Dagens huvudtalare, Francis Buner från brittiska the Game & Wildlife Conservation Trust, gick ut hårt: rapphönsen i Europa har minskat med 90 % sen 1980-talet. I stort på grund av intensifieringen av jordbruket. Han fortsatte med att ta med deltagarna på en svindlande resa över denna utveckling och dagens situation.

Vilka förvaltningssätt används över Europa idag och hur fungerar de? Svaret är att de flesta inte fungerar – såvida du inte är hertig av Norfolk, som på sin Arundel Estate i södra England lyckats skapa de troligtvis bästa habitaten för rapphöns i världen.

I övrigt lyckas vi människor inte göra många rätt även när vi anstränger oss. Vi sätter ut rapphöns där de vilda populationerna tryter – med resultatet att de få vilda som finns kvar försvinner. Vi sår kanske en blommande kantzon, men för smal, och skapar därmed istället en fälla där vi dukar upp de häckande rapphönsen för räv och andra markpredatorer som lätt får vittring på dem genom att bara följa remsan.

Men Francis Buner har en slående positivitet för någon som ägnat sitt liv åt att forska om rapphöns och var full av förbättringar som kan göras för att i alla fall bromsa rapphönans undergång.

- Var smartare än en sparvhök, uppmanade han publiken.

En mängd praktiska tips följde. Tänk på året runt-habitat, glöm inte häckningshabitat med blommande kantzoner som ger både skydd och lockar till sig insekter, och som alltid – lägg krut på predatorkontrollen.

Men här fanns också råd utöver de rent praktiska. Francis Buner poängterade vikten av att arbeta med partners och andra intressenter, att inte ge upp första gången markägaren säger nej till ett förslag, och inte minst att använda sig av PR. Var noga med att se till att bevarandeprojekt i jordbruksmarkerna får den uppmärksamhet de förtjänar!

Dagen fortsatte med Jakob Bergmann Nielsen från Danmarks Jægerforbund som också kunde ge praktiska exempel på viltvården i jordbrukslandskapet. I Danmark, precis som på många andra ställen, kämpar man i en situation där gårdarna och de sammanhängande arealerna växer – vilket sällan gynnar viltet.

Från Gotland kom Stefan Uddin och kunde bidra med kunskap om olika typer av fröblandningar. En nischad fråga kan tyckas, men hur många frösorter som ingår i din fröblandning, om de är inhemska eller potentiellt invasiva är frågor som är av högsta vikt för resultatet. Som ofta är det detaljerna som gör det. Stefans gård fungerar dessutom som demogård för Svenska Jägareförbundet, vilket ger extra möjligheter att testa och visa effekterna av olika fröblandningar.

Dagen avslutades med Niclas Malm från Östergötland, som i många år arbetat för ökad biologisk mångfald på Hushållningssällskapets gårdar. Han erkände att han till en början varit skeptisk till åtgärderna som föreslogs, men eftersom han tycker det är roligare att säga ja än att säga nej, så var han villig att försöka. På den vägen har det fortsatt och hans gårdar ingår nu i Jordbruksverkets projekt ”Mångfald på slätten”. Även Niclas gård är demogård åt Svenska Jägareförbundet, vilket gör att olika insatser kan visas och utvärderas i praktiken.

Sammantaget kan konstateras att situationen för rapphönan inte ser ljus ut. Men av allt att döma finns det fortfarande en mängd entusiaster som är villiga att kämpa för den och här spelar jägarna en nyckelroll.

Några dagar efter konferensen fick Svenska Jägareförbundet ett meddelande från Tåkernbygdens Jaktvårdskrets i Östergötland. Ett av kretsens pågående projekt är att stötta fältfåglarna runt sjön Tåkern. Med fina bilder på flera etablerade kullar i vinterlandskapet kan vi konstatera att kretsen bevisat Francis Buners budskap: Jägarna är rapphönsens beskyddare.

Arbetet som initierats genom konferensen kommer att fortsätta och Svenska Jägareförbundets fältviltsgrupp återkommer med uppföljning under 2026.