Motionen
Då många misstolkningar och problem uppstår vid avlivning av skadegörande rovdjursindivider/
övriga djur/fåglar eller individer med oönskat beteende då ordet skyddsjakt
används och förknippas med traditionell jaktutövning så föreslås att Jägareförbundet
verkat för att ordet skyddsjakt inte ska användas i de fall då skador eller risk för skador
eller oönskat beteende orsakats av rovdjur/övriga djur/fåglar uppkommit och det finns
ett beslut på att den eller de skadegörande individerna ska avlivas utan att endast
avlivning istället framgent används i text och ordalydelsen skyddsjakt tas bort helt och
hållet.

Jägareförbundet Dalarnas styrelses yttrande
Ordalydelsen skyddsjakt är mycket inarbetad i Sverige och återfinns på många ställen i
lagstiftning, förordningar och föreskrifter. En förändring av ordalydelsen skulle innebära
omfattande förändringsarbete som skulle ta lång tid. Styrelsen delar emellertid
motionärens ståndpunkt att kopplingen mellan jakt och skyddsjakt, i mångas ögon, är
alldeles för stark och en förändrad ordalydelse skulle vara bra.

Styrelsen föreslår stämman att motionen tillstyrkes i så motto att Jägareförbundet ska
utreda möjligheten till en förändrad ordalydelse och översänder motionen till Svenska
Jägareförbundet årsstämma.

Jägareförbundet Dalarnas beslut.
Jägareförbundet Dalarna har antagit motionen enligt styrelsens yttrande och överlämnas
till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande.
Skyddsjakt är ett vedertaget begrepp som det egentligen inte funnits anledning att
ifrågasätta tidigare. Skyddsjakt har under årtionden varit tämligen okontroversiellt
eftersom det ofta handlat om enstaka individer av fåglar och däggdjur där jakten inte haft
något större medialt intresse. Först på senare år med det allt mer uppskruvade
debattklimatet kring stora rovdjur och varg i synnerhet har även skyddsjakt blivit
kontroversiellt. Vissa grupper som motsätter sig jakt på stora rovdjur väljer medvetet att
likställa vanlig jakt med skyddsjakt i syfte att misskreditera jägarkåren.
Förbundsstyrelsen förstår också den frustration över att vanlig jakt får en negativ stämpel
som skapas genom denna medvetna strategi.

Begreppet jakt är definierat i jaktlagen i enlighet med följande: 2 § Med vilt avses i lagen
vilda däggdjur och fåglar. Med jakt avses att fånga eller döda vilt och att i sådant syfte
söka efter, spåra eller förfölja vilt. Till jakt räknas också att göra ingrepp i viltets bon och
att ta eller förstöra fåglars ägg.

I definitionen av jakt ligger alltså såväl all skyddsjakt på enskilds initiativ som skyddsjakt
på beslut av myndighet. Till jakt hör även eftersök av vilt som skadats vid jakt eller
sammanstötning av motorfordon eller spårbunden trafik. Även avfångning” är en del av
jakten och ska följa regelverket vad gäller användning av jaktmedel och så vidare. De
företeelser som ligger utanför definitionen av ”jakt” är de vi brukar benämna avlivning
och som rör sådana förhållanden att det inte alls rör sig om jaktliga sammanhang eller så
har jakten avslutats per definition. 40 b § jaktförordningen anger att om man anträffar
frilevande vilt så skadat eller i en sådan belägenhet att det av djurskyddsskäl snarast bör
avlivas, får djuret avlivas även om det är fredat eller om avlivningen sker på annans
mark. Enligt 12 a § jaktförordningen gäller inte bestämmelserna om jaktmedel i
jaktlagstiftningen när man skall avliva vilt som fångats med fångstredskap.

Förbundsstyrelsen anser att avlivning inte är ett bra ordval i fråga om friska djur som
lever i det fria och som vållar skada. Avlivning är ett begrepp som bör användas t ex när
ett djur har fångats i en fälla och inte kan undkomma eller på grund av sjukdom eller
skada inte kan undkomma. Vidare menar förbundsstyrelsen att skyddsjakt är ett väl
inarbetat begrepp i den svenska jaktlagstiftningen. I bilaga 4 till jaktförordningen finns t
ex arter uppräknade där skyddsjakt får förekomma året runt under vissa förutsättningar.
Att till exempel tala om avlivning av ringduvor som får jagas om de uppträder i flock vid
oskördad gröda under sommaren eller årsungar av räv för att tillgodose viltvården
förefaller inte lämpligt. Förbundsstyrelsen anser därför att terminologin i dagens
lagstiftning är ändamålsenlig. Förbundsstyrelsen tror heller inte att ett byte av namn från
skyddsjakt till avlivning skulle förändra något. Det finns grupper som vill misskreditera
jägarkåren och de människor som genomför skyddsjakt på stora rovdjur kommer även i
framtiden att vara måltavla för dem, oavsett vad det kallas eller vem som utför
”dödandet”. Möjligen kan den som på statens uppdrag utför dödandet komma lindrigare
undan. Det förekommer förslag på att förbjuda ”nöjesjakt” och tillåta endast anställda
jägare.

Ett konsekvent byte av dessa termer i all lagstiftning, förordningar samt övriga styrande
dokument är också ett mycket omfattande arbete som skulle kräva revideringar över flera
år i ett stort antal dokument. Dessutom skulle ett helt nytt regelverk behöva formuleras
vad gäller olika ”jaktmedel” i olika situationer av ”avlivning”. Om dessa blir olika för
exempelvis det som idag benämns vanlig jakt och skyddsjakt på enskilds initiativ skulle
onödiga gränsdragningsproblem uppstå för den enskilde jägaren. En sådan uppdelning
skulle också kunna leda in på en farlig utveckling mot en professionalisering av jakten så
att skyddsjakt ses väsensskild från vanlig jakt och alltmer ska utföras av anställd personal
på till exempel länsstyrelsen. Förbundsstyrelsen anser att den svenska jakttraditionen bör
värnas och genomsyra all jakt, även så kallad skyddsjakt. Förbundsstyrelsen bedömer
således inte att vinsten med ett namnbyte motiverar en sådan omfattande arbetsinsats
särskilt mot bakgrund av de risker det kan medföra. Förbundsstyrelsen anser därför att
skyddsjaktsbegreppet bör kvarstå.

Hemställan
Förbundsstyrelsen hemställer mot bakgrund av ovanstående att årsstämman avslår
motionen