Motionen har initierats av Mikael Folkesson, Karlskoga och antagits av Jägareförbundet Örebro län.

Motionen

Nu har Sverige bevisligen fått en viss invandring av vitsvanshjort efter att en unghjort sköts av Ingemar Kauppi i Tornedalen under älgjakten 2008. Vitsvans-hjorten planterades in i Laukko Estate i södra Finland 1934 när finska emigranter i Minnesota ville skänka detta vilt till finska jägare. Drivande i frågan var bl a ”the Finnish hunters association” då motsvarigheten till det nuvarande Svenska Jägareförbundet vilka även delvis finansierade projektet. Vad jag förstår så var frågan om inplantering även i Sverige diskuterad så sent som 1970 (Juha K. Karikko, författare till boken White-tailed deer in Finland) men att man då övergav tanken på grund av den hjärnmask (Parelaphostroneylus tenuis) vitsvanshjorten kan vara värd för i USA. En parasit som vitsvanshjorten klarar bra men som kan smitta exempelvis älgen med stor dödlighet som följd. Nu har vitsvanshjorten funnits i Finland i snart 80 år utan några som helst tecken på att denna parasit existerar där överhuvudtaget. Att vitsvanshjort skulle invandra till Sverige och smitta våra hjortdjur med denna parasit är alltså en onödig farhåga i sammanhanget.

Efter att jag har jagat vitsvanshjort i både Finland och USA har jag fått ta del av detta magnifika djur ett flertal gånger. Jag tycker det är fruktansvärt synd att arten ska vara ett fredlöst djur i Sverige som inte är önskvärd i landet. Djuret i fråga är alldeles för ståtligt och värdefullt som jaktvilt för att behandlas som en oönskad varelse som med alla medel ska förhindras från en etablering här.

Det finns många fördelar med en etablering i Sverige som jag tycker att förbundet ska beakta. Vitsvanshjorten är i Minnesota (USA) den viltart som har störst betydelse som bytesdjur för de 2500 vargar de har i delstaten. Älgen jagas bara i en mycket liten skala eftersom bara ett fåtal finns i de norra delarna, främst i trakterna runt omkring Duluth. Om inte vitsvanshjorten skulle finnas där så skulle det troligtvis inte finnas utrymme för jakt på älg överhuvudtaget. Eftersom arten är tålig ur klimatsynpunkt, betydligt bättre anpassad till vårt klimat än vad exempelvis rådjur är, skulle den kunna etablera sig från norra Sverige ner mot söder och berika våra nordliga jägare med en mycket trevlig jakt. Förutom jaktberikelsen skulle den förmodligen också få jaktturismen att blomstra där den etablerar sig med allt vad det innebär för landsbygdens fortbevarande.

Dessutom skulle den förmodligen avlasta älgen som bytesdjur till varg och björn och därmed ”späda ut” rovdjurstrycket i de norra landsdelarna. Vitsvanshjorten är

också bytesdjur till lodjuret men inte alls i samma utsträckning som rådjuret. Vad jag förstår tar lodjuret främst kalv i Finland även om en och annan hind och smaldjur kan dödas ibland. Detta sammantaget gör att arten skulle berika jakten i Sverige högst påtagligt eftersom arten har stora förutsättningar att uppnå jaktliga bestånd här.

Jag hoppas med denna motion att Jägareförbundet ska verka för att vitsvanshjorten på sikt ska bli en art som genom naturlig invandring ska tillåtas etablera sig i Sverige från Finland. Detta bör göras genom att Jägareförbundet tar del av de erfarenheter av arten som finns i Finland samt undersöker hur berörda parter som skogsnäringen, LRF, yrkesjägarföreningen, förbundets medlemmar och hur Jägarnas Riksförbund ställer sig i frågan.

Jag hoppas att Svenska Jägareförbundet ska verka för att arten tas bort från jaktförordningen bilaga 4 (stycke 1) där icke önskbara arter i Sverige finns uppräknade. Jag tycker likaså att Jägareförbundet ska verka för att arten ska få hållas i hägn i Sverige vilket regleras i Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2002:20.

Att arten inte invandrat till Finland på naturlig väg tycker inte jag är relevant i frågan. Min ståndpunkt är att alla arter som genom naturlig invandring kommer in över våra gränser ska skyddas om det inte kan påvisas några negativa effekter av allvarlig karaktär. Naturen är dynamisk vilket vi måste acceptera som de naturvänner och jägare vi är. Kan vi acceptera dovhjorten så borde vi kunna acceptera vitsvanshjorten i vårt land.

Jägareförbundet Örebro läns styrelses yttrande

Jägareförbundet Örebro län är inte övertygande om att en etablering av vitsvanshjort är eftersträvansvärt. Frågan är svår att ta ställning till utan vidare utredning. Styrelsen föreslår att för att få ett bättre grepp och ett bredare underlag, att stämman tillstyrker motionen och sänder den vidare till Svenska Jägareförbundets årsstämma för genomlysning och eventuellt uppdrag åt Svenska Jägareförbundet.

Jägareförbundet Örebro läns beslut

Jägareförbundet Örebro län har antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande

Vitsvanshjortens huvudsakliga utbredning i Finland sträcker sig norrut till i höjd med Umeå. Även om det nu skjutits en vitsvanshjort i Sverige är bedömning att det kommer att dröja ganska länge innan arten etablerar sig i Sverige på naturlig

väg. Erfarenheterna av vitsvanshjort i Finland är överlag goda och arten har inte kommit att påverka andra arter, ekosystem eller orsakat några påtagliga skador för de areella näringarna. Tätheterna i kärnområdet ligger på mellan 10 – 20 djur per 1 000 ha och de ”problem” med arten som mest uppmärksammats är viltolyckorna.

En kvalificerad bedömning av förekomst av vitsvanshjort i norra Sverige är att den skulle ha lika lite inverkan på miljön etc. som den har i Finland. Hur konkurrenssituationen skulle bli i Södra Sverige med en helt annan täthet och förekomst av andra klövviltsarter är mera osäkert. Ett mildare klimat innebär även osäkerheter vad gäller andra ekologiska effekter av en ny hjortart.

Förbundsstyrelsen instämmer i motionärens mening om att vitsvanshjorten skulle kunna utgöra ett mycket positivt inslag i faunan i landets norra delar. En jaktlig resurs som säkerligen skulle uppskattas av många jägare. Styrelsen är också av den meningen att viltarter som redan etablerat sig eller på naturlig väg kan tänkas etablera sig i den svenska faunan - och samtidigt inte bedöms ha några påtagliga negativa effekter i något avseende – ska omfattas av samma jaktetiska principer som övrigt vilt.

Mufflon utgör ett exempel på en art som redan etablerat sig i landet men samtidigt, högst tveksamt, är fredlös året om. Styrelsen anser därför att man bör överväga om just mufflon och vitsvanshjort ska tas bort från den aktuella skyddsjaktsparagrafen och istället få en allmän jakttid. Konsekvenserna av detta bör dock undersökas närmare, kanske framförallt med en allsidig riskbedömning avseende förekomst av vitsvanshjort i landets södra delar. Vad gäller förslaget om att vitsvanshjorten ska få hållas i hägn anser förbundsstyrelsen att nuvarande bestämmelser tills vidare bör bestå oförändrade.

Hemställan

Förbundsstyrelsen hemställer mot bakgrund av det ovan nämnda att årsstämman bifaller motionen i så måtto att styrelsen får i uppdrag att utreda förutsättningarna och vidta eventuella åtgärder för att underlätta en naturlig utbredning av vitsvanshjort till i första hand landets norra delar samt att årsstämman avslår motionens förslag vad avser vitsvanhjortar i hägn.