Motionen
Bakgrund
Paragraf 28 i jaktförordningen innebär att ett tamdjurs ägare och andra har möjlighet att
skydda sina tamdjur vid rovdjursattacker. En person som avlivat ett rovdjur för att freda
ett tamdjur ska anmäla händelsen till länsstyrelsen och inte som tidigare till polisen.
Länsstyrelsens personal avgör om händelsen ska lämnas vidare till polisen eller inte.
Som rovdjur räknas endast björn, varg, järv och lo. Tyvärr saknas minst ett
rovdjur/rovfågel och det är kungsörn. Jaktförordningen medger inte möjligheten att
besluta om licensjakt efter kungsörn. Rätten att besluta om skyddsjakt efter kungsörn får
inte delegeras från Naturvårdsverket till länsstyrelserna. Kungsörn får inte heller avlivas
med stöd av 28 § jaktförordningen, som ger ett tamdjurs ägare eller vårdare rätt att under
vissa omständigheter avliva björn, järv, lodjur eller varg som angriper detta tamdjur.

Kungsörn utgör ett i delar av landet ett stort hot mot våra tamdjur och borde då kunna
ingå i 28 § på samma sätt som övriga rovdjur. Populationen av kungsörnen är idag
enligt Naturvårdsverket stadigt ökande. År 2001 bestämde riksdagen att dessa fem arter
långsiktigt ska finnas kvar i den svenska faunan, att de får sprida sig inom respektive arts
naturliga utbredningsområde, det vill säga hela Sverige. Riksdagen lade då också fast
miniminivåer för björn, lodjur och kungsörn och etappmål för järv och varg.
Miniminivån för kungsörn är 600 häckande par. Det vill säga de politiskt beslutade
målen för kungsörn är nådda men ändå är inte kungsörnen medtagen i 28 §, varför? Har
den glömts bort i fokusering på landlevande predatorer? Från inventeringarna av
kungsörn 2014 rapporterade länsstyrelserna totalt 480 revir som var besatta av örnar. I
dessa revir påbörjades häckning av 243 par och det var 192 par som lyckades med
häckningen. Ungefär två tredjedelar av de lyckade häckningarna fanns i
renskötselområdet. Förvaltningen av kungsörn är del av den sammanhållna svenska
rovdjurspolitiken, där även björn, järv, lo och varg ingår.

Att kungsörnsattacker inte ovanliga på våra hundar torde vara allmänt känt, oftast utgörs
attacken av ungfågel som har svårt att finna föda under senhöst och vinterhalvåret.
Under perioden 2000 –2009 skadades eller dödades 15 hundar av kungsörn, (Statistik
från Viltskadecenter). Sannolikt är mörkertalet mycket större än dessa 15 hundar, då
flertalet av attackerna avbryts om jägaren finns i närhet och kan skrämma fågeln samt att
ett okänt antal saknade hundar sannolikt tagits av kungsörn. Med en ökande population
av kungsörn kommer dessa attacker att öka. För att skapa en acceptans är det nu dags att
även kungsörn ingår i den sammanhållna svenska rovdjurspolitiken och då ingår som en
art i paragraf 28.

Yrkande
• att Jägareförbundet tar initiativ till att kungsörnen före 2016 års utgång tillförs § 28
• att Jägareförbundet med stöd av samarbetspartners verkar för att kungsörnen tillförs
§ 28

Jägareförbundet Norrbottens beslut
Jägareförbundet Norrbotten har antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska
Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande
Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning att kungsörn rent logiskt borde införas
i 28 § jaktförordningen. Det finns inga skäl att inte få freda sina tamdjur mot kungsörn
medan man får freda dem gentemot de andra ”fyra stora” rovdjuren.

Redan idag kan enskilda länsstyrelser besluta om skyddsjakt på örn och vi vet ifrån dessa
processer att kungsörn är en mycket symbolladdad art med många passionerade
företrädare. Processen att införa kungsörn i 28 § har i förbundsstyrelsens ögon många
likheter med införandet av varg i samma paragraf.

Det finns också ett antal potentiella faror med att införa kungsörn i 28 §. Det är relativt
vanligt att kungsörn befinner sig nära tamdjur av nyfikenhet eller visshet om att ett drev
ofta slutar med en slaktplats där örnen kan äta räntan så snart jägare, hund och bytet
försvunnit från platsen. Detsamma gäller till exempel renarnas kalvning då örnar finns i
området i avvaktan på rester från själva födseln, inte nödvändigtvis den nyfödda kalven.
Vidare är det inte ovanligt med örnar som söker sig till områden där det jagas änder när
de hör skott. Det finns sålunda en risk att örnar skulle skjutas trots att de inte utgör
något egentligt hot mot hunden med påföljande kritik och ”badwill” som följd.

Förbundsstyrelsen ser inte anledning till att införa havsörn i samma paragraf då det inte
är känt att den attackerar tamdjur. Detta skulle ytterligare försvåra denna reform och
riskera ytterligare ”badwill” utan någon större nytta.

Mot bakgrund av ovanstående vill förbundsstyrelsen erinra om den framgångsrika
processen att införa varg i 28 §. Själva införandet föregicks av ett treårigt försök med en
avslutande utvärdering i syfte att se om möjligheten att freda sina tamdjur
överutnyttjades. Det arbetssättet var bevisligen framgångsrikt och avdramatiserande.

Hemställan
Förbundsstyrelsen hemställer om att årsstämman mot bakgrund av det ovan anförda
bifaller motionen i så motto att förbundsstyrelsen får i uppdrag att verka för ett treårigt
försök med införande av kungsörn i 28 § jaktförordningen