Motionen

Torsby kommun är täckt av olika vargrevir. Efter våren 2012:s nya vargar och vargrevir, som inte kunnat kvalitetssäkras, så har reviren tätnat ytterligare och de lösdrivande vargarna blivit fler. Vårt tålamod sviktar. Vi har under åren som gått påkallat hjälp med manifestationer, skyddsjaktsansökningar och motioner m m. Förståelsen för våra problem med varg har varit mycket lågt från Naturvårdsverkets sida. Vår första ansökan om skyddsjakt inskickades i februari 2006.

Torsby Jaktvårdskrets har sedan tidigare varnat för varg vid eftersök och visat på de svårigheter som väntar. Vi har ett alldeles färskt exempel: ”Den trafikskadade älgen avlägsnar sig från platsen och hund- och tillika eftersöksjägaren har släppt sin långbenta ståndhund som snabbt tar upp förföljandet för att få stopp på älgen. Jägaren pulsar efter i snön, uppför branta berg och trånga pass. Hunden ställer älgen som gång efter gång går undan. Jägaren ser att skadan är i ett bakben och att djuret släpper urin när det förflyttar sig. Jägaren inser att det inte går att gå ikapp hunden utan vänder för att hämta skotern eftersom det finns varg i markerna. Då ser jägaren att vargen har utnyttjat hennes spårgång och gått efter henne. Med skoterns hjälp kan man så småningom inkalla hunden. Eftersöket upptas nästa dag och när eftersöksekipaget kommer i bil till platsen så står vargen på vägkanten och väntar. Något eftersök med löshund blir det inte. Jägaren startar eftersöket och ser så småningom att älgkons kalv har sökt upp sin mamma. Älgkon gick inte att komma ifatt och vargen får förmodligen sina byten”.

Torsby Skidstation, ett tätortsnära motionsområde är ett tillhåll, till och från, för ett sedan många år bekant vargrevir. Intill Skidstadion ligger bostadsområdet Aspen där vargarna ibland gör en saneringsinsats bland hyreshusens kattbestånd. Motionärer och fritidsfolk i område sägs kryssa mellan vargskitarna i motionsspåret. Dessutom vet vi inte hur länge som enbart katter och traktens rådjur står på menyn. En av vargens transportvägar går bredvid ett dagis utrustat med ett lågt stängsel. Det har för flera år sedan gjorts en skyddsjaktsansökan på reviret, som avslogs av Naturvårdsverket. I vargens ursprungsområde 6 mil norr Torsby ”samsas” minst fem olika revir och runt omkring står ytterligare revir och väntar. Situationen är minst sagt ohållbar och att bedriva älgjakt där är och kommer att bli än svårare. Markernas beskaffenhet är av sådan art att endast löshundsjakt är möjlig. I dessa marker har man nästan inga kalvar och fjolårsdjur kvar. Under årets jakt i en av såtarna kom älghunden och presentade ett älgben för hundföraren, vargen hade tagit det andra.

Vi hatar inte varg men vi anser att om det ska råda en biologisk mångfald så måste vi få vargjakt. Vi anser att människan är mer värdefull än vargen och ska glesbygdsbon på sikt få sina inkomster på landsbygden så måste vargen jagas. De utlovade medel till rovdjursäkra stängsel finns inte i den utsträckningen så att behovet täcks och kommer inte heller att finnas. Vi vill att vår högsta statliga myndighet, Naturvårdsverket, i rovdjursammanhang ska anse glesbygds- och landsbygdsbon som en värdefull människa och medverka till att vi får vargjakt där de icke genetiskt viktiga reviren tas bort så snabbt som möjligt, det vill säga nu.

Syftet med motionen är:
  • att vi vill ta bort samtliga revir inom kretsen som inte har en genetisk viktig
  betydelse.
  • att vi vill ha rättighet att skrämma vargar med ”skenjakter och gummikulor” i de
  områden där genetiskt värdefulla vargar befinner sig för att slippa ha vargbesök
  bland bebyggelse och tätorter.

Jägareförbundet Värmlands styrelses yttrande

Motionären beskriver upplevelser som många delar i Värmland. Vargsituationen kan närmare beskrivas som akut i stora delar av länet. Styrelsen i Jägareförbundet Värmland anser dock att vi ska följa vår Rovdjurspolicy och Handlingsplan Varg och yrka på att 150 st vargar räcker i landet för att uppnå GYBS. Jakt på varg ska därför inte begränsas bara till de mest inavlade vargarna. Styrelsen menar att tillräckligt antal vargar med bättre genetisk status, sk. F1:or och F2:or har uppnåtts. Därför kan även sk. genetiskt värdefulla vargar kunna fällas, även vid populationsbegränsade jakt, med undantag av nya invandrare vargar med östligt ursprung. Vid skyddsjakt bör inte hänsyn tas till genetisk status.
Med 150 vargar i landet kan Värmlands del begränsas till 1-2 föryngringar per år (årliga kullar), och utifrån miljöministerns förslag på 180 vargar skulle detta innebära ca 2-3 föryngringar per år, vilket motsvarar den senast gällande "Förvaltningsplan för stora rovdjur" som Länsstyrelsen i Värmland tagit fram 2005 (Dnr 511-3294-08). Styrelsen menar därför att jakten kan ske på alla vargar i länet, möjligen att riktad jakt skulle börja med de mest inavlade.
Vad gäller rätten att skrämma oskygga vargar borde detta redan vara möjligt genom myndigheternas eget intresse, särskilt när ingen reglerande jakt ännu förekommer – inte ens i Värmland. Styrelsen anser att vargstammen i Värmland är så stor att enbart skrämselåtgärder inte är tillräckligt. Mot den bakgrunden föreslår styrelsen att stämman tillstyrker motionen med ett tilläggsyrkande som innebär att oskygga vargar som uppehåller sig vid gårdar och i bebyggelse, även ska kunna avlivas på enskilds initiativ på motsvarande sätt som lagstiftningen medgav före 1987, möjligen med erforderlig justering så att den kan anses rättssäker för den enskilde och samhället. Inom stadsplanerat område där polisens skottlossningstillstånd krävs bör avlivning snabbt och utan dröjsmål kunna genomföras av kommunala skyddsjägare.

Hemställan: Med ovan nämnda föreslår styrelsen att länsstämman, med styrelsen
tilläggsyrkande, tillstyrker motionen och sänder den vidare till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Tilläggsyrkande: Jägareförbundet Värmland vill att Svenska Jägareförbundet verkar för att vargar som uppträder oskyggt eller regelmässigt rör sig i eller i omedelbar anslutning till bebyggelse får fällas på enskilds initiativ.

Jägareförbundet Värmlands beslut

Jägareförbundet Värmland har antagit motionen enligt styrelsens förslag som härmed
överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande

Förbundsstyrelsen delar motionärens frustration över den rådande vargsituationen.
Vargen är idag i princip det enda vilt som inte förvaltas på regional nivå med inflytande från de som direkt berörs. Det är därför av yttersta vikt att en regionaliserad förvaltning kommer till stånd genast. Förvaltningsrättens dom som underkände vinterns begränsade vargjakt understryker ytterligare den havererade vargförvaltningen och visar tydligt på behovet av en helt ny förvaltningsmodell. Förbundsstyrelsen avser att driva denna fråga främst genom att påverka den rovdjursproposition som Regeringen planerar till hösten.

Förbundsstyrelsen delar Jägareförbundet Värmlands åsikt att regelverket för skyddsjakt på rovdjur med ett oönskat beteende bör förändras. Problemen med oönskat närgångna rovdjur i byar och samhällen ökar och motiverar en förändring av nuvarande lagstiftning. Det finns heller idag inga bevarandetekniska skäl att inte förändra regelverket då samtliga rovdjursstammar bör anses ha uppnått gynnsam bevarandestatus. Åtgärder som ”skenjakter” och ”gummikulor” har dock visat sig ha en begränsad effekt över tid och Förbundsstyrelsen anser att skyddsjakt är det verktyg som ska prioriteras, oavsett genetisk status på rovdjuret ifråga.

Förbundsstyrelsen avser att fortsätta arbetet för en regionaliserad rovdjursförvaltning,
utökade möjligheter till skyddsjakt samt förenkling för enskilda personers möjligheter att skydda egendom och andra värden på ett rättssäkert sätt och med beaktande av människors säkerhet.

Frågan har införts av förbundet på den nyligen startade jaktlagsutredningens agenda och kommer att behandlas av utredningen under 2014. Därmed kan en ny lagstiftning bli aktuell tidigast under 2015.

Hemställan

Förbundsstyrelsen hemställer att årsstämman mot bakgrund av det ovan nämnda att stämman bifaller motionen.