Motionen
Vid viltolycka på järnvägen så rapporterar lokföraren till fjärrtågklareraren vad som har hänt och i det läget frågar tågklareraren föraren hur det gick och föraren säger att det “tog bra” och detta innebär att tågklareraren tar beslutet att inte skicka ut eftersöksjägare. Är dock föraren osäker så skickas en eftersöksjägare ut. Därefter ska platsen kontrolleras och städas av personal som jobbar på järnvägen med underhåll.

Dessa personer som arbetar med detta har ingen utbildning för att göra en bedömning om skadat vilt har gått ifrån platsen. Deras jobb är att enbart att plocka bort kvarlevorna från spårområdet.

Vi vill med motionen fortsatt belysa problemen inom järnvägen, gällande viltolyckor, djurs lidande samt totala kostnader för alla parter. Många olyckor kommer inte med i statistiken, och vi anser att det slarvas med eftersök och kadaverhantering vilket medför att det blir många följdolyckor men påkörda rovdjur. I Västernorrland ca 9 st kända björnar och 2 st örnar våren 2019.

Med ovan bakgrund så vill vi att:
1. Trafikverket skall som rutin alltid ringa in godkänd eftersöksjägare från Nationella viltolycksrådet vid alla påkörningar oavsett lokförarens bedömning av kollisionen.
2. En beräkning utifrån totalkostnader på viltolyckorna längs järnväg görs, samt att räkna ut på hur många år en investering av viltstaket med viltpassager kan räknas hem.
3. Viltolyckor ska få ett sammanhang i älgskötselplanerna och se om det lokalt skulle hjälpa med större avskjutning där flest olyckor sker.
4. Att årsmötet för Ljungandalens JVK tillstyrker motionen samt sänder den vidare till Jägareförbundet Mittnorrlands årsstämma för vidare handläggning till Svenska Jägareförbundet.

Jägareförbundet Mitt Norrlands styrelses yttrande
Styrelsen föreslår stämman att tillstyrka motionen med justering i yrkande nr:1 att Trafikverket skall vid olycka kontakta polis som alltid ringer ut eftersöksjägare. Och att den vidarebefordras till Svenska Jägareförbundets årsstämma. Det är ett bra förslag och det är av största vikt att förbättra rutinerna vid viltolyckor på järnvägar för att minska lidandet för påkört vilt. Vad gäller punkt 3 så ska det finnas en rutin redan nu att viltolyckor tas med i älgskötselplanerna. Med tanke på att de flesta olyckor inträffar under vintern med ansamling av vandringsälg i norra Sverige så bör man även ta med det i ett större perspektiv som till älgförvaltningsområdena.

Jägareförbundet Mitt Norrlands beslut
Jägareförbundet Mitt Norrland har antagit motionen enligt styrelsens förslag som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande
Förbundsstyrelsen delar uppfattningen att mycket kan bättras omkring statens hantering av viltolyckor med spårbundna fordon. Sedan 1 juli 2012, när viltolyckor med spårbundna fordon införlivades som en uppgift inom NVR:s (Nationella viltolycksrådets) eftersöksorganisation, har förbundet bland annat drivit på för en fungerande rapportering av dessa viltolyckor. I dagsläget är det, som motionären tar upp, läge för förbundet att driva på för en högre ambitionsnivå på området. Även om förbundet inte på något sätt äger frågorna.

Ett sätt att angripa detta är att först reda ut hur och på vilken grund lokförare och Trafikverk gör bedömningar att ett vilt är så hårt träffat av tåget att någon ytterligare kontroll av en jägare är överflödig. Utifrån sådan kunskap skulle man sedan kunna gå vidare för att se om viltolyckor med spårbundna fordon i högre grad är i behov av jägarkompetens. Detta för att samhället ska få korrektare statistik över viltolycksantal, -positioner och -kostnader samt i högre grad kunna minska viltets lidande och förebygga viltolyckor. Utifrån problembilden som framkommer kan detta bestå i fler telefonuppdrag, fler platsbesök och fler eftersök för jägarsidan av NVR.

Att utan grundlig analys av läget införa att eftersökjägare inom NVR ska undersöka varje sammanstötning av vilt och spårbundet fordon är inte en bedömning förbundsstyrelsen delar. Dels eftersom NVR-uppdragstagarna redan i många delar av landet är hårt belastade av kontinuerligt växande viltolyckstal. Dels eftersom det kan visa sig vara onödigt nedlagt arbete att kontakta en eftersökjägare inom NVR vid varje sådan viltolycka.

Hur än ovan problembild och val av lösningar gestaltar sig anser förbundsstyrelsen att föreskrifterna på området behöver skärpas och tydliggöras. Det är en förutsättning för en bättre hantering av viltolyckor med spårbundna fordon och i förlängningen avgörande för den minskning av viltets lidande och det tillförlitliga underlag som motionären efterlyser.

Kostnaderna för viltolyckor med spårbundna fordon är stora kopplat till bland annat reparationskostnader och restidsförluster. Den beräkning av totalkostnaden för landet som idag finns till hands är 1,5 miljarder. Då ska understrykas att denna siffra är från år 2014 och är en grov uppskattning.

En faktor för att sänka dessa samhällskostnader är, som motionären belyser, att minska mängden följdolyckor genom en mer förebyggande kadaverhantering utmed landets spår.

Trafikverket och SJ AB, vilka båda är med i NVR, gör den typ av kostnadsberäkningar som motionären efterlyser. Dessutom låter de uppföra den typ av stängslingssystem som motionären tar upp, så att viltet kan passera vägar och järnvägar under kontrollerade former. Förbundsstyrelsen menar att förbundet absolut kan efterfråga den beräkning motionären tar upp. Men eftersom förbundet inte äger frågan kan förbundet inte garantera om och i så fall när beräkningen finns tillgänglig.

Det är naturligtvis viktigt att viltolyckor vägs in i viltförvaltningen, inte minst kopplat till älg och säsongsvandringar i norra landsänden. Men som nämns ovan behöver staten få till stånd en bättre rapportering och tillförlitligare statistik beträffande viltolyckor med spårbundna fordon. Först då skulle viltolyckorna kunna beaktas fullt ut i viltförvaltning och bättre kunna förebyggas.

Vad förbundsstyrelsen vet finns dock inga exempel på att ökad avskjutning av älg utmed olycksdrabbade trafikavsnitt ger färre viltolyckor. Detta skulle kunna förklaras av att älgar som fälls, med hemområde i trafikmiljöer, ersätts av andra älgindivider med mindre vana av trafikmiljöer. Varvid de senare genom sitt beteende i högre grad skulle vara utsatta för viltolyckor, jämfört med de älgar som under längre tid varit hemmahörande bland trafiken.

Hemställan
Förbundsstyrelsen hemställer att årsstämman bifaller motionen i så måtto att förbundet med kraft försöker åstadkomma tillförlitlig information om rapportering, viltets belägenhet, statistik och kostnadsberäkningar gällande viltolyckor med spårbundna fordon. I detta ligger bland annat undersökning av Trafikverkets kunskap och rutiner, överväga utökade insatser från NVR-uppdragstagare och arbete för föreskrifter som stödjer minskat lidande för viltet, förebyggande av viltolyckor och tillförlitlig viltolycksstatistik.