Motionen
Från och med 2012 ska älgjakt bedrivas enligt den nya älgförvaltningsmodellen som det beskrivs i den i ny lydelse omarbetade jaktlagen med tillhörande förordning och Naturvårdsverkets tillämpningsföreskrifter NFS 2011:7. Grundläggande fundament i regelverket är att uppnå en balans mellan älgstammens storlek, biologisk mångfald och en tolererbar skadenivå på skog.

För att tillförsäkra markägarintresset en stark ställning att bevaka och påverka företrädesvis skogsskadenivån ges de en ledande position genom utslagsröst i de älgförvaltningsgrupper (ÄFG) som har att företräda de beslutade älgförvaltnings-områdena(ÄFO). Det styrdokument ÄFG har att upprätta, förvaltningsplanen, innehåller måltal för en tolererbar vinterstam och nödvändig avskjutning. Förvaltningsplanen ligger till grund för de avskjutningsnivåer som beslutas för licensområden och motsvarande nivåer som älgskötselområden ska innehålla genom sina skötselplaner.

De ÄSO som bildas ska också enligt förordningen ha årlig samverkan med markägarna som där ger dem ytterligare påverkansmöjlighet.

Markägarintresset har genom system därför en långt uttalad makt över den avskjutning som ska/måste genomföras för att nå beslutade nivåer.

Från jägarhåll har vi accepterat detta faktum och hoppas att en saklig dialog i ÄFG ändå ska resultera i måltal som borgar för en ur jaktlig synpunkt rimlig nivå.

För att lokalt organisera och förbättra samordningen av älgjakten har bildande av älgskötselområden (ÄSO) under hela processen från utredning via remissbehandlingen fram till beslut varit en uttalad målsättning med den nya förvaltningsmodellen.  Skötselområdena skulle vara en frivillig samverkansform där tidigare licensområden (dvs. jägarna), gick samman till större enheter och genom gemensamma processer och regler bättre skulle kunna bedriva en viltvård och jakt, som innehöll de mål som anges i fastställda skötselplanerna.

Utifrån det vällovliga ändamålet och frivilligheten sågs därmed också en demokratisk struktur som självklarhet vid bildandet av ÄSO. Påpekas bör också att även om ÄSO är frivilligt, så medför det inget undantag från exempelvis de skatteregler som gäller för frivilliga sammanslutningar.

Svenska Jägareförbundet utarbetade normalstadgar, som baserades på det legala regelverket och vedertagna föreningsdemokratiska principer, för bildande och ledning av ÄSO. Tyvärr så ville markägarsidan, företrädd av skogsindustrierna och LRF, inte acceptera detta utan framhärdade att även ÄSO ska vara en markägarstyrd samverkansform.

Bildandet av ÄSO, åtminstone inom Västerbottens län, har därför inte blivit den förväntade frivilliga och genomtänkta samarbetsformen mellan jaktlag inom lämpliga områden.

De stora markägande skogsbolagen har tillförsäkrat sig en ”vetorätt” på så sätt att vid alla försök till bildande av ÄSO så har man meddelat att man avser att ta tillbaka sina utarrenderade marker från jaktlagen om inte regler och stadgar antas där bolagen ges en direkt styrande och utslagsmässig roll.

På initiativ av bolagen har i stället jaktlagen direkt uppmanats att ansluta sina områden till av bolagen initierade eller sanktionerade ÄSO. Följer man inte uppmaningen så avser bolagen även då ta tillbaka sina upplåtna marker.

Frivilligheten och tänkt samarbete mellan jakträttshavare, som regelverket uttalar, har alltså ersatts med en påtvingad utveckling där ÄSO används som ett verktyg för de markägande bolagen att tillförsäkra sig en långtgående styrning även över jaktens operativa utövande.

Ett annat konstaterat faktum är att älgskötselområdena och dess målsättningar också blir delvis överlappande, och kolliderar, med vad som gäller inom befintliga Viltvårdsområden.

För att tillrättalägga beskrivna och olyckliga utveckling/misstolkning av möjligheterna i den ”nya älgförvaltningen” föreslår Vindelns Jaktvårdskrets:

att Svenska Jägarförbundet hos regeringen hemställer att omedelbart tillsätta en

utredning för att analysera och besluta om revideringar av regelverket. En möjlig intention kan vara att frivilligheten och formlösheten i lagverket vad avser bildandet av ÄSO ersätts med en mera preciserad skrivning hur bildandet ska gå till, associationsform och beslutanderätt. Konsekvenserna gentemot befintlig lagstiftning om VVO bör också genomlysas.

Lämpligen skulle ovan kunna genomföras genom ett tilläggsdirektiv till pågående översyn av Jaktlagen, där älgjaktsfrågan för närvarande är undantagen.

Jägareförbundet Västerbottens styrelses yttrande
ÄSO (älgskötselområden) är stommen i den nya älgförvaltningen och utgör grunden för den lokala förvaltningen. ÄSO är en form för frivillig lokal jaktsamverkan mellan jakträttshavare. Styrelsen instämmer med motionären att på många platser i länet har denna frivillighet helt uteblivit då markägarsidan har krävt ett huvudinflytande även inom ÄSO. Under remissarbetet med NV föreskrifter påtalade Förbundet vikten av att tydliggöra hur ett ÄSO skall organiseras och drivas, denna synpunkt delades inte av NV utan man motiverade det hela med att man ifrån myndighetens sida inte vill detaljstyra en frivillig samverkan samt att med ett gott samarbete i grunden finns inget behov av att föreskriva om organisationsformer mm. Frivilligheten har många fall kommit i andra hand och stora markägare har med kraft bildat ÄSO där jakträttshavarna inte haft möjlighet att påverka, detta har resulterat i att samarbetsvilligheten och engagemanget har minskat. Med facit i hand instämmer styrelsen med motionären att denna fråga har blivit en stor stötesten och har i flera fall låst processen med bildande av ÄSO. Begäran av en utredning kan sannolikt bli en provokation mot markägarsidan med konsekvensen att man i ännu större utsträckning omformulerar sina jakträttsupplåtelser och därmed säkerställer fullt inflytandet trots att man själv inte jagar i området. En annan konsekvens kan vara att regelverket förändras och att ÄSO blir en frivillig samverkan mellan markägare och inte jakträttshavare som idag är fallet.

Styrelsen anser dock att denna risk är nödvändig att ta och ett tydliggörande av organisation och bestämmelser för ÄSO är en förutsättning för att fortsätta processen med bildande av ÄSO. Styrelsen tillstyrker motionen och föreslår årsstämman att bifalla motionen.

Jägareförbundet Västerbottens beslut.
Jägareförbundet Västerbotten har antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma

Förbundsstyrelsens yttrande.
Markägarens rådighet över jakten fastställs genom jaktlagen. En markägare har således möjlighet att i ett jaktupplåtelseavtal specificera vilka villkor som ska gälla för upplåtelsen. Dock är det förbundsstyrelsens uppfattning att en framgångsrik älg-förvaltning till stor del bygger på ett förtroendefullt samarbete mellan olika intressenter. Inte minst måste lokala synpunkter och förhållanden tillvaratas på ett bra sätt, något som inte alltid sker idag.

Älgskötselområden (ÄSO) är en frivillig sammanslutning och har som sådan en rad fördelar. Det är styrelsens bedömning att en hemställan om reglering av ÄSO skulle ha föga utsikt till framgång. I det fall en sådan reglering skulle komma till stånd delar vi Jägareförbundet Västerbottens styrelses farhågor att konsekvenserna kan bli mycket negativa för jägarkåren. I den påbörjade Jaktlagsutredningen påpekas särskilt i direktiven att den inte ska behandla älgfrågor. Förbundsstyrelsen anser därför att denna fråga bör belysas i den utlovade översynen av det nya älgjaktssystemet. Denna översyn har utlovats av Naturvårdsverket efter tre år med det nya systemet. Således bör en översyn vara aktuell under 2015.

Hemställan
Förbundsstyrelsen hemställer mot bakgrund av det ovan anförda att årsstämman bifaller motionen i så motto att förbundsstyrelsen ges i uppdrag att särskilt betona denna fråga vid den översyn av det nya älgjaktssystemet som ska göras.