Motionen
Yrkande: Att Svenska Jägareförbundet aktivt driver frågan att vapengarderoben till sin omfattning görs enhetlig för jakt och för gevär för målskytte med åtta vapen för vardera ändamålet. 

Många jägare upplever idag att de behöver ett sjunde vapen men det är en tydlig trend inom jakten att man går mot mer specialiserade vapen som används för ett visst syfte, man har till exempel ett klass 1-vapen för vaktjakt och ett för drev. Detta gör att en jägare idag ser ett behov av fler vapen än tidigare. Många klarar sig visserligen inom den nuvarande begränsningen men den stora och fortsatt växande popularitet som olika pipbytessystem rönt visar tydligt att en stor del av jägarkåren upplever den nuvarande 4+2 garderoben som alltför trång. Vapengarderoben för tävlingsgevär är åtta stycken. Det finns ingen rimlig anledning till varför en aktiv jägare skulle ha behov av färre vapen än vad en aktiv tävlingsskytt har. Samtidigt visar tillgänglig forskning att vapenrelaterad brottslighet där vapnen kan spåras till legala jaktvapen som kommit på avvägar är i stort sett obefintlig. Vapengarderoben var när den infördes tänkt att underlätta för jägarna men idag utgör den ett hinder för många eftersom det är i stort sett omöjligt att få ytterligare vapen.

Det finns dessutom en mera långsiktig vinst. 

Jägares och sportskyttars vapeninnehav kringskärs allt mer i takt med att politiker, för att ta enkla poäng, försöker reglera de legala vapnen allt mer under förespegling att de vill komma tillrätta med de illegala vapnen. Jägarnas och tävlingsskyttarnas vapeninnehav, ja själva skyttets existens, ifrågasätts ständigt av människor med en romantiserad syn på naturen och människor med onyanserad bild av den vapenrelaterade brottsligheten. Om vi inte är uppmärksamma så kommer politikerna att uppfatta detta som en allmän opinionsyttring som omfattas av många. Hittills har jägarnas och tävlingsskyttarnas intresseorganisationer haft ett reaktivt förhållningssätt där man mer eller mindre lämnat initiativet till motståndarssidan och bara reagerat på deras utspel. Detta är i längden ingen vinnande strategi. 

Jägareförbundet måste som företrädare för en majoritet av landets jägare tydligt kämpa emot denna utveckling och arbeta med att skapa opinion så att politikerna ska förstå skillnaden mellan legala och illegala vapen samt ägna sig åt att bekämpa de senare istället för att välja enkla och verkningslösa åtgärder. Att uppvakta makthavare och bemöta förslagen med kritiska remissyttrande är bra men inte tillräckligt. Jägareförbundet måste driva en aktiv motoffensiv med konkreta förslag på lättnader av de bestämmelser som är otidsenliga eller verkningslösa för att på så sätt få upp vapenoch jaktlagstiftningen på agendan och skapa en nyanserad debatt där argumenten är faktabaserade. 

En fråga som Jägareförbundet kan agera i för att sätta agendan och markera mot de krafter som vill inskränka möjligheterna till jakt och skytte är vapengarderoben. För att använda ett ord som är populärt i dessa dagar så ska vi inte ge våra motståndare problemformuleringsprivilegiet i dessa frågor.

JägareförbundeJägareförbundet Skånes styrelses yttrande
Styrelsen beslöt tillstyrka motionen och föreslå årsstämman att bifalla densamma samt besluta att motionärens förslag förs vidare som en Jägareförbundet Skånes motion till Svenska Jägareförbundets årsstämma 2015. Tillägger för egen del att Svenska Jägareförbundet anmodas att med kraft verka för att handläggningstiderna för vapenlicenser väsentligt förkortas.

Jägareförbundet Skånes beslut.
Jägareförbundet Skåne har antagit motionen enligt styrelsens förslag som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma

Förbundsstyrelsens yttrande
Den så kallade vapengarderoben för jakt har under lång tid bestått av sex vapen. Inledningsvis reglerades frågan som allmänna råd, sedan föreskrifter och numera i förordning. Vapengarderoben är i princip alltjämt sex vapen, även om man behöver motivera vapen nummer fem och sex efter det arbete som genomfördes efter den vapenutredning som leddes av Leif GW Persson. Nu liksom tidigare går det emellertid att få fler vapen för jakt under förutsättning att sökanden har ett mycket kvalificerat behov som det står i vapenförordningen. 

Även om det är relativt ovanligt så förekommer det ett antal fall där personer beviljas jaktvapen utöver vapengarderoben, t.ex. yrkesjägare, eftersöksjägare och väldigt flitiga jägare. Det är ju främst bland dessa relativt sett fåtaliga men desto flitigare jägare ett sådant behov uppstår. Svenska Jägareförbundet har också hjälpt ett par jägare per år att erhålla sådana tillstånd. Enligt den statistik som redovisats från polisen har varje vapeninnehavare ca 2,7 vapen (tillståndspliktiga delar). En normaljägare har således sannolikt ca 2-3 jaktvapen och dessa berörs ju normalt sett inte av begränsningen. Det är därför jaktvapengarderoben togs fram - för att med god marginal omhänderta normalfallen i syfte att underlätta handläggningen för polismyndigheterna. Någon anledning att arbeta för en utökning av jaktvapengarderoben har därför inte bedömts föreligga. 

Förbundsstyrelsen har istället sedan 2012 i de riktlinjer för vapenärenden som tillämpas när förbundet tillfrågas av polismyndigheterna i tillståndsfrågor, formulerat när förbundet anser att ett mycket kvalificerat behov föreligger. Syftet har varit att polismyndigheterna ska ha bättre förutsättningar att kunna bevilja tillstånd utöver jaktvapengarderoben för de som verkligen behöver det. Genom att utarbeta kriterier till det allmänna begreppet ”mycket kvalificerat behov” är det lättare att veta om det är uppfyllt och då kan tillstånd beviljas. Förbundsstyrelsen anser således att polismyndigheterna i vart fall måste tillämpa den lagstiftning som finns innan vi efterfrågar ny lagstiftning. 

Därtill kommer ett annat fenomen som styrelsen för Jägareförbundet Skåne tillägger (utan att vara en egentlig del av motionen). De långa handläggningstiderna för vapenlicenser i olika delar av landet är oacceptabel. Idag gäller det främst Skåne men även Västra Götaland och även andra län t.ex. Norrbotten. I Stockholm har dock situationen förbättrats senaste året. Förbundsstyrelsen avser fortsätta arbetet för att förkorta handläggningstiderna för vapenlicenserna i hela landet, men kan komma att behöva stöd lokalt och regionalt för att lyckas. 

Dagens jaktvapengarderob med krav på motivering av det femte och sjätte jaktvapnet gör att nya orutinerade vapenhandläggare får en tidskrävande kommunikation med sökandena avseende sådana vapen. Några vinster ur samhällets perspektiv med mindre risker för vapenstölder eller brott med vapen föreligger inte. Jaktvapen är inte intressanta i kriminella kretsar och jaktvapen stjäls heller inte i någon nämnvärd omfattning. 

Förbundsstyrelsen anser därför att vapen inom jaktvapengarderoben enligt huvudregeln inte ska behöva motiveras, i syfte till att bidra att korta handläggningstiderna. Således ska dagens krav på motivering av vapen nummer fem och sex tas bort. Först när det gäller vapen utöver jaktvapengarderoben det vill säga från jaktvapen nummer sju ska en motivering krävas, i enlighet med dagens krav på mycket kvalificerat behov. En förutsättning är dock att begreppet ”mycket kvalificerat behov” definieras närmare i enlighet med vad som framgår av förbundsstyrelsens riktlinjer.

Hemställan
Förbundsstyrelsen hemställer mot bakgrund av det ovan nämnda att årsstämman bifaller motionen i så motto att förbundsstyrelsen får i uppdrag att (1) arbeta för att kravet på motivering av vapen inom jaktvapengarderoben tas bort samt (2) arbeta för att Polismyndigheten med stöd av gällande lagstiftning beviljar tillstånd utöver jaktvapengarderoben när det är befogat och närmare definierar när ett mycket kvalificerat behov föreligger.