Jaktlagsutredaren Håkan Larsson konstaterar i sitt första delbetänkande att vi troligen har mer vilt att förvalta än någonsin. Anledningen är att viltstammarna av stora betare ökar, och det är de som har störst potential att påverka våra ekosystem och därmed oss människor. Behovet av att reglera viltet genom jakt kommer därmed troligen att öka, även om antalet viltarter minskat.
Idag präglas det brukade landskapet av stora områden som sköts på samma sätt, jämfört med tidigare mosaiklandskap. Mindre variation av livsmiljöer ger färre arter på landskapsnivå. Det gäller även för vilt, dvs. alla däggdjur och fåglar.
- Tidigare var dessutom en större andel av de befintliga viltarterna jaktbara säger Fredrik Widemo, som är vilt- & naturvårdsstrateg på Svenska Jägareförbundet. Därmed har vi idag färre arter, färre viltarter och färre jaktbara arter i vår fauna.
Av dagens jaktbara viltarter är det dock en del det går riktigt bra för. Det gäller framför allt stora, betande arter, som klövvilt och gäss. När det gäller klövvilt så ökar framför allt vildsvinen och hjortarna, medan vi håller stammarna av älg och rådjur ganska konstanta.
Vi hade dock fyra till fem gånger så många rådjur för 20 år sedan, och minskningen av rådjur är betydligt större än den sammanlagda ökningen av vildsvin, dov- och kronhjort. Vi hade därmed betydligt fler individer av klövvilt för 20 år sedan än idag. Vi har däremot tveklöst fler gäss än vi haft på länge, kanske någonsin.
Både gässen och vildsvinen orsakar stora skador i jordbruket, och vi har ännu inte lyckats balansera stammarna.
Det finns idag tre tydliga, nationella mönster:
- Vi har rik tillgång till jakt på färre men mer individrika viltpopulationer
- Vi har tillgång till en stor och växande resurs i form av viltkött
- Vi har troligen aldrig haft ett större behov av att reglera mycket talrika arter genom jakt
Samtidigt ser vi inte samma ökning av stora viltarter i norra Sverige ännu, och även i södra och mellersta Sverige finns stor variation i möjligheterna till rik jakt. Det gäller även behoven av att reglera viltstammarnas storlek för att undvika skador. Inom kort talar dock det mesta för att ändrad markanvändning, arternas spridningsförmåga och klimatförändringarna gör att vi kommer att se samma utveckling även här.
-Viltvården kommer troligen att få en allt viktigare roll för att öka variationen i landskapet och den biologiska mångfalden. Samtidigt kommer vi jägare att få en allt större betydelse för att reglera viltstammarna i enlighet med samhällets sammanvägda intressen. Det kommer behövas mer, inte mindre jakt i framtiden avslutar Fredrik Widemo.
