Flyttvägar och Övervintring

Den svenska fjällgåspopulationen genomför årligen en säsongsbunden flytt från häckningsområdena i de svenska fjällen till övervintringsområden i Nederländerna och Tyskland, följt av en återflyttning till Sverige igen under våren. Den dokumenterade flyttvägen omfattar främst Sverige, Danmark, Tyskland och Nederländerna.

Fjällgäss under vårsträcket. Foto: Projekt fjällgås

Genom forskningsstudier är den svenska fjällgåspopulationens flyttvägar i dag relativt väl dokumenterade. Svartåmynningens naturreservat i Östergötland och Hjälstavikens naturreservat i Uppland är exempel på rastlokaler där större flockar periodvis kan samlas. Fjällgäss uppträder ofta i anslutning till flockar av andra gåsarter, vilket kan försvåra upptäckt och artbestämning. Flera av de kända rastlokalerna bedöms vara av stor betydelse för denna starkt hotade art och omfattas i dag av olika former av skydd. Projekt fjällgås arbetar, i samverkan med lokala ornitologer, med övervakning av rast- och ruggningsområden i syfte att säkerställa att fjällgässen även fortsättningsvis kan nyttja dessa lokaler.

Merparten av de svenska fjällgässen övervintrar i Nederländerna, medan mindre grupper regelbundet observeras även i Tyskland. Inom övervintringsområdena i Nederländerna förflyttar sig individerna mellan olika lokaler, och övervakas noga av inhemska ornitologer. Användningen av GPS-halsband har bidragit med detaljerad information om artens rörelsemönster och har bland annat gjort det möjligt att identifiera tidigare okända övernattningsplatser samt lokaler som endast nyttjas för kortvariga stopp.

Natura 2000-området Oudeland van Strijen i sydvästra Nederländerna och det kustnära området vid Petten hör till de lokaler som nyttjas mest frekvent av fjällgäss. Nederländerna hyser under vinterhalvåret mycket stora ansamlingar av gäss av flera arter, däribland bläsgås och sädgås. Eftersom dessa arter i vissa avseenden kan vara svåra att särskilja från fjällgås krävs betydande erfarenhet, noggrannhet och uthållighet hos observatörerna för att upptäcka de relativt små grupperna av fjällgäss i dessa områden.

I Tyskland observeras svenska fjällgäss framför allt i distriktet Lippe i Nordrhein-Westfalen. Därutöver rapporteras årligen fjällgäss från Tyskland och Polen som inte med säkerhet kan knytas till den svenska populationen. En del av dessa individer kan sannolikt ha sitt ursprung i andra populationer.

Fjällgäss på övervintringsplatsen Oudeland van Strijen i Nederländerna. Foto: Kees Koffijberg

Under höstflyttningen nyttjar fjällgässen vanligen ett begränsat antal rastlokaler i Mellansverige innan de genomför den längre etappen till Nederländerna utan uppehåll. Detta bidrar till att arten sällan observeras i de sydligaste delarna av Sverige under hösten.

Under vårflyttningen när fjällgässen lämnat övervintringsområdena i Nederländerna och Tyskland rastar de ofta ett kort slag på danska Lolland innan de når Sverige via Lundåkrabukten i Skåne. Nästa längre stopp sker i regel vid Svartåmynningens naturreservat i Östergötland, varefter flyttningen fortsätter norrut via Hjälstavikens naturreservat i Uppland, Hudiksvall och Alnön utanför Sundsvall. Vid Natura 2000-området i Ammarnäs samlas populationen åter innan individerna sprider sig parvis i fjällområdet inför häckningsperioden.