Jakt och förvaltning
		
        Jaktformer i Sverige är det jakttid på mårdhund hela året. De flesta mårdhundar i Finland blir skjutna genom att hundar lokaliserar och stoppar mårdhunden. Jägaren kan då enkelt smyga in och avliva djuret.
        
        
	I  Finland har man goda erfarenheter av att använda spetsar och olika  grythundar. Mårdhunden har en speciell egenskap i att den ofta spelar  död när den hamnar i stressande situationer, som t.ex. att möta en hund.  Mårdhundar nyttjar åtlar i högre utsträckning än rödrävar men verkar  besöka åtlarna senare på natten än rävarna. Erfarenheter från Finland  visar även att mårdhunden är relativt enkel att fånga i fälla (tabell 1).
I dagsläget är fällor typgodkända för räv INTE godkända för mårdhund.  Detta kommer dock att ändras, i likhet med de övriga nordiska länderna.
Hör med Jägareförbundet i Norrbotten eller Västerbotten om detta skett,  och vilka fällor som då kan rekommenderas.
Tabell 1. Effektivitet hos olika jaktmetoder för mårdhund, erfarenheter från Finland
| 
 Metod 
 | 
 Jakt/fångsteffektivitet 
 | 
| 
 Ställande hund 
 | 
 1.9 timme per djur 
 | 
| 
 Fällor 
 | 
 9.6 timmar per djur 
 | 
| 
 Åtel 
 | 
 16.4 timmar per djur 
 | 
Jakttider
Mårdhunden är en så kallad fredlös art i Sverige. Detta innebär att  den får jagas året om förutsatt att man har jakträtt på marken där den  jagas.
Inventering
För närvarande sker ingen inventering av mårdhunden. Inom det  pågående mårdhundsprojektet planeras däremot för ett inventeringssystem  för att upptäcka nya förekomster och invandring och därmed snabbt kunna  sätta in resurser där så behövs. Skötselplaner Naturvårdsverket har på  uppdrag av regeringen, tillsammans med ArtDatabanken, Fiskeriverket,  Skogsstyrelsen, Statens Jordbruksverk, Sjöfartsverket och Tullverket,  tagit fram en nationell strategi och handlingsplan för främmande arter  och genotyper.
Viltvård (Riktade åtgärder mot arten)
I dagsläget rekomenderas att  mårdhunden avlivas så snart den upptäcks och tillfälle ges. Det pågående  forskningsprojektet undersöker för närvarande hur avlivning av vissa  individer kan påverka populationens utveckling. Det skulle till exempel kunna  visa sig att en normal icke-selektiv jakt på mårdhunden i norra Sverige  och Norge skulle kunna förvärra den redan allvarliga situationen genom  att de eventuellt kvarvarande partnerna vandrar långt i sitt sökande  efter en ny partner, och därmed sprids ut över ett mycket större område,  vilket i sin tur gör dem svårare att finna åt.