Motionen
Dagens älgförvaltning sker inom geografiskt indelade områden där markägare och jägare tillsätter gemensam styrelse. Till sin hjälp i arbetet med att ta fram områdets älgskötselplan har styrelsen uppgifter från spillningsinventering, älgobservationer per mantimme, tidigare års statistik, avskjutning, avgång genom rovdjur och trafik mm. För att i någon mån spegla fodertillgången redovisas siffror för betesskador i ungskog.

I Jaktlagen slås bl a fast att viltet ska vårdas, att hänsyn ska tas till både enskilda och allmänna intressen vad gäller lämplig utveckling av viltstammarna, att det i viltvården ingår att sörja för särskilda åtgärder till skydd och stöd för viltet, att markägare och jakträttshavare gemensamt svarar för att åtgärder anpassas och utförs. Dessutom får viltet ofredas eller förföljas genom markinnehavarens försorg, om det behövs för att motverka skador av vilt och om skadorna inte kan motverkas på annat tillfredställande sätt.

Enligt styrelsens mening måste lagens ord om skydd och stöd samt om skador som inte kan motverkas på annat tillfredställande sätt, även innefatta tillgång på lämpligt foder. Därför behöver beslutsunderlaget till skötselplanerna kompletteras med uppgifter om på vilket sätt och i vilken omfattning markinnehavaren säkrat viltets fodertillgång inom varje älgskötselområde.

Mot bakgrund av ovanstående hemställer styrelsen för Jägareförbundet Värmland att årsstämman ställer sig bakom propositionen och beslutar att sända den vidare som motion till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Jägareförbundet Värmlands beslut
Jägareförbundet Värmland har antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande.
Motionen efterfrågar ett tydligare krav än idag att planerna för älgskötselområden ska innehålla en redogörelse för vad som är gjort för att förbättra och säkerställa fodertillgången. Jägareförbundet delar uppfattningen att älgförvaltningen och hanteringen av skador på skog bygger på både avskjutning av vilt och skapande av foder i markerna. Detta finns det starkt stöd för i forskningen. Att finna en balans mellan vilt och foder kan inte enbart göras genom avskjutning. Målen från markägarsidan kan inte heller vara minskande viltstammar utan minskande skador på skog. Därför anser förbundsstyrelsen att tanken i motionen är god.

Då älgskötselområdet är en frivillig sammanslutning och det varierar över landet hur dessa är organiserade och drivs ser vi få möjligheter i dagens förvaltningsmodell att sätta krav i enlighet med motionärens förslag den vägen. Däremot ser vi det som självklart att man i det underlag som länsstyrelserna ska ha in för att godkänna planer vid bildandet av ÄSO och vid revideringar ska trycka även på denna del i förvaltningen.

Hemställan
Förbundsstyrelsen hemställer att stämman bifaller motionen i så måtto att förbundsstyrelsen ges i uppdrag att tydligare verka för att även skogliga underlag blir en naturlig del i älgförvaltningen.