svårt att i reda pengar värdera naturens betydelse för skogsflanörer, svamp- och bärplockare, ornitologer och andra grupper som utnyttjar den gratis. Men till skillnad från dessa grupper ersätter jägarna markägaren genom att betala jaktarrenden eller lösa jaktkort. Därmed ökar givetvis jägarnas inflytande över markanvändningen, något som troligen gör dem till en för naturvården mycket viktig grupp.

Det är också så att nettoresultatet av jakten, trots att den skördar en del av viltstammarna, tack vare jägarnas biotopförbättrande och viltvårdande åtgärder, faktiskt är ökande vilttäthet och större naturlig mångfald över huvud taget. Till detta kommer att den ekonomiska avkastningen genom jakt många gånger kan rädda annars ”värdelösa” biotoper från förstöring.

Flytten till städerna har mer eller mindre avfolkat landsbygden. Speciellt gäller detta stora delar av norra Sverige, där ett vikande befolkningsunderlag slår hårt mot inte minst samhällets servicegrad. De som trots allt bor kvar och håller bygden vid liv gör det inte sällan för jaktens och fiskets skull. Och när glesbygds-kommunerna söker personal till exempelvis sjukvård, socialtjänst och skolväsen är det inte sällan de rika möjligheterna till jakt och fiske som lockar högutbildade människor att lämna tätbefolkade landsändar med hög servicegrad för att slå sig ner i någon avfolkningsbygd.

Glesbygden drar också nytta av jakten på andra sätt. Jaktturismen brer ut sig alltmer. Jägare från andra landsändar eller andra länder kommer för att prova på sådana jaktformer som de inte har hemmavid. Detta ger direkta inkomster för jakt- och troféavgifter, logi och konsumtion och i form av sysselsättning åt jaktguider och hundförare.

Tyvärr verkar det mesta av detta vara helt okänt utanför jägarnas egna led. Media framställer gärna jägare som marodörer i naturen och politiker och andra beslutsfattare verkar okunniga om hur viktig jakten är för stora gruppers hälsa, livskvalitet och psykiska välbefinnande samt vilka enorma summor samhället sparar på att jägarna håller sig friska och pigga långt upp i åldrarna tack vare sin hobby. En doktorsavhandling, som pekade på de faktiska förhållanden och satte en prislapp på vad det skulle kosta samhället att inskränka jägarnas verksamhet, skulle därför kunna fungera som en angelägen ögonöppnare för media och politiker och ett viktigt vapen i debatten om jaktens framtida ställning i samhället. Därmed skulle den vara väl värd den summa finansieringen av denna forskning skulle kosta Svenska Jägareförbundet.

Hemställan

Jag hemställer att årsmötet måtte bifalla denna motion och uppdra åt styrelsen för Söderslätts Jaktvårdskrets att inom Svenska Jägareförbundets organisation verka för att direktiv för ett doktorandarbete av ovan skisserat slag snarast tas fram samt medel för dess genomförande ställs till förfogande av förbundet centralt.

Jägareförbundet Skånes styrelses yttrande

Styrelsen behandlade motionen vid sammanträde den 21 februari. Styrelsen ställer sig positiv till förslaget som eventuellt i förlängningen kan svara på hur jägarna som grupp förhåller sig till övriga grupper i samhället m m.

Jägareförbundet Skånes beslut

Jägareförbundet Skåne har antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande

Jägareförbundet har aktivt bidragit till att forskningsrapporten om jaktens ekonomiska värde kommit till stånd. Rapporten som presenterades i november 2007 visade på att jaktens bruttovärde är drygt 3 miljarder kr (köttvärdet + rekreationsvärdet) samt att jägarna är i skog och mark minst 7 miljoner dagar. Varje jägare jagar i snitt 26 dagar om året enligt rapporten. Rapporten visar således tydligt att jakten har ett icke oansenligt samhällsvärde. Förbundet har redan i samband med detta lyft frågan om att på ett mer detaljerat sätt försöka mäta friskhetsvärdet av jakten. En studie vad avser olika friluftsaktiviteter är enligt uppgift planerad att genomföras vid Mittuniversitetet i Östersund.

Styrelsen anser att motionärens syfte att i olika avseenden identifiera jaktens samhällsnytta är mycket vällovligt. I första hand bör det göras en inventering av projekt som kan tänkas beröra de frågeställningar som tas upp i motionen – pågående eller som redan genomförts. Nästa steg är att initiera och stödja forskning på områden som inte är tillräckligt belysta. Styrelsen anser att detta forskningsområde ligger väl inom ramen för forskningstjugans verksamhetsfält och att man bör lägga viss tyngd vid detta när förbundet utlyser forsknings-tjugomedlen.

Hemställan

Förbundsstyrelsen hemställer mot bakgrund av det ovan nämnda att årsstämman bifaller motionen i så motto att förbundsstyrelsen ges i uppdrag att närmare identifiera forskningsbehovet avseende motionens innehåll samt att på lämpligt sätt initiera och stödja forskning angående jaktens samhällsnytta.