Motionen
Historiskt vet vi att vargen har ställt till bekymmer på olika sätt. Långt in på 1800-talet fanns det lagstiftning som tvingade de flesta ut på jakt efter varg och staten hade skottpengar på varg så sent som på 1960-talet. Lära av historien är sällan fel.

Vargen är statens villebråd och Sveriges Riksdag har fastslagit att vi ska ha varg i Sverige och att gynnsam bevarandestatus ligger mellan 170-270 individer enligt Riksdagens beslut. Idag bedrivs licensjakt på ett fåtal vargar, betydligt färre än tillväxten. Inte sällan beslutas det om skyddsjakt och det händer även att Länsstyrelsen Dalarna fattar sådana beslut. Ofta är det i Idre Sameby som drabbas av stora förluster på grund av vargangrepp. Men de måste också stå för kostnaderna som uppkommer för att skyddsjakten ska kunna bedrivas snabbt och effektivt. Enligt Jägareförbundet i Dalarnas mening ska samtliga kostnader belasta staten i samband med skyddsjakter och det bör vara centralt placerade medel för att täcka dessa kostnader. Eventuella kostnader ska inte vägas in i beslutet om skyddsjakt.

Därför yrkar Jägareförbundet Dalarna att Svenska Jägareförbundet verkar för att kostnaderna uppkomna med anledning av skyddsjaktbeslut ska bekostas av staten.

Jägareförbundet Dalarnas beslut
Jägareförbundet Dalarna har antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande
Möjlighet att få ersättning för skyddsjakt finns delvis redan idag. Vissa län har betalat ut ersättning till jaktledare som organiserar sådana jakter. Länsstyrelserna som måste följa en budget måste i sådana fall dock alltid ange hur många av de som deltar som kan få ersättning.

Förbundets princip enligt rovdjurspolicyn har hittills alltid varit att skyddsjakt ska skötas av lokala jägare i den omfattning och på det sätt som de önskar och med så många deltagare som jaktledningen anser behövs. Lokal förankring och möjligheten att själv kunna påverka sin situation är en mycket viktig beståndsdel i en fungerande förvaltning av stora rovdjur.

I förbundets rovdjurspolicy fastställs att full kostnadsersättning ska utgå till de som genomför en av myndigheter beslutad skyddsjakt.

Frågan om skyddsjakt på stora rovdjur är idag inte helt okomplicerad. Den absoluta majoriteten av skyddsjakterna på stora rovdjur sker idag inom renskötselområdet. Frågan om ersättning och former för dessa skyddsjakter är, enligt förbundsstyrelsen, därför inte primärt en fråga för förbundet, snarare för samernas och renskötarnas organisationer. I de få fall skyddsjakt beviljats med hänvisning till våra medlemmars problem, till exempel vargtagna hundar, så har skyddsjakterna fungerat mycket väl. Jägarförbundet bör därför ta upp frågan i samverkan med andra organisationer som är berörda för att få till stånd en ändring och ett regelverk som tolkas lika av länsstyrelserna. Naturvårdsverket uppgift bör vara att tillhandahålla medel till länsstyrelserna.

Hemställan
Förbundsstyrelsen hemställer att årsstämman bifaller motionen i så måtto att förbundsstyrelsen ges i uppdrag att initiera samverkan med andra berörda organisationer i frågan.