Motionen

Enligt Jaktlagens 4 § har markägare och jakträttshavare ansvar för viltvården.

En ny älgförvaltning genomfördes 2012. I ÄFO-grupperna börjar nu insamlandet av de fakta som ska ligga till grund för beslut om avskjutningsnivåerna 2013/14. Därvid visar det sig att jägarrepresentanterna oftast får ansvaret för att redovisa avskjutning, kalvvikter, älgobs samt genomförande av spillningsinventeringar. Markägarna redovisar ÄBIN, som regelmässigt antyder för stora skador.

Alla är överens om att det ska vara balans mellan älgstammens storlek och fodertillgången. Om skadorna enligt ÄBIN är för stora, måste alltså någonting göras. Det finns två alternativ: Minska älgstammen eller öka fodertillgången. Hittills har man från markägarsidan envist krävt det första alternativet det vill säga öka avskjutningen. Foderskapande åtgärder lyser med sin frånvaro. Eftersom markägarna genom ordförandens utslagsröst har majoritet blir resultatet alltid detsamma.

På många platser i landet sitter storskogsbrukets representanter på ordförandeposten i ÄFO-grupperna. De har hittills visat mycket liten förståelse för andra alternativ än ökad avskjutning. I den situation som råder med ökande rovdjurstryck, kan man inte sänka älgstammen kraftigt utan att det får stora konsekvenser för utbytet av älgjakten. Samtidigt ökar kostnaden för jaktarrenden, vilket kan medföra att många anser sig inte ha råd.

För att balansera styrkeförhållandet i ÄFO-gruppen måste det införas en tvingande bestämmelse att redovisa vilka foderskapande åtgärder som vidtagits. Innan man fattar beslut om att sänka älgstammen måste man visa att man gjort ansträngningar för att öka tillgången på foder. Erfarenhet från tidigare samråd visar att så nästan aldrig skett vilket framgår av samrådsprotokollen. Som av en händelse finns ingen plats avsatt i blanketten ”Älgförvaltningsplan för älgförvaltningsområde” (NFS 2011:7) och inte heller i Jägareförbundets blankett ”Skötselplan för älgskötselområde” för redovisning av foderskapande åtgärder. Inte heller i Viltförvaltningsdelegationens övergripande riktlinjer nämns detta som ett alternativ till högre avskjutning.

Hemställan: Jägareförbundet Hagfors Jaktvårdskrets yrkar följande:

• att Svenska Jägareförbundet verkar för att foderskapande åtgärder ska genomföras som skadeförebyggande åtgärd i förvaltningen
• att foderskapande åtgärder ska redovisas i såväl älgförvaltningsområdenas som älgskötselområdenas planer
• att Jägareförbundet Värmland tar motionen som sin egen och sänder den vidare till Svenska Jägareförbundets årsstämma

Jägareförbundet Värmlands styrelses yttrande

Styrelsen i Jägareförbundet Värmland delar motionens andemening. I det nya älgjaktsystemet har markägarna tilldelats ett större ansvar. Då torde det också vara självklart att de tar detta ansvar. I länets övergripande riktlinjer för älgförvaltningen, fastställda av länsstyrelsen, står att läsa att ”Älgförvaltningsgrupperna bör verka för att foderproducerande åtgärder vidtas i syfte att minimera riskerna för skador”. Dessa åtgärder bör enligt länsföreningens styrelse genomföras i alla delar av länet. Dock är det än mer viktigt att foderskapande åtgärder vidtas i områden med rovdjurspåverkan. Detta för att kunna motivera en högre älgstam än vad som annars vore möjligt och därigenom kunna ge markägare och arrendatorer i dessa områden en fortsatt meningsfull älgjakt. Styrelsen i Jägareförbundet Värmland anser precis som motionären att dessa åtgärder på ett tydligare sätt ska redovisas.

Hemställan: Med ovan nämnda föreslår styrelsen att stämman bifaller motionen och sänder den vidare till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Jägareförbundet Värmlands beslut

Jägareförbundet Värmland har antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande

Förbundsstyrelsen instämmer till fullo i betydelsen av att samtidigt förvalta både foderresursen och älgstammen aktivt. Detta ligger i själva definitionen för en ekosystembaserad förvaltning och är nödvändigt för att skapa en acceptans för förvaltning från både jägare och markägare/brukare. Vidare är kopplingen mellan skador mätta enligt ÄBIN och älgstammens storlek svag. Därmed kan man inte nå acceptabla skadenivåer enbart genom att reducera älgstammen.

Svenska Jägareförbundet har på senare år arbetat intensivt för att öka medvetenheten om behovet av att förvalta fodret aktivt. Detta utgjorde en viktig del av viltvårdssatsningen 2008-2010 och resultaten omsätts nu i praktiskt rådgivning genom viltvårds-organisationen som byggts upp. Under 2008 hölls en workshop om foderskapande åtgärder, med experter och forskare inom viltförvaltning och skogsbruk som deltagare. Resultaten från workshopen presenterades som ett nummer av Viltforum under våren 2011. Sedan dess har diskussioner om förvaltning av foder förts med Skogsstyrelsen, och ett samarbete om foderförvaltning har inletts med SKS under våren 2013.

Förbundsstyrelsen delar motionärens åsikt att dessa delar borde ges en utökat formell betydelse i skötsel- och förvaltningsplaner.

Hemställan
Förbundsstyrelsen hemställer att stämman bifaller motionen och ger förbundsstyrelsen i uppgift att fortsätta aktivt verka för att foderskapande åtgärder som utförts ska redovisas i skötsel- och förvaltningsplaner.