Motionen
Det finns en stor problematik med jakt och ett oproportionerligt antal fällda vilt kopplat små marker. Dessa marker kännetecknas ofta av ett kraftigt lockande av vilt, vilket sker genom utfodring och åtling. Med denna proposition vill styrelsen för Jägareförbundet Kronoberg tydligt belysa problematiken och få Svenska Jägareförbundet att på allvar ta tag i frågan genom att söka samarbete med det Danska Jägareförbundet samt med kraft verkar för en lagändring för att minimera problemet i de sydsvenska markerna.

Kronoberg är ett län med relativt små fastigheter, den genomsnittliga fastigheten ligger runt 45 hektar, vilket gör att jaktenheterna blir små och dessutom med förhållandevis stor ägosplittring. Ett stort antal fastigheter och markägare och därmed också ett stort antal jakträttshavare gör att förvaltningen och jakten blir en påtaglig utmaning i länet. Olika intressen och avståndet till kontinent gör att länet är ett populärt mål för utländska medborgare att dels köpa fastigheter i dels arrendera jakt i. Vilket gör situationen än mer problematisk då det tydligt visar sig en stor kulturkrock vad det gäller jakten. Ett omfattande och ökande problem med tillresande jägare i länet utgörs av åtling och lockande av vilt samt för högt jaktligt uttag på små marker. Inget ovanligt att man på väldigt små jaktmarker, under 10 hektar, har flera åtlar och förmedlar jakt. Vilket gör att förvaltningen i större områden blir svår och det förbättrar definitivt inte grannsämjan. Många av dessa markägare/ jakträttshavare är inte intresserade av att hitta samarbetsformer utan vill reda sig själva. Dessutom trissar det upp hektarspriserna på jakt, vilket gör det svårt för lokala och etablerade jägare att hänga med samt oerhört svårt för unga jägare att komma in i jakten.

Med bakgrund av detta vill styrelsen för Jägareförbundet Kronoberg att Svenska Jägareförbundet aktivt jobba med frågorna runt detta, genom följande:

1. Att i Svenska Jägareförbundet som första åtgärd sammanställer ett informationsdokument som tydligt klargör de nuvarande juridiska aspekterna över vad som gäller för åtel, lockande och jakt på små marker. Samt också vad som är praxis och etiskt i samband med ovanstående. Detta dokument ska utgöra grunden för en informationsinsats för att belysa problemet.
2. I samarbete med Danska Jägareförbundet genomför en informationskampanj till danska jägare om hur jakten fungerar i Sverige. Där man bland annat informera om lockande av vilt, jaktbar areal, lämpligt uttag och hur man bör anpassa sig till befintliga strukturer. Jägareförbundet Kronoberg deltar gärna aktivt i detta arbete.
3. Att Svenska Jägareförbundet arbeta aktivt och målmedvetet för att ändra lagen och fastslå 200 meters gränsen från rekommendation till lagstadgad gräns. Det vill säga att inom 200 meter från jaktgränsen är det inte tillåtet att anlägga en åtel, foderplats eller på annat sätt locka vilt. Naturligtvis ska inte detta förhindra att man genom en överenskommelse med sin jaktgranne kan ha till exempel en åtel inom 200 m från jaktgränsen.

Styrelsen föreslår årsstämman att anta propositionen samt att besluta att den förs vidare som Jägareförbundet Kronoberg motion till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Jägareförbundet Kronobergs beslut
Jägareförbundet Kronoberg har antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande
Förbundsstyrelsen är väl medveten om problematiken med jakt på små marker och risken för överutnyttjande av viltet i förhållande till storleken på den egna fastigheten. Frågan om åteljakt har varit flitigt debatterad inom jägarkåren och jaktgrannar emellan sedan framförallt vildsvinens intåg i våra marker. När det gäller första punkten i motionen har det också av den anledningen redan skrivits spaltmetrar i ämnet och förbundet informerar kontinuerligt om gällande regler via Svensk Jakt och på hemsidan. Förbundsstyrelsen avser också att fortlöpande i framtiden informera i frågan men något särskilt dokument som en gång för alla löser problemet finns inte utan kontinuerlig information anser förbundsstyrelsen vara nödvändig.

Förbundsstyrelsen förstår andra punkten i motionen så att motionären önskar att Svenska Jägareförbundet ska samarbeta med det danska jägareförbundet om en informationskampanj riktad mot danska jägare som jagar i Sverige. Förbundsstyrelsen anser att dessa frågor är viktiga för alla gästande jägare oavsett från vilket land de kommer och vill inte utpeka någon särskild målgrupp för en sådan informationskampanj. Förbundsstyrelsen anser istället att det är viktigt att sprida information till alla som avser jaga i Sverige för att nå alla dessa grupper. I förbundets kontakter med jägareförbund i andra länder sprider vi också den informationen så att varje land får bestämma hur man på bästa sätt utifrån sina egna förutsättningar kan nå ut med aktuell gällande information.

När det gäller den tredje punkten i motionen så kan det vara direkt kontraproduktivt att införa ett fast avstånd från gräns till annans jaktmark. Om det skulle vara fritt fram att åtla 201 m från grannens gräns skulle skillnader i praktiken inte finnas i effekt jämfört med om åteln låg exempelvis 122 m eller 176 m från gränsen. Dagens regelverk kan däremot åberopas oavsett avstånd, så länge olovligt lockande förekommer. I realiteten kan en älg på fjället eller en räv eller rådjur höra lockrop på mycket längre håll än 200 m, och en vildsvinsgalt har som exempel normalt ett hemområde på ca 5000 ha. I teorin är därför skyddet enligt lagen långtgående. I praktiken är det svårt att lagföra någon för olovligt lockande på grund av bevissvårigheter men motionärens förslag skulle göra långt fler åtlar lagliga än olagliga. Förbundet har dock på senare tid tillstyrkt olika gränser i förhållande till vägar/järnvägar samt växande gröda för att undvika andra problem i relation till åteljakt, såsom trafikolyckor och skador på gröda. Men det är en annan problematik.

Förbundsstyrelsen anser följaktligen att ändrad lagstiftning inte är lösningen utan att frågan utreds närmare i motionen anda och att förbundet fortsätter sitt arbete att ta fram ändamålsenliga rekommendationer vilka riktas mot markägarna. Dessa åläggs en skyldighet att tillse att den som åtlar på markerna gör detta i enlighet med förbundets rekommendationer. Förbundets rekommendationer skall även inriktas mot att markägaren åläggs en informationsskyldighet det vill säga har en plikt att klargöra förbundets rekommendationer beträffande åtling för samtliga personer (oavsett nationalitet) som bedriver jakt på markerna.

Hemställan
Förbundsstyrelsen hemställer om att årsstämman finner första punkten i motionen besvarad, samt avslår andra punkten och tredje punkten i motionen.