Vulpes vulpes (lat)

Fox (eng)

Kännetecken

Rävens utseende är välkänt. Den långa svansen blir ofta ett avgörande kännetecken vid en hastig skymt. Pälsfärgen kan variera men är i allmänhet brunröd på ovansidan och vit till gråvit på undersidan. Benens framsidor och tassarna är däremot svarta, liksom öronens baksidor. Rävars storlek varierar, men varierar vanligen mellan 5 och 10 kg, samt 35 till 40 cm i mankhöjd.

Spårtecken och läte

Rävens spårstämpel är cirka 5-6 cm lång och kan likna hundspår. Rävens spårstämpel är dock generellt mer luftigt, med stort avstånd mellan trampdynorna, jämfört med spår från de flesta hundars mer slutna tassar. Rävens ringlande spårlöpa är vidsträckt och gjord i trav. Hundar har ett mer oekonomiskt rörelsemönster som ofta växlar över i galopp.

Rävens spillning, som är en del i revirmarkeringen, placeras öppet och gärna högt i terrängen. Spillningen är ofta en mörk korv med en spets i ena änden, men utseendet beror av vad räven ätit. Har räven ätit ben är färgen ljus.

Räven lämnar spår på byten den tagit. Större djur som hare och rådjur har ofta flera bett i nackregionen. Avståndet mellan rävens hörntänder mäter cirka 18-28 mm. Räven tar ibland med sig en kroppsdel – som skallen – från platsen. Späda rådjurskid har ofta hål i skallen från rävens hörntänder.

Räven vistas också från och till i gryt, alltså håligheter bland klippblock eller i jorden.  Mest används gryten i samband med parningstiden och när valpar föds upp på våren. Ofta nyttjar grävling, och i förekommande fall mårdhund, från och till samma gryt. Spårtecken vägleder vilken art som för tillfället använder ett gryt: spårstämplar eller lossnade hårstrån vid ingångarna, runda legor från räven ovanpå grytet eller grävlinglatriner utanför grytet.

Räven har många läten. Det vanligast förekommande är ett hest skrikande skall som kan höras hela året. Även ett mer ylande läte är relativt vanligt.

Rikligast exponerar räven sig, sina spårtecken och läten i samband med parningstiden omkring januari-mars. Men valparna kan också synas till en hel del under sin första sommar.

Utbredning

Rödräven förekommer i hela landet. Under 1970- 0ch 80-talet minskade förekomsten av räv till följd av rävskabb, en sjukdom orsakad av ett kvalster. Skabben spreds från norra till södra delarna av landet. Numera reagerar rävarna generellt sett inte lika starkt på skabben och stammarna har återhämtat sig.

Föda och fortplantning

Räven är en allätare och livnär sig på smågnagare, bär, frukter, skogshöns, harar, rådjur, kadaver, köksavfall och slaktrester.

Omkring januari till mars parar sig rävarna. Cirka 52 dygn senare, runt april månad, föder dominanta rävtikar i medeltal fyra-fem valpar.

Arten och människan

Många människor uppskattar räven för dess skönhet och myten om dess listighet. Det är också så att rävstammarna i många områden påverkar förekomsten av annat vilt negativt. Det gäller små konkurrerande rovdjur som till exempel skogsmård. Det gäller också hotade arter som fjällräv och flera markhäckande fågelarter. Naturligtvis gäller det också rävens mer vanliga växtätande bytesdjur som skoghöns, harar och rådjur.