Motionen
För femton år sedan ändrades lagstiftningen så att jaktvårdsområden istället benämndes
viltvårdsområden. Syftet var att tydligöra jakträttsinnehavarnas ansvar att samordna både
jakt och viltvård inom sina områden. För några år sedan skapades dessutom en förnyad
administrativ älgförvaltning som i vissa delar av landet skapade stora förändringar men i
andra landsändar begränsad påverkan. I de områden där den nya älgförvaltningen inte
medförde så stor förnyelse hade älgskötselområden funnits sedan länge. Trots en relativt
svag lagstiftning har älgskötselområden under hand visat sig fungera mycket väl när väl
kulturen och administrationen satt sig. Samtidigt med en administrativ utveckling i
landet sker också en biologisk förändring. Fler viltarter växer till och blir under hand
lovliga för jakt, ex vildsvin, kronhjort, lodjur. Eftersom väl fungerande älgskötselområden
visat sig vara en funktionell förvaltningsform borde kanske nästa steg i utvecklingen att
utöka ansvaret. Det borde då vara möjligt att efter prövning ge väl fungerande
älgskötselområden möjlighet att förvalta även fler arter. Dessa kunde istället benämnas
viltskötselområden med uppdrag att förvalta allt jaktbart vilt eller åtminstone fler
preciserade arter inom sitt område. Förslaget är därför att Jägareförbundet initierar en
utredning för att utveckla älgskötselområden till viltskötselområden med syfte att utöka
ansvaret för viltförvaltning. Mot bakgrund av detta föreslår undertecknad att
Jägareförbundet Skellefteå fattar beslut

• att godkänna motionen och därigenom initiera en utredning för att möjliggöra
ombildning av älgskötselområden till viltskötselområden och därmed med ansvar för
viltförvaltning enligt jaktlagstiftningen inom sitt verksamhetsområde

Jägareförbundet Västerbottens styrelses yttrande
Styrelsen delar motionärens uppfattning om vikten att förvalta flera arter än älg på en
större geografisk nivå. Vid ändringen av lagen från jaktvårdsområden till lagen om
viltvårdsområden betonade man särskilt det allmänna intresset så att lagen skulle gälla
allt jaktbart vilt inom viltvårdsområdet.

Idag diskuterar viltförvaltarna på alla nivåer om vikten av att gå från enartsförvaltning till
flerartsförvaltning. Naturvårdverket har gjort en strategi för svensk viltförvaltning och
Svenska Jägareförbundet har svarat på remissen i januari 2016 till regeringen. Förbundet
påpekar att det har tillkommit nya viltarter och att det finns en stor komplexitet i
viltförvaltningen. Förbundet delar Naturvårdsverkets analys om behovet av en
flerartsförvaltning där såväl rovdjur som klövvilt förvaltas i ett system.

Ett nytt femårigt forskningsprojekt gällande flerartsförvaltning har startats av Sveriges
Lantbruksuniversitet (SLU) och Svenska Jägareförbundet när det gäller förvaltningen av
kron-, och dovvilt, älg och rådjur där dessa förekommer inom samma område. I
Västerbotten ingår Järnäshalvön i Nordmaling i forskningsprojektet. Länsstyrelsen i
Västerbottens beslut för licensjakten på lodjur 2016, visade också på förståelsen om
flerartsförvaltning. Områdesindelningen för jakten på lodjur var samma som
Västerbottens fem älgförvaltningsområden.

Det kommer att krävas flera förändringar i lagstiftningen och i viltadministrationen men
processen mot flerartsförvaltning är igång.

Styrelsen hemställer att årsstämman bifaller motionen och skickar den vidare till
Svenska Jägareförbundets årstämma

Jägareförbundet Västerbottens beslut
Jägareförbundet Västerbotten har antagit motionen enligt styrelsens yttrande som
härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande
Olika viltarter påverkar varandra, exempelvis genom att konkurrera om föda. Detta är
särskilt tydligt för Sveriges olika klövvilt, där flera av arterna dessutom fortfarande
sprider sig till historiska eller nya utbredningsområden. Det svenska klövviltssamhällets
förändras följaktligen, vilket får konsekvenser för behovet av foder och därmed för
skadebilden på grödor och skog. Det råder idag ingen tvekan om att det ställs ökande
krav på att viltförvaltningen hanterar flera arter tillsammans genom flerartsförvaltning.
Samtidigt krävs samförvaltning av klövviltet med andra naturresurser, som förvaltas
genom jord- och skogsbruk. För dessa ändamål har vi dock idag i huvudsak den
formaliserade älgförvaltningen att tillgå.

Svenska Jägareförbundet anförde redan till Maria Norrfalks utredning av
älgförvaltningen att älgförvaltningsområdena borde benämnas viltförvaltningsområden.
Idag finansierar vi forskning på flerartsförvaltning och samförvaltning, samtidigt som vi
verkar för flerartsförvaltning från den lokala nivån till den nationella. Vi går även mot en
mindre konfliktfylld samförvaltning i skogen och i odlingslandskapet genom
gemensamma åtaganden. Förbundet har i sitt remissvar till Naturvårdsverkets
kronviltsremiss nyligen anfört att förvaltningen av kronvilt och älg bör samordnas där
bägge arterna förekommer, och att älgförvaltningsområden då bör benämnas
viltförvaltningsområden.

Det råder idag en bred samsyn om behovet av en formaliserad struktur för att finna
acceptabla avvägningar mellan olika klövviltstammar och mellan viltstammarnas
sammanlagda storlek och skador på grödor och skog. Förbundet arbetar redan för en
förändring från älgförvaltningsområden mot viltförvaltningsområden på lokal, regional
och nationell nivå. Förbundsstyrelsen gör bedömningen att vi inom kort kommer att ha
skarpa förslag på en sådan övergång. Detta kommer även ställa krav på en motsvarande
förändring från älgskötselområden till viltskötselområden.

Frågan hur man ska kombinera förvaltning av arter med reglerad jakt (älg och kronvilt)
med arter som omfattas av allmän jakt (rådjur, dovvilt och vildsvin) i en formaliserad
struktur är inte helt okomplicerad. Samtidigt har dock jägarna i flera län visat att det är
möjligt att använda älgförvaltningens struktur för att finna denna typ av avvägningar
genom frivillig samverkan, för såväl dovvilt som vildsvin. Förbunds-styrelsen anser inte
att det krävs någon offentlig utredning, då detta snarare riskerar
att försena den nödvändiga processen. Däremot skulle det vara värdefullt med en intern
utredning som beskriver processerna bakom de goda exempel som finns.

Förbundsstyrelsen skulle välkomna ett tydligt mandat från stämman att verka i
motionens andemening.

Hemställan
Förbundsstyrelsen hemställer att årsstämman bifaller motionen i så motto att
förbundsstyrelsen fortsätter arbetet med att få till stånd en flerartsförvaltning.