Motionen

Handlingsplaner för vilt syftar normalt till att klippa dom toppar och dalar som uppstår i naturen, så att vi ska får över åren mer stabila viltstammar för ett långvarigt och hållbart brukande av resurserna. Dessa förvaltningsplaner brukar ange mellan vilka nivåer en viltstam bör hållas. Så förvaltas vilt av jägare över hela världen. Det är därför helt ologiskt att vår vargstam inte får förvaltas enligt denna princip. Nuvarande läge med en nationell och regionala miniminivåer men utan någon form av maxnivåer medför ju att vargtätheten regionalt och lokalt kan uppnå så höga nivåer att de övriga viltarterna i princip hamnar på så låga nivåer att ingen jakt eller förvaltning blir möjlig. Ingen hänsyn tas idag till övriga viltstammar.

Jämför vi med till exempel Ryssland som kanske är det land som har längst erfarenhet av förvaltning av en vargstam så har man där maxnivåer som kopplas till ytenheter. De ryska forskarna Pjotr Danilov och Konstantin Tirronen angav till exempel vid Vargsymposiet 2012 att man i Ryssland ansåg att antalet vargar inte borde överskrida 2 vargar/100 000 ha i ren vildmark. I områden som var befolkade ungefär som det svenska vargbältet ansåg man inte man kunde ha några vargar alls.

Idag har vi ju en vargstam som överstiger GYPS med råge. Det är därför hög tid att börja diskutera vad de regionala målen innebär ur viltförvaltningssynpunkt och då även titta på övriga viltarter. Detta innebär att vi måste få igång en diskussion som innefattar ett maxantal ytmässigt. Idag finns det ju inget hinder för att reviren ska bli mindre och mindre genom att vargstammen förtätas, vilket innebär att jakten i stora delar av vargbältet helt ödeläggs. Ur jaktlig synpunkt är det ju positivt ju större reviren är arealmässigt. Vi vet ju att finns det gott om plats så blir reviren upp emot 100 000 ha.

Det kan därför vara lämpligt att utgå från denna yta när man diskuterar max antal. Hur många vargar ska man max acceptera per 100 000 ha? Det hävdas ibland att EU lägger käppar i vägen för att inför maxantal totalt. Även om det är så när det gäller det nationella målet, så innebär det ju inte att Jägareförbundet är förhindrat att driva diskussionen om behovet av ett maxantal lokalt och regionalt för att inte viltstammarna helt ska ödeläggas och med målet att detta på sikt ska införas.

Förslag:
Jag vill att Jägareförbundet ska driva frågan om behovet av maxtantal lokalt och regionalt både på politisk nivå och i media samt i andra sammanhang.

Yrkande:
Jag yrkar att kretsens årsmöte ska bifalla motionen och skicka den vidare till länsföreningen för behandling och vidarebefordran till Jägareförbundets årsstämma. Årsstämman ska ge styrelsen och tjänstemännen i uppdrag att driva frågan om maxantal för vargstammen regionalt och lokalt både inom politiken, i media samt även i övriga sammanhang.

Jägareförbundet Örebros styrelses yttrande

Styrelsen delar motionärens andemening. Svenska Jägareförbundet har uttalat att inget län ska behöva hålla mer än två föryngringar men det framgår inte tillräckligt ofta i artiklar, uttalanden med mera.

I den diskussion som förekommer om hur många vargar ett län eller förvaltningsområde används en rad olika måttenheter. Miniminivå, föryngringar, familjegrupper, revir, totalantal etc. Det är bra om ett län kan ha ett tydligt mål som är kopplat till hur länets natur och viltbestånd ser ut. Dessutom bör målet vara långsiktigt. Eftersom föryngringar varierar över tiden så kan revir vara en lämplig utgångspunkt. Det räcker således med att det finns revirhävdande vargar. I vårt län är det fullt tillräckligt att vi håller två sådana revir – gärna färre.

Med ovan nämnda föreslår styrelsen att stämman beslutar att motionen tillstyrks och lämnas vidare till förbundsstämman.

Jägareförbundet Örebros beslut

Jägareförbundet Örebro har antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande

Förbundsstyrelsen delar motionens oro över att viltförvaltningen äventyras när vargstammen förtätas på det sätt som skett de senaste åren i några mellansvenska län. Förbundsstyrelsen delar även uppfattningen att vargförvaltningen inte enbart ska sätta miniminivåer utan också maximinivå för hur många vargar ett enskilt län ska tåla. Vargar lever i par med eller utan års- och fjolårsvalpar. Revirens storlek varierar beroende på flera faktorer som bytesdjurstäthet, närhet till andra vargar, infrastruktur med mera. Det torde därför vara svårt att begränsa vargstammen täthet till ett maximalt antal vargar i ett begränsat område på samma sätt som motionären redovisar från Ryssland. Sådana täthetsmått skulle eventuellt kunna tillämpas på större geografiska områden som län eller rovdjursförvaltningsområde.

Av Svenska Jägareförbundets handlingsplan för varg framgår att:
• Vargstammen skall begränsas nationellt till maximalt 15 vargföryngringar per år.
• Inget enskilt län skall behöva tolerera mer än 1-2 föryngringar.

Förbundsstyrelsen anser att dessa två mål för vargstammen redan idag verkar i den riktning som motionen efterfrågar. De senaste åren har förbundets arbete, även om målen stått fast, fokuserat på att överhuvudtaget få till en förvaltning och möjlighet att begränsa vargstammens ökning och förtätning. I och med Högsta förvaltningsdomstolens utslag i december finns nu större förutsättningar att också nå framgång i fråga om att minska koncentrationerna i de län som idag bär huvuddelen av vargstammen. Förbundsstyrelsen anser som motionären att förbundets arbete nu i ännu större grad kan fokusera vår kommunikation på att få till en förvaltning som verkar i motionens riktning.

Hemställan