Motionen
Vildsvinen ökar i vårt land och är sannolikt inom några år vårt vanligaste klövvilt. Ett uppskattat vilt av oss jägare, men inte lika uppskattat av lantbruket, som kräver att vi jägare förvaltar vildsvinsstammen på ett bra sätt så att inte oacceptabla skador på mark och gröda uppstår.

Det finns mig veterligen ingen hundras i världen som är framavlad med huvudsyftet att jaga vildsvin. För vildsvinsjakt i Sverige används idag ett stort antal olika arter som wachtel, terriers, kopov och ställande hundar som laikor eller liknande älghundar. Det bedrivs också en omfattande avel där man korsar olika raser, ofta mellan en drivande ras och en ställande. Korsningen gråhund/wachtel torde vara bland de vanligaste korsningarna. Denna på flera sätt helt okontrollerade avel, bedriven av olika jägare och andra människor, skapar ibland lämpliga individer för vildsvinsjakt, medan andra hundar är klart olämpliga. Oftast är det enligt min uppfattning för skarpa och har inte den mentala styrka och klokhet som behövs hos en hund för att möta ett klokt, men samtidigt farligt vilt, som vildsvin. Vilket inte sällan leder till att hunden skadas, eller till och med i vissa fall dödas av vildsvinet.

Den absoluta majoriteten av hundraser som vi har idag är framavlade för mer än 100 år sedan. Men det är nu dags att skapa en ny ras, en hundras framavlad för vildsvinsjakt. Hur en sådan ras ska vara och vilka egenskaper den ska ha får framtiden utvisa. Mina egna tankar om en sådan ras är att den bör vara en medelstor och snabb hund, klok, ha dådkraft men samtidigt inte vara dumdristig. Modig men inte för aggressiv eller stridslysten, samt ha intresset att jobba ihop med sin förare. En sådan ras borde gå att skapa om man med kunskap och insikt bedriver ett sådant målmedvetet inriktat avelsarbete.

Framtagandet av en sådan ras skulle också visa att jägarna tar frågan om förvaltning av vildsvinsstammen på allvar och att vi gör saker för att få en så bra vildsvins-förvaltning som möjligt.

Av denna anledning motionerar jag till Jägareförbundet Upplands-Bro, för vidare hantering av Jägareförbundet Stockholms län och Svenska Jägareförbundets årsstämma 2018 om följande:

• Svenska Jägareförbundet ska verka för att, tillsammans med Svenska Kennelklubben eller annan institution som SJF finner lämplig, det tillsätts en kommitté som arbetar med att ta fram en profil för hur en hundras för vildsvinsjakt ska se ut.
• Att kommittén efter en kortare tids arbete redovisar för jägarkåren vilken profil man eftersträvar och hur man avser bedriva avelsarbetet med den nya hundrasen. 
• När denna profil är klar ska kontakt etableras med lämpliga uppfödare och jägare för att ett målinriktat avelsarbete påbörjas med mål att inom rimlig tid (10-15 år) ha framme en ras som är inriktad på vildsvinsjakt.
• Att när man anser att det grundläggande avelsarbetet och skapandet av en ny ras är klart, att man verkar för att denna ras ska bli nationellt erkänd. Jägareförbundet Stockholms styrelses yttrande Styrelsen föreslår stämman att avslå motionen med nedanstående motivering.

Att vildsvinen ökar i Sverige stämmer förvisso. Att det inte redan idag finns hundar och hundraser om är mycket lämpliga till vildsvinsjakt stämmer inte med den erfarenhet av praktisk jakt samt alla de jaktprov i och utanför hägn som genomförts de senaste åren. Jägareförbundet arbetar mycket med hundjakt inte bara efter vildsvin utan även fler viltarter och med etiken kring denna jakt samt inte minst utbildningen av våra jakthundar.

Det som all erfarenhet pekar på är att det är individen snarare än rasen som är avgörande. En del av individens beteende ligger i arvet och en del ligger i hur vi utbildar och uppfostrar våra hundar. Vilket som är det viktigaste av arv eller miljö kan man säker debattera länge om, men ställt utom allt tvivel är att oavsett vilken hund vi har i kopplet så är det vi som jägare/hundförare som kan lyfta eller stjälpa hundens möjligheter till ett bra arbete. Detta är den springande punkten i resonemanget. Det vill säga att det är hundens utbildning och hundförarens eget ansvar som ligger till grund och att använda sin hund vid rätt tidpunkt och rätt tillfälle. Hunden kan ha hur bra gener/linjer som helst men om hundföraren inte klarar av att utbilda sin hund på rätt sätt och använda den på rätt sätt, så spelar det ingen roll om allt i hundens stamtavla stämmer.

Sverige är också ett avlångt land och den hund som är lämplig för att stöta vildsvin ur åkerholmar i Skåne kanske inte passar i stora sammanhängande skogsområden i norra delarna av Uppland och södra Norrland.

Efter mycket arbete av Jägareförbundet, Kennelklubben och de olika rasklubbarna kom man för några år sedan överens om att dela in jaktproven efter vildsvin i tre olika grenar beroende på vilken typ av hund man avser. Dessa grenar är ställande hundar, drivande hundar samt stötande/kortdrivande hundar. Beroende av plats i landet, tidpunkt på året, hur man jagar (i jaktlag eller ensam jägare), om man jagar fler vilt samtidigt etc etc. Så kommer behovet av hundtyp och den enskilda hundens egenskaper att spela stor roll. Att ha en hund som kan "växla" mellan ovan nämnda arbetssätt och förhållanden och dessutom vara en specialist inom alla områden låter sig inte göras.

Styrelsen anser att fokus på Jägareförbundets arbete bör fortsätta som det påbörjats. Det vill säga genom att verka för utbildningar av hundar och hundförare samt att utveckla etikarbetet inom organisationen och jägarkåren så att vi hela tiden kan stå rakryggade för vår fantastiska möjlighet till jakt med hund som vi har i Sverige.

Styrelsen föreslår av ovan nämnda överväganden avslag av motionen men kommer liksom tidigare att verka för att hela Jägareförbundet jobbar för att etiken hålls hög och rätt hund används vid rätt tillfälle oavsett viltslag. 

Jägareförbundet Stockholms beslut
Jägareförbundet Stockholm har antagit motionen som sin och översänder den till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande
Förbundsstyrelsen instämmer i Jägareförbundet Stockholms styrelses yttrande. Svenska Jägareförbundet har ett nära samarbete med Svenska Kennelklubben (SKK) och dess jakthundskommitté och frågan har också lyfts där. SKK visar tydligt viljan att vi ska fortsätta att utbilda och utveckla de idag lämpade hundraserna som används vid jakt på vildsvin. Att ta fram en ny nationell ras för vildsvinsjakt är dessutom en lång och mycket krånglig process med bland annat den internationella sammanslutningen av kennelklubbar FCI (Fédération Cynologique Internationale). SKK vill precis som förbundet koncentrera sig på att utveckla befintliga raser och arbeta med etiken vid användning av hund vid vildsvinsjakt.

Hemställan
Förbundsstyrelsen hemställer att årsstämman avslår motionen.