Idag överlämnade det Nationella skogsprogrammet sin slutrapport till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Under det senaste året har fyra arbetsgrupper tagit fram förslag på hur vi ska bruka våra skogar på bästa sätt. En av de heta frågor som tagits upp är viltskador på skog, och rapporten innehåller konkreta förslag för att minska skadorna och konflikterna. Detta ska ske genom mer samverkan och mer samförvaltning.
Det Nationella skogsprogrammet är en viktig del i regeringens arbete för att skapa en bred diskussion om hur vi ska sköta vår svenska skog i framtiden. Fyra arbetsgrupper med olika intressenter har arbetat inom programmet med fokus på tillväxt och mångbruk, virkesproduktion och övriga ekosystemtjänster, främjande av biobaserade produkter respektive internationella skogsfrågor.
Svenska Jägareförbundet har representerats av Riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné i arbetsgrupp 1, som bland annat hanterat sociala värden. Fredrik Widemo som är Forskningsnasvarig har representerat förbundet i arbetsgrupp 2, som av somliga stämplats som ”Dödens grupp”. Där har uppgiften framför allt varit att hantera den besvärliga frågan att väga olika intressen mot varandra.
-Vi har tagit ett bredare grepp än produktion-miljö, då vi diskuterat hur man ska balansera alla olika intressen. Eller om man så vill ”ekosystemtjänster”, säger Fredrik Widemo. Därmed pratar vi inte heller längre om en pendel eller balans mellan bara produktion och miljö, utan betydligt mer komplicerade avvägningar som delvis tas fram med delaktighet från samhället. Alla förslag bygger dessutom på grundprincipen att vi måste hantera klimateffekterna så effektivt som möjligt.
-Samtidigt utgår vi självfallet från förståelsen att många av skogens värden skapas, förvaltas och förädlas av markägare som bedriver ett aktivt, hållbart skogsbruk fortsätter Widemo.
Hur ska då konflikterna mellan viltförvaltningen och skogsbruket lösas? Arbetsgrupp 2 föreslår regeringen att gemensamt ansvar och samverkan mellan jägare och skogsägare bör betonas ytterligare, så att viltstammarna regleras samtidigt som det skapas tillräckligt med foder genom ståndortsanpassat skogsbruk. För att förvalta viltstammarna och hantera skador på grödor och skog föreslås samtidigt en övergång till viltförvaltningsområden och viltskötselområden, för att på frivillig basis även förvalta vilt som omfattas av allmän jakt inom älgförvaltningssystemet.
-Jägareförbundet förordade att vi skulle införa viltförvaltningsområden istället för älgförvaltningsområden redan i förarbetet till den nya älgförvaltningen fortsätter Widemo. Utvecklingen sedan dess med stammar av kronvilt, dovvilt och vildsvin som sprider sig till nya områden har gjort det ännu tydligare att vi behöver en flerartsförvaltning. Då bör vi inte bygga nytt, utan utnyttja den förvaltningsstruktur som finns för älgen.
Landsbygdsministern avslutade avlämningen med att konstatera att detta inte är slutet på Skogsprogrammet, utan snarare slutet på början. Det kommer en fortsättning, i någon form.
