Beslut: Motionen besvarad.

Motionen har initierats av Hagfors jaktvårdskrets samt antagits av Jägareförbundet Värmland.

Motionen

Ett av de största hoten mot älgen och älgjakten har sin grund i de skogsskador älgen otvivelaktigt åstadkommer, främst genom vinterbetning på ungtall. Kraven från skogsbruket att minska älgstammarna, i vargområdena till näst intill icke jaktbara nivåer, har ökat kraftfullt.

De huvudsakliga skälen till att skadorna har ökat är de moderna skogsbruksmetoderna. Mekaniserade avverkningar, det sätt ungskogsröjningarna sker på, plantering av gran på tallmark m m har dels minskat mängden av icke skadekänsligt älgfoder vintertid, dels gjort skogsbruket mer känsligt för älgbetesskador.

En mycket angelägen åtgärd borde rimligen vara att öka utbudet av alternativ-foder för älgarna. Detta kan ske i våra kraftledningsgator. Om dessa, vars samlade areal motsvarar de största skogsbolagens, åtminstone till viss del kunde skötas så att de kontinuerligt gav viltfoder, skulle detta fullkomligt revolutionera klövviltsvården i landet!

Kraftledningsgatorna ligger idag ur viltvårdssynpunkt till allra största delen outnyttjade. De bottenröjs med jämna mellanrum ned till marken och blir då sedan i flera år fullkomligt ointressanta för viltet. Den vegetation som uppstår är självsådd och är inte alltid optimal för viltet. Om skötseln av kraftledningsgatorna istället kunder övertas av jägarna, som genom toppning, dels garanterade att inga träd får växa upp i farlig höjd, dels kunde åstadkomma mycket attraktivt foder genom att utföra gödsling och på därför lämpliga arealer plantera salix och andra attraktiva arter, skulle en enorm foderresurs tillskapas.

För att nå ett sådant resultat fordras, dels att kraftledningsägarna går med på att överlåta skötseln av kraftledningsgatorna eller delar av dem till jägarna och då också kunde betala en ersättning för att man själva slipper röjningskostnaderna, dels att jägarna ställer upp på att utföra de föreslagna åtgärderna. För detta fordras förmodligen ”morötter”, vilka dels skulle kunna vara den ovan nämna ersättningen, dels att det skulle vara möjligt att hålla högre älgstammar med samma eller t o m minskade skadenivåer.

De ovan nämna förutsättningarna torde bäst kunna nås genom att projekt startas såväl inom Jägareförbundet Värmland som inom Jägareförbundet centralt, varvid man i första hand kontaktar de stora kraftledningsägarna och med dem förhandlar fram tillstånd att sköta gatorna och också ersättningsnivåer för detta arbete. Försök har utan resultat gjorts att göra detta lokalt. Vidare måste förbundet driva en intensiv propaganda bland jägarna för att få dem att ställa upp på detta projekt.

Hagfors jaktvårdskrets hemställer till Jägareförbundet Värmland att dels själva starta ett projekt enligt ovan, dels att vidarebefordra denna motion till Jägareförbundet centralt i och för startande av ett landsomfattande projekt.

Jägareförbundet Värmlands styrelses yttrande

Älgen och dess bete är ett ofta förekommande ämne för diskussion, Hagfors jaktvårdskrets önskar nu går från ord till handling och vill att Jägareförbundet Värmland initierar ett läns- och riksomfattande projekt för tillskapande av mera bete i kraftledningsgator.

Enligt styrelsens mening är motionens innehåll helt i linje med Jägareförbundets inställning, jämför t ex med innehållet i remissen Handlingsplan älg. Där talas om att ”alla möjligheter att skapa foder för älgarna bör tas tillvara”.

Emellertid är ett projekt, av den dignitet som motionären önskar, så omfattande att det knappast låter sig göras i ett steg. Motionen talar om ”såväl inom Jägareförbundet Värmland som inom Jägareförbundet centralt”. Jägareförbundet skulle i så fall kommat köra två parallella projekt samtidigt, något som styrelsen ifrågasätter.

Beträffande möjligheten att nyttja kraftledningsgator för bl a viltbetesproduktion, är läget idag följande: Varje enskild markägare kan teckna avtal med ägarna för kraftledningar, i första hand för gator med kraftledningar omfattande 40 kV – 130 kV. Nästa steg blir då ett avtal med respektive jakträttshavare om skötseln av kraftledningsgatorna. Det är väsentligt att alla inblandande parter tillfullo förstår sin roll och verkligen fullföljer sin del av avtalet!

Då hela förfarandet kan komma att kräva ett mycket stort antal avtal, dessutom i flera led, bör arbetet inledningsvis ske med syftet att hitta lämpliga former för avtal och praktisk hantering av arbetet. Styrelsen föreslår därför att motionen avslås, men att dess innehåll och syfte tas tillvara genom tillskapande av ett projekt i mindre skala. En lämplig start kan då bli att se över vilka möjligheter som finns idag, vad som eventuellt kan förenklas och hur en plan för det fortsatta arbetet bör se ut. 

Styrelsen hemställer att årsstämman avslår motionen.

Styrelsen hemställer att årsstämman antar styrelsens förslag och överlämnar detta till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Jägareförbundet Värmlands beslut

Jägareförbundet Värmland har antagit styrelsens förslag med tillägget att projektet med fördel kan förläggas till Värmlands län och som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande

Foderskapande åtgärder för klövvilt är en viktig framtidsfråga och röner för närvarande stort intresse. Under 2007 startades det omfattande forskningsprogrammet ”Vilt och skog” i regi av Sveriges Lantbruksuniversitet och med Svenska Jägareförbundet som en intressent. Programmet omfattar totalt sex år och avser bland annat att studera möjligheterna att öka tillgången till foder för klövvilt. I dessa studier ingår utnyttjandet av kraftledningsgator som en viktig del.

Många jaktlag har en eller flera kraftledningsgator på sina jaktmarker. Enligt data från Riksskogstaxeringen vid Sveriges Lantbruksuniversitet finns det i landet cirka 140 000 hektar kraftledningsgator som är bredare än fem meter (endast produktiv skogsmark medräknad). Detta motsvarar 0,63 procent av landets produktiva skogsmarksareal. På en jaktmark som är 1 000 hektar finns det således i genomsnitt sex hektar kraftledningsgata, men variationerna är givetvis stora.

Redan idag förekommer det att jakträttshavare utför foderskapande åtgärder i kraftledningsgator. Normalt kräver detta att jakträttshavaren tecknat avtal med nätbolaget för att ta över skötseln av kraftledningsgatan. Inställningen till sådana avtal varierar mellan nätbolag. Vissa bolag tecknar sådana avtal och ersätter jakträttshavaren för skötseln, andra bolag överlåter skötseln utan ersättning. Ytterligare andra nätbolag nekar jakträttshavare att teckna sådana skötselavtal.

Redan tidigare har Svenska Jägareförbundet tagit fram en mall för avtal mellan jakträttshavare och nätbolag angående skötsel av kraftledningsgator. Det finns dock skäl att se över denna mall liksom ett antal andra tillhörande frågor. Exempel på sådana frågor är;

• vilka nätbolag tillåter jakträttshavare att ta över skötseln av kraftledningsgator och vilka gör det inte? Vad krävs för att dessa skall teckna avtal?
• när jakträttshavaren tecknar avtal med nätleverantören, vilka regler gäller då (blir jakträttshavaren likställd med entreprenör med momsredovisningsskyldighet etc)?
• hur blir förhållandet mellan jakträttshavarens avtal och markägarens nyttjanderätt (normalt inskrivet i avtalet mellan markägare och nätbolag)? Hur bör detta hanteras?

Hemställan

Förbundsstyrelsen hemställer att årsstämman bifaller motionen och ger styrelsen i uppdrag att arbeta vidare med frågeställningen kring möjligheten att låta jaktlag nyttja kraftledningsgator i viltvårdsarbetet.