Jägarna försäkrades om att EU-inträdet inte skulle medföra några negativa effekter på jakten, men så blev det som bekant inte. Bland annat flyttades morkullepremiären fram så långt att den traditionella svenska jakten efter sträckande hanar mer eller mindre omöjliggörs. Avskjutningen minskade därmed starkt, och under några år efter ändringen ökade den svenska stammen av morkulla. Detta tolkades som att den nya jakttiden gynnat populationsutvecklingen.

Nu kan man dock konstatera att uppgången var tillfällig. Ingen av Svensk fågeltaxerings två inventeringsmetoder visar på någon signifikant ökning av antalet morkullor. Den svenska populationsstorleken har alltså inte ändrats och det förefaller därmed osannolikt att den gamla jakttiden begränsade morkullan.

Nu hade en ökande population för all del inte varit något argument mot jakten; skulle vi inskränka jakttiderna för älg och vildsvin kraftigt skulle de rimligen öka. Oavsett detta är resultatet intressant, eftersom motståndarna till jakten på spelande hanar anförde att den var negativ för morkullornas populationsutveckling. Så förefaller alltså inte vara fallet.

Huvuddelen av våra svenska morkullor övervintrar i Frankrike, där jakt med stående fågelhund efter morkulla är mycket populär. I en ny vetenskaplig artikel undersöker författarna hur störning genom "simulerad" jakt påverkar morkullors rörelsemönster.

Forskarna fångade ett antal morkullor och försedde dem med radiosändare. Morkullorna släpptes sedan antingen ut i ett område där jakt var tillåten, eller i ett skyddat område utan jakt. I det skyddade området skrämdes hälften av morkullorna upp genom att man sökte upp dem en gång om dagen, fem dagar i veckan. Den andra gruppen morkullor i det skyddade området utgjorde kontrollgrupp. I jaktområdet bedrevs jakt som vanligt, utan extra störning.

Morkullorna följdes både dag- och nattetid, och den enda tydliga skillnaden mellan de tre grupperna var att de individer som skrämdes upp rörde sig mer dagtid än de övriga grupperna. Den simulerade störningen, där morkullorna stöttes av människor och inte av hundar, var därmed större än effekten av jakt.

Det fanns inga skillnader mellan den ostörda gruppen morkullor som rörde sig inom det skyddade området och de som rörde sig i området med jakt. Forskarna drar slutsatsen att störning genom jakt inte påverkar morkullor negativt, åtminstone inte i områden där det finns gott om föda.

Vi får alltmer kunskap om morkullan, och det finns allt mindre stöd för inskränkningen i jakttiden. Svenska Jägareförbundet jobbar målmedvetet och långsiktigt för att få tillbaka den traditionella jakten på morkulla, och kommer självfallet att lyfta fram de nya resultaten. I dagsläget finns det dock ingen direkt ljusningen när det gäller att få tillbaka vår tidigare jakttid. Vi ger dock inte upp.

Nedan finns länkar till Svensk fågeltaxering och till sammanfattningen av den franska forskningsartikeln.