Ove Fransson yttrade sig och yrkade bifall till styrelsens förslag, med följande tilläggsyrkande.

Den arbetsgrupp som styrelsen föreslår skall tillsättas ges ett vidgat uppdrag som ska utmynna i riktlinjer för vilken företagskultur som ska prägla vårt förbund och tillse att dessa blir gällande.

Kurt Lundström yttrade sig och ingav följande tilläggsyrkande:

Att arbetsgruppen redovisar resultaten av sitt arbete inom sex månader.
Beslöt årsstämman i enlighet med förbundsstyrelsens hemställan bifalla motionen och uppdrar åt förbundsstyrelsen att se över rutinerna för hantering av vapentillståndsärenden. Beslöt årsstämman att bifalla tilläggsyrkandena från Ove Fransson och Kurt Lundström.

Motionen har initierats av styrelsen för Jägareförbundet Södermanlands län och har antagits av Jägareförbundet Södermanlands län.

Motionen

Den 9 maj beslöt Svenska Jägareförbundets årsstämma att ansvaret för att avge yttrande till polismyndighet över ansökningar om innehav av handeldvapen vid fällfångst och grytjakt omedelbart skulle återföras till länsföreningarna.

Samma dag, den 9 maj, sände en av våra medlemmar till polismyndigheten i Nyköping en ansökan om tillstånd att inneha en flerskottsrevolver i kaliber .22 LR i stället för den enskottsrevolver han ditintills använt sig av.

Den 17 juni diarieförde polismyndigheten i Nyköping ett yttrande från Svenska Jägareförbundets juridiska avdelning över vår medlems ansökan. Detta yttrande lämnades således mer än en månad efter det att förbundets stämma beslutat att ansvaret för att avge sådana yttranden ”omedelbart” skulle återföras till länsföreningarna. Oavsett om protokollet var justerat eller ej den 17 juni borde man kunna förvänta sig en annan respekt för stämmans beslut än vad som visats i detta fall.

Förbundets yttrande genom dess juridiska avdelning lämnade dessutom åtskilligt i övrigt att önska. Bland annat påstods att medlemmen i sin motivering för sin ansökan anfört att han ”sedan 20 år utfört eftersök av trafikskadat vilt och att han även är områdesansvarig kontaktman för sådan verksamhet”. Medlemmen har emellertid överhuvudtaget inte åberopat dessa omständigheter, utan endast lämnat dessa uppgifter upplysningsvis. Därefter följer en lång och ovidkommande utläggning om vad som gäller i samband med eftersök av trafikskadat vilt trots att medlemmen endast motiverat sin ansökan med att ”det tar för lång tid att ladda om när första skottet inte tar vid grytjakt, fällfångst och jakt med ställande hund”.

Förbundets yttrande, som slutade med förslaget att ansökan borde avslås, utgick inte från medlemmens behov, utan i stället från gällande lagstiftning, föreskrifter och allmänna råd. Yttrandet har dessutom lämnats utan någon som helst kontakt med medlemmen. Till detta skall läggas att polismyndighetens handläggare uppgivit att ansökan beviljats såvida Jägareförbundet inte hade avstyrkt ansökan och att man var förvånad över innehållet i Jägareförbundets yttrande. Det finns därför skäl att påminna om vad som står i den motion som ledde fram till stämmans beslut förra året om vem som skall avge yttranden till polis-myndigheten, nämligen att ”Medlemmarna i Svenska Jägareförbundet betalar inte 500 kronor för att Jägareförbundets personal ska fungera som en megafon för olika myndigheter vars beslut begränsar deras jaktutövning”. Denna sorglustiga historia har dessvärre lett till att medlemmen och ett antal av hans jaktkamrater lämnat förbundet.

Det är naturligtvis helt otillständigt i en ideell intresseorganisation att en medlem i efter-hand via polismyndigheten får vetskap om att hans/hennes intresse-organisation föreslagit avslag på en ansökan om vapenlicens. Det minsta man som medlem borde kunna förvänta sig är en kontakt och dialog innan yttrandet avges.

I januari 2011 kom det till länsföreningens kännedom att ett förslag till yttrande upprättats inom förbundets juridiska avdelning rörande en annan medlems ansökan om vapenlicens och att yttrandet överlämnats till den länsansvarige konsulenten för synpunkter. Länsföreningens styrelse begärde då att konsulenten skulle delge en av ledamöterna i styrelsen förslaget till yttrande. Detta nekades dock eftersom alla konsulenter ”undertecknat en förbindelse om att de måste iaktta sekretess gentemot den sökande och att ansökningar inte får föras vidare vare sig till andra tjänstemän eller till förtroendevalda”. När länsföreningarna fram till för några år sedan ansvarade för yttranden i vapenärenden förekom dock inget ifrågasättande från polismyndigheternas sida rörande sekretessen.

Initiativet till att överföra ansvaret från länsföreningarna till den juridiska avdelningen kom inte från polismyndigheterna. Genom det sätt på vilket ärendena handläggs inom förbundet åsidosätts självklara krav på öppenhet och transparens.

Efter påstötningar har den juridiska avdelningen nu lovat att ändra sina rutiner så att inga yttranden fortsättningsvis skall avges utan föregående kontakt med den sökande. Det har samtidigt framkommit att den juridiska avdelningens yttranden i vapenärenden koncentreras till rent legala aspekter. Förbundet tar alltså på sig rollen som uttolkare av gällande lagstiftning och regelverk i enskilda tillståndsärenden. För polismyndigheterna är detta möjligen bekvämt och enligt uppgift uppskattar Rikspolisstyrelsen att Jägareförbundet har iklätt sig denna myndighetsroll. Jägareförbundets uppgift måste dock i första hand vara att skapa medlemsnytta och inte att ge service åt olika myndigheter, särskilt inte i ärenden som kan äventyra medlemmarnas förtroende för förbundet.

Förbundets yttranden skall utgå från den sökandes behov och lämplighet och självfallet präglas av saklighet och av bedömningar som är likartade över hela landet. Därför kan det finnas skäl att tillämpa gemensamma riktlinjer. Styrelsen bör därför få i uppgift att tillsammans med länsföreningarna utarbeta sådana riktlinjer.

Med hänvisning till ovanstående hemställes att stämman beslutar

att 2010 års stämmobeslut rörande yttranden över ansökningar om innehav handeldvapen för fällfångst och grytjakt skall verkställas, att styrelsen ges i uppgift att tillsammans med länsföreningarna utarbeta gemensamma riktlinjer för dessa yttranden, samt att styrelsen skall klargöra vilken kultur och vilket förhållningssätt till förtroendevalda och medlemmar som skall prägla förbundets tjänstemannaorganisation samt tillse att detta efterlevs. Behandlad vid årsstämma med Jägareförbundet Södermanlands län 2011-03-22 i Flen.

Årsstämman beslutar:

• att vidarebefordra motionen som sin till årets förbundsstämma
• att uttala sitt fulla stöd för och entusiasm för ombuden
• att på absolut allvar skapa gehör och verkställighet av motionens innehåll.

Årsstämman förklarar att besluten i ärendet tagits med acklamation.

Jägareförbundet Södermanlands län beslut

Jägareförbundet Södermanlands län har antagit motionen som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.

Förbundsstyrelsens yttrande

Förbundsstyrelsen är ytterst angelägen om att finna en lösning på det som tas upp i såväl motionen från 2010 som i denna motion. Ärendet rymmer dock alltför komplicerade frågor som kopplar till både sekretess, personlig integritet, det allmänna uppdraget och lämpliga handläggningsmetoder för att finna sin slutliga lösning på en stämma. Därför avser styrelsen att sätt ihop en lämplig arbetsgrupp med såväl tjänstemän som förtroendemannarepresentation från respektive samverkansområde. Dessa får sedan penetrera frågan/-orna med beaktande av stämmans beslut 2010 och det som framgår av motionen. Även motionen från årsstämman 2007 angående en gemensam policy för vapenfrågor måste i sammanhanget beaktas. Målet är att skapa rutiner kring hanteringen av vapentillståndsärendena som förbundet kan sluta upp kring. Rutiner som sedan ska avspeglas i styrelsens riktlinjer för hantering av vapenärenden.

Hemställan

Förbundsstyrelsen hemställer om att årsstämman mot bakgrund av det ovan anförda bifaller motionen och uppdrar åt förbundsstyrelsen att se över rutinerna för hantering av vapentillståndsärenden.