Motionen
Yrkande: Att Jägareförbundet verkar för att gällande begränsningar i vapenförordning (1996:70) 2 kap 5 § gällande innehav av instickspipa för jaktändamål slopas så att dessa behandlas som vilken annan licenspliktig vapendel som helst.

Bakgrund och motivering
Trots att Naturvårdsverket i NFS 2002:18 § 10 förordnar att kombinationsvapen som i en eller flera hagelpipor förses med instickspipa för kulpatron får användas vid jakt så kvarstår begränsningen i vapenförordningen (1996:70) 2 kap 5 § som säger att: ”Behov att inneha skjutvapen för i fråga om nedan angivna vapentyper anses föreligga endast för följande ändamål.
…
Yrkesmässigt bedriven jakt- eller viltvård eller annat kvalificerat behov.”

Bakgrunden till denna bestämmelse står att finna i förarbetena till 1972-års vapenlagstiftning. Jag citerar fritt ur minnet: ”Det kan inte uteslutas att hagelgevärspipan har en ljuddämpande effekt om en instickspipa används i ett hagelgevär”. Av denna anledning ansåg utredaren att tillgången till instickspipor måste begränsas. 

Bestämmelsen tillkom alltså vid en tid när ljuddämpare var mycket kontroversiella och ansågs sakna legala användningsområden. Inställningen till ljuddämpare har sedan dess ändrats fullständigt men skrivningen om instickspipor lever kvar i vapenförordningen. 

Under en tid i mitten på nittiotalet fördes en debatt om att ändra detta men det hela tycks ha runnit ut i sanden. I samband med denna debatt framfördes åsikten att även om en lättnad av bestämmelsen var välkommen så kunde inte instickspipor släppas helt fria utan borde begränsas till klass-2 då det inte var säkert att instickspipor i grövre kalibrar var säkra. 

Intressant nog motiverade det aldrig varför välrenommerade vapentillverkare som gör allt vad de kan för att göra sina vapen säkra så att skytten inte kommer till skada skulle tillverka instickspipor som inte var säkra i vissa grövre kalibrar. Kalibrar som mirakulöst nog sammanföll med svensk lagstiftnings definition av klass 1. 

Ingen sådan oro för säkerheten framfördes heller när det gällde om samma pipa skulle användas för målskjutning.

När det gäller andra legala vapen och vapendelar så anses ju både sportskyttar och jägare vara kompetenta att bedöma vad som är säkert och välja därefter. Så även när det gäller sportskyttar och instickspipor.

Det finns ingen anledning att omyndigförklara just jägare när det gäller just instickspipor. Det finns mot bakgrund av detta inget skäl att behålla den begränsande särlagstiftningen gällande instickspipor för jakt.

Jägareförbundet Skånes styrelses yttrande
Styrelsen – som konstaterar att möjligheterna att få licens för instickspipor i klass 2-4 utökats genom lagstiftning som nyligen trätt i kraft den 2 januari 2015 (SFS 2014:1361) – beslöt tillstyrka motionen så tillvida att Svenska Jägareförbundet anmodas verka för att den utökade möjligheten till licens för instickspipor även skall avse instickspipor klass 1.

Jägareförbundet Skånes beslut
Jägareförbundet Skåne har antagit motionen enligt styrelsens förslag som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande
Svenska Jägareförbundet hemställde den 13 december 2007 till regeringen om att lätta på tillståndskravet för instickspipor i samtliga kulvapenklasser. Svenska Jägareförbundet bidrog även till Naturvårdsverkets översyn av sina föreskrifter 2010 så att det tydliggjordes att instickspipor fick användas för jakt, utan begränsning till vissa kulvapenklasser. 

Efter flera år ändrade Regeringen i december 2014 vapenförordningen (med ikraftträdande 2 januari 2015) utan ytterligare remissförfarande, dock med begränsningen till klass 2-4. Någon sådan begränsning är enligt förbundsstyrelsens uppfattning inte motiverad av produktsäkerhetsskäl eftersom det finns fabrikstillverkare som framställer sådana idag med iakttagande av gällande säkerhetsbestämmelser.

Hemställan
Förbundsstyrelsen hemställer mot bakgrund av ovanstående att årsstämman bifaller motionen.