Motionen.
Jag var en av initiativtagarna till bildandet av Jokkmokks jaktklubb som ursprungligen bestod av 17 000 ha, numer 10 000 ha. Markägare var Domänverket (nu Sveaskog). Markerna ligger på bägge sidor av Stora Luleälv vid Messaure. Under 50 års tid har vi fyllt älgavskjutningarna väl. Klubben har betalat avgifter och arrenden prickfritt. Klubben har under dessa år utbildat nya jägare under Jägareförbundet regler om etik och moral. Varit aktsam om markerna och djuren. Nu har vi blivit uppsagda med omedelbar verkan inför 2019 års jakt. Det är nästan 20 jägare som berörs.

Bakgrunden är att Sveaskogs marker övergått till Jokkmokks Allmänning som ersättningsmark för reservatsbildningar. Då allmänningen behåller jakträtten på reservatsmarkerna innebär detta att de får utökade jaktmarker.

Borde man inte få ett par år på sig att hitta andra marker, rimligt vore att jaktlag som drabbas av detta informeras och varslas om eventuell uppsägning redan vid reservatsbildningens början. Reservatsbildning tar ofta flera år. Sveaskog kunde ta mer ansvar för sina trogna arrendatorer.

Jag vill att Svenska Jägareförbundet som är ”jägarnas fackförening” verkar för att skapa ett rimligt regelverk runt liknande fall. Jag anser att det finns anledning att ta hänsyn till marklösa jägare och inte hantera dessa respektlöst som i detta fall.

Jägareförbundet Norrbottens styrelses yttrande
Styrelsen för Jägareförbundet Norrbotten delar motionärens syn på ärendet som sådant.

Det bör vara en självklarhet för ett företag som Sveaskog, med svenska folket som delägare, att göra allt i sin makt för att lindra effekterna vid en fastighetsreglering av denna storlek. I detta fall har effekterna för ett specifikt jaktlag så enkelt kunna förutses vilket borde lett till ett större engagemang från Sveaskog, ett engagemang med ambitionen att hitta lösningar för det befintliga jaktlaget och deras fortsatta möjlighet till jakt.

Den svenska modellen har varit framgångsrik både för hållbart nyttjande av marken och det vilda. Jakten är knuten till markägande och jägarna har genom långsiktiga relationer kunnat förvalta och ta ansvar för viltstammarna i både uppgång och nedgång.

Genom långsiktiga och förutsägbara relationer skapas förtroende som krävs för att långsiktigt förvalta marken och viltet. Denna relation stärks mellan markägare, i detta fall med en av Sveriges största markägare, och jägare med goda avslut/övergångar vid exempelvis fastighetsregleringar. Goda avslut gynnar alla berörda, så har dock inte skett i detta fall.

Motionären, Tommy Andersson, föreslår att Svenska Jägareförbundet verkar för ett skapande av ett synsätt med andemeningen att större hänsyn tas till ett jaktlag i samband med en fastighetsreglering av denna storlek.

Styrelsen för Jägareförbundet Norrbotten föreslår att årsmötet tillstyrker motionen och skickar den vidare till Svenska Jägareförbundets årsstämma i så måtto att:

•  Jägareförbundet skall verka för att de stora skogsägarna/förvaltarna i allmänhet och Sveaskog i synnerhet, skapar ett förhållningssätt med andemeningen att större hänsyn tas i samband med en fastighetsreglering av denna storlek. En större hänsyn som riktar sig till jägare och jaktlag.
• Jägareförbundets på regional och nationell nivå i sina fortsatta kontakter med de stora skogsfastighetsägarna/förvaltarna löpande bevakar jägarnas intresse.

Jägareförbundet Norrbottens beslut
Jägareförbundet Norrbotten har antagit motionen enligt styrelsens förslag som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande
Svenska Jägareförbundet anser att en god viltförvaltning med god jaktetik bygger på ömsesidig respekt och långsiktighet mellan markägare och jakträttshavare. Markägare bör därför ingå långsiktiga upplåtelseavtal med ansvarsfulla och kompetenta jakträttshavare. Svenska Jägareförbundet rekommenderar minst femårsavtal och ännu hellre längre än så. Då kan jakträttshavaren bygga upp den infrastruktur och kunskap som behövs för en långsiktig förvaltning av viltstammarna i samråd med markägaren och andra jakträttshavare inom större samverkansområden som exempelvis älgskötselområden.

Det har blivit allt vanligare på senare år att markägare upplåter sina marker på ettårsavtal som förnyas automatiskt varje år om inte uppsägning sker. En sådan ordning ger stor flexibilitet åt markägarna som då kan byta ut sina jakträttshavare varje år i teorin. Det enda formella skydd en jakträttshavare har idag gentemot en markägare som vill byta ut jakträttshavaren är en tvingande minsta uppsägningstid på sex månader innan avtalsperioden löper ut. Ofta varar jakträttsavtalen ändå flera år, och som i detta fall tiotals år, om allt fungerar som det ska och inga förändringar sker. Markägarna vill normalt ha stabilitet i sina avtalsrelationer också och tjänar inte på att byta ut jakträttshavarna titt som tätt.

Förbundsstyrelsen har full förståelse för att det aktuella jaktlaget känner att de kommit i kläm och blivit drabbade och ska tillsammans med länsföreningarna verka för att Sveaskog som svenska folkets markförvaltare, och andra stora markförvaltare, gör vad de kan för att bereda drabbade jägare och jaktlag i liknande situationer andra jaktmöjligheter.

Hemställan
Förbundsstyrelsen hemställer att årsstämman bifaller motionen.