Förbundsstyrelsens yttrande över motion nr 13 angående kompensation till markägare inom områden som är fridlysta för vargjakt.
Motionen har initierats av styrelsen för Torsby jaktvårdskrets och har antagits av Torsby jaktvårdskrets Jägareförbundet Värmland.
Motionen
Vargrevirens närvaro, och påverkan på älgstammen, orsakar markägarna minskat nyttjande, ökade olägenheter, minskad avkastning och därigenom stora ekonomiska förluster. Regeringens rovdjurspolitik drabbar landsbygden, och framförallt glesbygden, med stora ekonomiska bortfall utan att riktade ekonomiska ersättningar finns. När viltet, vargen, inte kan förvaltas som annat vilt ska ekonomisk ersättning utgå till de drabbade.
Norra Värmlands befolkning har haft varg i över 30 år. Vi vet att akta oss för varg, och vi vet att vargen aktar sig för människan, om vi får jaga den. Hittills har vi kunnat genomföra gemensamhetsjakt på älg i september/oktober eftersom det under älgjakten vistas många människor i skogen, som därmed stör vargarna på ett sätt att de inte tar våra jakthundar. De jaktområden, som inte har vargar för tillfället och är ostörda marker för älgen, kommer att fylla sin avskjutningskvot snabbt och avblåsa jakten. Medan grannlaget med de förlupna älgarna får gå hem utan, eller med ett mycket reducerat byte, beroende på var vargarna finns för tillfället.
En stor anledning till att älgen byter vistelseort är att vargarna numera uppträder i sådana mängder att älgarna flyttar från sina vanliga betesmarker och anhopas på andra marker. Detta gör att grupper av älgar vistas på några begränsade områden och livnär sig på vad området har att erbjuda och där orsakar betydande betesskador på skogen. Älgar som inte fälls under älgjaktveckan är också svårare att få tillfälle att skjuta senare på hösten. Många jaktlag har jägare som inte kan ta ut mera ledighet från arbetet och man är rädd om sina hundar. Med färre jägare i skogen blir jakten mer riskfylld för älghunden, eftersom vargen då vågar gå in i jaktområdet på ett annat sätt och anfalla hunden. Jakten i norra Värmland kräver goda älghundar för att jakten ska lyckas på de ofta vidsträckta och svårjagade marker.
Allt färre älghundsförare skaffar sig nu nya älghundar, vilket kommer att påverka både jakt och eftersök på trafikskadat vilt, där ställande älghund krävs. Vargsituationen påverkar även hundaveln när inte den traditionella jakten kan genomföras.
De områden som är avlysta för jakt på varg, till exempel där det finns genetiskt värdefulla vargar, kommer att bli områden där det försvåras eller omöjliggörs att jaga älg på grund av att vargarna inte kan präglas genom jakt, och därigenom få ökad skygghet mot människor och tamdjur. Redan idag är småviltjakten så gott som obefintlig eller mycket begränsad i dessa områden.
Markägare inom områden med fridlysta vargrevir är och kommer att bli en drabbad grupp. Förstörd jakt, inget eller reducerat jaktbyte, uteblivna inkomster på jaktarrenden, lägre fastighetspriser, mindre inkomster på virke på grund av betesskador med mera.
Styrelsen för Jägareförbundet Torsby jaktvårdskrets hemställer härmed:
Att årsmötet antar motionen och sänder den vidare till länsjaktvårdsföreningens länsstämma, samt Svenska Jägareförbundets stämma, och där verkar för:
- att inom områden med fridlysta vargrevir ska markägarna på sina fastigheter hållas ekonomiskt skadefria för sin minskade avkastning och de olägenheter som uppstår, nu och i framtiden
- att inom områden där vuxna vargar flyttas in, och fridlyses, ska markägarna hållas ekonomiskt skadefria nu och i framtiden, enligt ovan
- att inom områden där vargvalp sätts ut i vargrevir, och fridlyses, ska markägarna hållas ekonomiskt skadefria nu och i framtiden enligt ovan
- att som beräkningsgrund för den ekonomiska ersättningen ska regeringen använda sig av biträdande riksjaktvårdskonsulent Daniel Lignés ekonomiska beräkning, över inkomstbortfall i och med närvaro av varg i markerna. Ersättningen ska vara ackumulativ och följa basbelopps-uppräkningen.
Jägareförbundet Värmlands styrelses yttrande
Styrelsen anser att frågan om kompensation för förlorade jaktliga värden är av största vikt och att den frågan bör ha hög prioritet. Styrelsen anser dock att det mot bakgrund av vad som anförts tidigare i fråga från bland annat regeringen och EU om ersättningar för förlorade jaktvärden att motionen bör delas upp i två delar. Den påverkan som hänförs till vargar som etablerat sig i ett område på naturlig väg och vargar som planterats ut av samhället.
Styrelsen tillstyrker att ekonomisk kompensation för vargförekomst ska utgå till berörda markägare/jakträttshavare i områden där staten genom aktiva åtgärder bidragit till en ny vargetablering. Det bör gälla oavsett det avser vuxna vargar eller valpar.
Styrelsens bedömning i fråga om allmän kompensation för vargförekomst ska regleras genom att vargstammens storlek hålls på nivåer som innebär att områden inte permanent måste bära varg. Styrelsen anser inte att enskilda människors jaktutövning kan kompenseras genom ekonomisk ersättning. Avkastning av kött från vilt, bevarande av jakttillfällen och löshundsjakt är en fråga om livskvalitet som istället måste upprätthållas. Den ska inte gå att lösas ut/ersättas ekonomiskt.
Styrelsen föreslår att länsstämman tillstyrker motionens andra till fjärde punkt. I fråga om den första punkten yrkar styrelsen att länsstämman avslår motionen och att förbundet istället ska fortsätta att driva frågan om begränsning av vargstammen.
Styrelsen kan inte riktigt bedöma vilka underlag som ska ligga till grund för beräkningar för den ekonomiska kompensationen, men motionärens förslag kan vara lämplig eller annan motsvarande beräkningsmodell.
Jägareförbundet Värmlands beslut
Jägareförbundet Värmland har antagit motionen i enlighet med styrelsens hemställan som härmed överlämnas till Svenska Jägareförbundets årsstämma.
Förbundsstyrelsens yttrande
Jägareförbundet har, efter förslag från rovdjursrådet, till Naturvårdsverket föreslagit kompensationsåtgärder och fredningstider i samband med genetisk förstärkning. Den huvudsakliga inställningen bland alla de förslag till kompensationsåtgärder som tagits fram är att ingen varg får vara ”helig”. Oavsett genetisk status på vargen måste den kunna skyddsjagas om den ställer till oacceptabla skador. Frågan om ekonomisk kompensation har dock inte varit uppe till diskussion i detta sammanhang. Hela ärendet om kompensationsåtgärder ligger nu hos Miljödepartementet. Förbundsstyrelsen anser att frågan om ekonomisk kompensation till följd av vargförekomst är en fråga som helt naturligt bör diskuteras och övervägas tillsammans med markägarnas organisationer.
Hemställan
Förbundsstyrelsen hemställer mot bakgrund av det ovan nämnda att årsstämman bifaller motionen och ger styrelsen i uppdrag att i samverkan med markägarnas organisationer överväga frågan om ekonomisk kompensation till följd av vargförekomst i olika situationer.