Betestrycket på gran minskar med ökande mängd bärris och lövfoder. Foto: Fredrik Widemo
Jägare utfodrar vilt för att öka överlevnaden, minska individers lidande och för att minska skador på grödor och växande skogar. Det finns ett antal studier som visar att avledande utfodring fungerar. Samtidigt får man dock ofta ett förhöjt betestryck vid utfodringsplatserna. Nu visar en ny, svensk studie att det lokala betestrycket vid foderplatser minskar dramatiskt om det finns gott om bärris, ljung och löv i fält- och buskskiktet.
2014-04-23
Garrido m. fl. undersökte bete på gran, något som jämfört med bete på tall knappast undersökts alls tidigare. Studien genomfördes på Koberg, där dovvilt utgör 93 % av klövviltet. Dovstammen håller en täthet på 327 individer/1000 hektar, och får följaktligen ses som mycket tät. Koberg omfattar c:a 9000 ha, och årligen utfodras viltet med 5-700 ton ensilage på mer än 50 foderplatser.
Resultaten visar ett betydligt högre betestryck nära utfodringsplatserna, och i genomsnitt hade betestrycket klingat av efter c:a 200 meter. Mängden naturligt foder påverkade dock också betestrycket kraftigt. Framför allt minskade betestrycket i områden med ett rikt fältskikt med blåbär, lingon och ljung, men även mängden lövträd i buskskiktet spelade roll. Mängden tallfoder var däremot inte lika viktig. I områden med god tillgång till smakligt, naturligt foder fann man bara förhöjt betestryck upp till 80 meter från foderplatserna.
Studien ger värdefull information om hur man kan styra viltet och bör placera foderplatser. Samtidigt ger resultaten ytterligare stöd till alla tidigare studier som visar att mängden tillgängligt foder minskar betestrycket, men nu även på gran. Vidare visar forskarna på den stora betydelsen av fältskiktet. Sköter man sina skogar så att man har ett rikt fältskikt med bärris så kommer man att få lägre betestryck på barrträden.
Här kan du ladda ned hela artikeln.
