Motionen
I Mark finns det flera stora kraftledningar och växterna som finns där skulle kunna vara en betydande resurs som viltfoder. Kraftledningarna röjs med vissa tidsintervall och då röjs mycket viltfoder bort efter backen. Kraftbolagen lutar sig på ett regelverk vid dessa röjningar som ger dem rätt att röja på detta sätt. Den enda naturhänsyn som tas är att enebuskar sparas.

Sälgbuskar växer aldrig så höga att de riskerar att störa kraftledningen, likadant är det med andra redan betade träd av till exempel tall eller rönn. Istället för att röja undan växande träd efter backen kunde dessa kapas på 0,5- 1 m så att mer viltfoder skapas. Hårt betade träd behöver inte röjas bort alls.

Jägareförbundet Marks tycker att kraftbolagens sätt att röja kraftledningsgator är ett slöseri med areal som skulle kunna producera viltfoder. Inom skogsbruket har på senare tid fokus ökat på att spara rönn, asp, sälg och ek. Detta eftersom förståelsen för viltfodrets betydelse betesskador har ökat. Det finns stor potential att öka tillgången på viltfoder genom att utnyttja kraftledningsgatorna bättre. Det innebär att betesskador på produktionsskog kan minska och fodertillgången säkerställs över hela året. Det ökade lövskogsinslaget gagnar diversiteten och den biologiska mångfalden. Man kan tänka sig nyttjandet av kraftledningsgatorna i olika skalor. Det grundläggande är dock att viltfoder inte röjs bort i onödan, så länge dessa träd inte riskerar att skapa avbrott i ledningsnätet. När produktivt viltfoder inte röjs bort kan lokala engagemang för viltfoder skapas. Till exempel genom att sätta sälgsticklingar eller plantera andra för viltet begärliga växter som rönn eller tall.

Jägareförbundet Mark yrkar på att Svenska Jägareförbundet skall arbeta för en regeländring som tvingar kraftbolagen att ta större hänsyn till viltfoderproduktionen i kraftledningsgatorna. Exakt hur framtida röjningar skall göras lämnar vi till experter inom viltfoder, skog- och ledningsskötsel att komma fram till.

Kraftledningsgatornas areal är kanske försumbar i ett nationellt perspektiv men på många håll kan det lokalt handla om betydande arealer där stora mängder viltfoder kan produceras.

Jägareförbundet Södra Älvsborgs styrelses yttrande
Styrelsen Jägareförbundet Södra Älvsborg har på styrelsemöte behandlat motionen och lämnat följande synpunkter: I tider där vi diskuterar viltstammar i balans med fodertillgång är det av yttersta vikt att vi tillvaratager möjliga resurser. Kraftledningsgator skulle kunna vara ett värdefullt tillskott förutsatt att dessa sköttes på rätt sätt och styrelsen föreslår därför årsstämman att motionen tillstyrks och översänds till Svenska Jägareförbundets årsstämma med uppmaning att förbundet verkar i motionens anda. 

Jägareförbundet Södra Älvsborgs beslut.
Jägareförbundet Södra Älvsborg har antagit motionen enligt styrelsens yttrande och överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande.
Kraftledningar upptar c:a 0,63 % av Sveriges produktiva skogsmarksareal, och har en stor potential som foderresurs. I allt väsentligt fungerar en kraftledning som en ungskog med samma möjligheter och begränsningar gällande foderproduktion. Via metoder som anpassad röjning, plantering av attraktiva foderväxter och möjligen även gödsling kan en merproduktion av attraktivt foder skapas. Samtidigt utgör ledningsgatorna potentiellt permanenta buskmarker, vilket var ett vanligt inslag i forna tiders skogar. Idag saknas de i princip helt, vilket gör att mycket av den biologiska mångfalden som tidigare var knuten till buskmarker idag påträffas i ledningsgatorna, om de sköts på rätt sätt.

Vid de reguljära röjningarna som nätägaren genomför (med cirka åtta års intervall i södra Sverige och det dubbla i norr) kalläggs marken och den "naturliga" foderproduktionen är låg under några år, varför det främst är då som behoven och effekten av foderproducerande åtgärder är störst. Ur ett foder- och naturvårdsperspektiv vore dock det överlägset bästa att sträva efter att underhålla en permanent och mosaikartad buskmiljö genom toppröjning och selektiv konventionell röjning för att hålla fodret smakligt, skapa luckighet och ge förutsättningar för ett rikt fältskikt.

Länsstyrelserna arbetar dessutom på många håll intensivt för att förmå aktörerna att sköta ledningsgatorna för att gynna biologisk mångfald, vilket även gynnar viltet. Genom att naturvårdsanpassa våra råd kan förbundet därmed få en god draghjälp i arbetet med att skapa foder inom dessa landskapselement.

Frågan om foderproduktion i kraftledningsgator är inte ny, utan förbundet har kommunicerat värdet ända sedan 1940-talet. Baserat på ett stämmobeslut 2011 tog förbundet fram stencilen "Viltfoderproduktion i kraftledningsgator" vilken skickades till samtliga 190 nätägare inom Svenska Kraftnät, i syfte att ge tips, råd och inspiration. Råden har sedan dess reviderats och kommunicerats, efter ännu en motion. En instruktion för skötsel av ledningsgator finns således redan, och är en del i förbundets löpande viltvårdsarbete.

Förbundsstyrelsen ser dock inte att det är möjligt, eller ens önskvärt, att via lagstiftning inskränka äganderätten och ålägga markägare eller nätägare att sköta kraftledningsgator på ett viltanpassat sätt. Styrelsen förordar istället att genom information och via fortsatt åberopande av företagens miljöambitioner, upplysning och inspiration, verka för ökad viltanpassning av kraftledningsgator i samverkan med naturvårdande myndigheter och organisationer. Därmed stärks även förbundets gröna profil.

Hemställan
Förbundsstyrelsen hemställer att årsstämman avslår motionen.