Motionen

Dagligen nås vi av information om den oroande världsutvecklingen. Ord som krig i vår närhet och kanske i Sverige, beredskapslådor, skyddsrum och självförsörjningsgraden hörs på nyheterna.

MSB uppmanar såväl länsstyrelser och kommuner som privatpersoner att ”bunkra” för kris. Hur kan vi jägare bidra i denna högst aktuella fråga? Hur sitter denna ihop med vår älgförvaltning?

Bakgrund/historia

Under det tidiga 90-talet började begreppet adaptiv viltförvaltning användas allt mer. Mycket har hänt sedan dess. Älgavskjutningen har i Sverige mer än halverats sedan toppåren i början av 80-talet och rådjursavskjutningen har sedan 1990-sjunkit med ca:100 000 rådjur per år.

Det senaste decenniet har älgstammen på ett närmast brutalt sätt halverats. Under samma period har vildsvinen och dovhjortarna i Götaland och Svealand ökat dramatiskt, samtidigt som björnstammen fyrdubblats i Norrland och vargpopulation gått från närmast noll till en bra bit över gynnsam bevarandestatus i Mellansverige och med en spridning söderut i landet.

Dagens nationella viltförvaltning tycks ha sitt främsta fokus på att sätta tak för hur mycket älg skogsbruket anser sig tåla, samt begränsa tillväxten av vildsvin öka rovdjurspopulationerna i Sverige.

Ska vi jägare ta ansvar för vår del i viltförvaltningen räcker det inte med att säga att vi ska ha balans utan att tydliggöra vad balans mer konkret innebär. Idag tycks flera av skogsbrukets företrädare mena att älgens bete är närmast onaturligt och att betesskadorna är för höga - trots att älgstammen minskat i sådan grad att den riskerar att föras upp på rödlistan.

Rovdjursforskningen visar också att en etablerad stam av björn och varg normalt äter hela avkastningen från en vinterstam på 4-5 älgar/1000 ha. Således krävs minst 6-7 älgar/1000 ha för att hålla en population som samtidigt skall vara jaktbar, vilket i vissas ögon är en alldeles för stor stam. I dag ligger älgstammen i stora områden under 4 älgar/ 1000 ha i rovdjurstäta marker.

Konflikten med älg, rovdjur och mellan skogsbolag, jaktintresset är troligen som störst i Mellansverige (Gävleborg, Dalarna, Värmland och Västmanland) där vilttätheterna generellt sett är betydligt lägre än i Götaland och Svealand. Detta har medfört problem som tydligt märks i diskussionerna mellan skogsbolag/markägare/jägare/länsstyrelser samt rovdjursförespråkare. Således är frågan mycket komplex men alla som inte enbart ser till skogsekonomiska argument torde vara överens om att älgstammen i dag är på tok för låg.

Den ”nya” älgförvaltningen

Ett av ledorden för den nya älgförvaltningen som började gälla för över ett decennium sedan var ”adaptiv förvaltning”. Adaptiviteten har dock visat sig vara bristfällig.

Älgstammen är i många områden på kritiska nivåer och skogsbolagen har drivit på hårt om att stammen ändå skall minskas ytterligare. Skogsbolagen hänvisar ofta till ÄBIN och har större mandat med utslagsrösten i älgförvaltningsgrupperna, vilket inte underlättar dialogen. Det har också visat sig att vissa representanter är helt likgiltiga inför statligaregler och mål. Vi hör till exempel ofta att ”älgen skall skjutas där den finns!”

Om man med höga tilldelningar i gigantiska förvaltningsområden har detta som utgångspunkt medför det att älgen inte kommer att finns på stora delar av områdena och ”hela” tilldelningen skjuts på mycket små arealer ”där älgen finns”. Resultatet blir då det vi nu ser ibland annat Gävleborg. Här har man uppnått ca 60 % av tilldelat mål de senaste tre åren vilket talar sitt tydliga språk. Trots att man stort sett halverat tilldelningen inför jaktsäsong 2023/24 fylls ändå inte kvoterna.

Vi upplever också att vissa skogsbolag totalt tappat respekten för Naturvårdsverket, Länsstyrelsen/Viltförvaltningsdelegationen och förvaltningsmodellen. Detta syns tydligt i media och den infekterade debatten med t.ex. Länsstyrelsen i Gävleborg. Detta har nu resulterat i att Länsstyrelsen till och med säger upp jakten på statlig mark på sina håll i länet, vilket är allvarligt och i slutändan drabbar denna uppsägning troligtvis enskilda jägare och medlemmar i Jägareförbundet.

Vi har hört uttalanden i medier ifrån skogsbolag som:

• Vi stödjer oss på andra mål än vad Länsstyrelsen gör.
• Samhällets mål för älgförvaltningen är att 7 av 10 träd ska vara oskadade.

Således väljer vissa skogsbolag att nu lägga in andra statliga mål i en redan beslutad förvaltningsmodell. Många av dessa mål kommer ifrån Skogsstyrelsen som i dag inte har något aktiv roll i dagens älgförvaltning.

Nu har storskogsbolagen tydligt visat att man är missnöjda med den ”nya” älgförvaltningen och att man vill prata mer om ”samhällets mål”, vilket ur ett jägarperspektiv kan tyckas vara bra – under förutsättning att man i så fall menar alla statliga satta mål.

Självförsörjningsgrad/Livsmedelsstrategi för Sverige

I dessa orostider har nu Sverige tagit fram en ny livsmedelstrategi som nu finns beslutad så väl av riksdagen som alla länsstyrelser och av samtliga 290 kommuner i landet. Mål 11 i Gävleborgs strategi är högst intressant för oss jägare och brukare av skog. ”Tillväxtpotentialen som finns i skogens skafferi”. Under 11:2 står redan att ”Jägareförbundet och LRF Gävleborg arbetar för att förbättra förutsättningarna för viltköttet att nå marknaden”. Ännu mer intressant är det under punkt 11:1 ”Även skogsstyrelsen är en resurs i detta arbete”. Således finns redan ett nationellt mål för att öka självförsörjningsgraden med tydligt utpekade aktörer.

I Sverige finns över 300 000 jägare som redan i dag har ett ansenligt lager av mat/kött i sina frysboxar runt om i landet. På de marker som jägarna betalar markägare för att nyttja går redan i dag stora mängder med klimatsmart kött. Den största utmaningen för Sverige i dag är just att hitta mat om kriget/krisen kommer till Sverige. Beräkningar visar att efter ca sju dagar är lagren tomma och vad vore bättre än att fylla våra frysar/skafferier med klimatsmart närproducerat kött ifrån de lokala jaktlagen.

En ny modern älgförvaltning med höjd beredskap som utgångspunkt borde kunna skapa god beredskapen och detta i sin tur skapar goodwill och god klimatpolicy för alla inblandade aktörer.

Låt oss leka med tanken att man gemensamt med markägare/skogsägarna/skogsbolag höjde älgstammen med fyra beredskapsälgar/1000 Ha ifrån Mellansverige och norrut. Gör upp avtal med befintliga jaktlag och bygg på så sätt upp beredskapslager med levande vilt i våra skogar. Som exempel finns det redan i dag kommuner som har ”beredskapskor” hos lokala lantbrukare. Den starka vildsvinsstammen i södra Sverige i något i kombination med hjortkött skulle också kunna bidra till denna beredskapsmodell för Sveriges södra delar.

Sammanfattning

För att vända utvecklingen av älgstammen och diskussionen om viltförvaltning/rovdjur/jaktbart vilt och skapa en ökad trygghet bland alla inblandade parter behövs nya tydliga mål för viltförvaltningen.

Det är ytterst viktigt för alla i samhället att just nu agera för att på sikt öka självförsörjningsgraden i Sverige. Detta skulle skapa goodwill för så väl markägare som jägare och låt oss gemensamt jobba för att återigen se skogens vilt som en resurs och inte en belastning i Sverige.

Det stora rovdjurstryck som finns i delar av landet skulle på detta sätt få en större tillgång på vilt i en naturlig miljö och konkurrensen mellan jägare och rovdjur skulle på så sätt minska.

Hemställan

Jägareförbundet Hofors/Torsåker JVK vill att Jägareförbundet Gävleborg och Svenska Jägareförbundet skall verka för:

• Skapa en ny hållbar älgförvaltning i Sverige med moderna tidsanpassade mätbara faktorer som baserar sig på vetenskapliga grunder och tar större hänsyn till rådande världsläge.
• En ökad tydlighet kring vilka ”nya” ramar och mål som bör finnas för älgförvaltningen i främst norra Sverige.
• Verka för att de svenska jaktlagen med och jägarna på ett aktivt och systematiskt sätt ska utgöra en livsmedelsresurs vid ev. kommande kristider.
• Att tydligt och medvetet i samråd med markägarna jobba för en ökad älgstam främst i norra Sverige med beredskapsälgar på rot som skall ingå som en tydlig faktor i nya älgförvaltningsplanerna.
• Möjliggöra att denna resurs snabbt och enkelt kan utnyttjas av samhället vid en eventuell kris eller beredskapsläge.

Jägareförbundet Gävleborgs styrelses yttrande

Inom Svenska Jägareförbundet arbetar man just nu med ”Forum älg”. Arbetet startade med den enkät som genomfördes under våren och sommaren 2023, enkäten besvarades av ungefär 15 000 jägare i Sverige, 881 i Gävleborg. Utifrån enkätsvaren har sedan en remissförfrågan gått ut som kretsarna i länet fick svara på. Till den nationella stämman 2024 väntas beslut om Svenska Jägareförbundets ståndpunkt i älgförvaltningen att tas.

Redan vid den nationella ordförandekonferensen i februari 2024 presenterades ett gemensamt uttalande om älgförvaltningen som alla län stod bakom. I detta arbete behandlas de två första attsatserna.

Förslag till beslut:

Att anse de två första attsatserna besvarade och att bifalla de tre kvarvarande attsatserna så att dessa skickas vidare till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Jägareförbundet Gävleborgs beslut

Jägareförbundet Gävleborg beslutar enligt styrelsens förslag, att anse de två första att- satserna besvarade, de tre kvarvarande att-satserna har antagits enligt styrelsens förslag som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande

Förbundsstyrelsen anser att en hel del av det motionen anför hanteras inom ramen för det pågående arbetet med “Fokus älg”, som länsföreningen mycket riktigt konstaterar. I ”Ståndpunkter om älg och älgförvaltningssystemet” identifieras ett antal avgörande områden som behöver förändras för att möjliggöra det styrelsen uppfattar som andemeningen i det motionären anför.

Det finns dock yrkanden i motionen, främst vad gäller älgen som resurs i form av livsmedel i kristider, som är viktiga och förtjänar fortsatt fokus.

Förbundsstyrelsen har sedan utbrottet av kriget i Ukraina fört en fortlöpande dialog med politiker och myndigheter om jägarnas bidrag till civilsamhället och hur det kan nyttjas och utvecklas. Detta gäller självklart viltköttet som resurs men också jägarnas lokalkännedom, skjutbanorna och jägarnas utrustning i form av till exempel kameror och kommunikationsutrustning.

Viltköttet som en nationell resurs, även i tider som inte är att beteckna som kristider, framhålls ständigt av förbundet. De senaste åren har en mängd viltmatsprojekt bedrivits runtom i landet, främst riktade mot offentlig sektor. Förbundet har också tydligt framhållit resursen i arbetet med livsmedelsstrategin och dessutom flera år i rad fått viltkött till den enda animaliska producerade produkten med grönt ljus i WWF´s “köttguide”. Förbundet har också, mot bakgrund av en tidigare motion, hemställt till Livsmedelsverket om förändrade skrivningar om viltkött i sin rådgivning.

Hemställan

Förbundsstyrelsen hemställer att årsstämman finner motionens första och tredje yrkande

besvarade och avslår motionen i övrigt.